Identitetssökande, Jul, Kärlek, Kreativitet, Min YouTubekanal, Musik, Svenskfinland, Tillbakablick, Youtube

Inte bara julsånger

Idag är det en vecka sen jag släppte bomben om min julsångskalender på YouTube. Kalendern har tagits emot bra, men med tanke på hur mycket arbete det varit med den tänkte jag skriva några ord om den, och dela de videor som redan kommit ut i kalendern. Jag har nu lagt till sångnamnen på de sånger som jag redan släppt, så är det lätt att hitta om ni vill höra en specifik sång i fortsättningen.

Den inledande luckan i kalendern är Nu tändas tusen juleljus. Den tycker jag att passar som inledningssång då julljusen tänts lite varstans ganska nyligen, och så är den ju förstås fin. Jag gjorde ett ganska enkelt komp och inga svåra stämmor heller till den här, men jag tycker den blev ganska bra. 

Förra året då jag uppträdde på sångarnas julkonsert var det en som sjöng den här sången jättefint, och jag hade glömt att den här sången fanns. Jag har uppträtt med den i något körsammanghang för länge sen, men den har inte hunnit bli söndersjungen av mig, vilket är fint. 

Sången (psalmen) O Come All Ye Faithful sjöng jag på sångarnas julkonsert vid mitt musikinstitut förra året. Jag tycker den är trevligast på engelska så det blev engelska som språk den här gången.

Sången Decembernatt, som finns i lucka 4, var den sång jag började hela projektet med. Det är den jag spelar i studiovloggen från januari i år. Och den här bearbetade jag LÄNGE. Ännu i höst höll jag på med trummorna hemma och slet mitt hår för att det skulle bli bra. Jag har alltså inte haft metronom på då jag spelat in de”manuella” instrumenten, och det gjorde saken lite svårare när jag skulle lägga till automatiska trummor. Men det löste sig, och blev helt bra.

Stilla natt är ju en riktig julklassiker. Den finns bakom lucka 5 i kalendern. Sen har vi alltid det där problemet med vilken text man ska välja, om man vill sjunga den på svenska. Jag tror det finns tre olika svenska versioner av den. Jag har valt den som vi sjöng i skolan, och alltså den som finns i den finlandssvenska psalmboken. Den är dock skriven av en svensk vad jag kan förstå, men den har på sätt och vis blivit ”finlandssvensk” då den sjungits mycket här.

Jouluhymni är en nyare favorit hos mig. Jag tänkte att det passar bra att sjunga på finska på Finlands självständighetsdag. Ja, vi har två nationalspråk i Finland och det ena är svenska, men ibland är det roligt att sjunga på finska. Jag upplever också att det blir en annan känsla när man sjunger på finska, och min sångteknik känns faktiskt bättre på finska än på svenska. Originalspråket på den här sången är också finska, såockså av den orsaken var det roligt att sjunga på det andra inhemska. Det här är också en av de inspelningar som jag är mest nöjd med. Jag tycker sången passar min röst ganska fint, och eftersom min sånglärare föreslog den här sången som konsertsång till mig tror jag att jag har rätt.

Schuberts  Ave Maria är en av mina klassiska favoriter. Jag valde att sjunga på latin då jag inte läst tyska, och därmed inte är helt säker på uttalet. Inte är jag bombsäker på uttalet på latin heller, men det är närmare italienska som jag ändå läst, än vad tyska är i förhållande till holländska. (Som jag gått en kurs i). Jag är alltid lite nervös att släppa de mera ”seriösa” styckena, för jag har märkt att kritiker dras till dem och på många fina tolkningar av klassiska stycken framförda av proffs, ser jag väldigt arga och fula kommentarer. Oftast brukar jag tänka ”jaha Stig-Petter, gör det bättre själv då!” men jag är lite rädd för att få hatkommentarer själv. Av den här anledningen var jag lite osäker på om jag skulle ta med den här sången eller inte. Men jag beslutade mig sen för att ta med den, för bland annat variationens skull.

Det var första veckan i julkalendern, nu är det två och en halv vecka kvar. En stor del av självständighetsdagen igår gick åt till att fixa sånt som ännu behövde fixas i det här projektet, så vi har mycket att se fram emot ännu! Nästa vecka kommer det dessutom en liten överraskning inom själva kalendern, så håll utkik för den! Jag delar alla videor på min facebooksida som ni gärna ska gå och gilla, men om du vill vara riktigt först med att se videorna ska du givetvis prenumerera på min youtubekanal! Videorna är tidsinställda att dyka upp sju på morgonen (sex på morgonen svensk tid) så man får (förhoppningsvis) julstämning redan från morgonen. I spellistan nedanför finns alla sånger jag redan släppt, och jag uppdaterar listan varje morgon när en ny video publicerats.

Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Jobb, Musik, Okategoriserade, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Jag är en duktig flicka

Det är knappast många som missat Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. För er som gjort det är det en bok som behandlar utmattning och prestationsångest. Ska jag vara helt ärlig om hur jag känner kring den här boken, så måste jag erkänna att det gör lite ont att Heidi ”hann först”. Att jag inte hann skriva en bok om utmattning ”först”. Men kanske det blir min tur nån gång, att skriva en bok. Jag har inte läst den här boken, eftersom jag fortfarande inte orkar ta in andras utmattningsberättelser. Speciellt som jag precis jobbat mitt första halvår efter sjukskrivningen och det inneburit ganska många nya utmaningar. Jag har alltså försökt undvika både evengemang kring den här boken och att läsa om den, just för att jag inte är där ännu i min återhämtning att det ger mig mer än det tar. Jag vill dock påpeka att jag tycker att boken och ämnet är viktigt, så om ni är intresserade av den ska ni absolut läsa den.

Under min sjukskrivning och återhämtning från utmattningen (som alltså ännu pågår) har jag funderat väldigt mycket på duktighet och på att vara en duktig flicka. Jag har aldrig klassat mig själv som en duktig flicka för jag har inte tänkt att jag är tillräckligt duktig. Det har nästan varit så att ju mer jag presterat, desto mer otillräcklig har jag känt mig. För man kan alltid göra lite mera, alltid lite bättre. Bara lite till. Men jag råkade se ett citat av just Heidi Hakala som fick mig att tänka till ordentligt. Det är följande citat:

En duktig flicka ser andras bedrifter och sina egna misslyckanden.

Där satt hon verkligen huvudet på spiken. Och jag blir tvungen att erkänna att jag är så duktig flicka som man bara kan bli. För jag är väldigt snabb med att döma ut det jag gör, medan om någon annan gör något ser jag sällan på det med kritiska ögon. Ett väldigt konkret exempel på det här är när jag spelat in något i studion och lyssnar på det efteråt. Jag hör BARA det jag gjort dåligt eller fel, också fast musiken är det som ger mig mest glädje. Om jag försöker lyssna på min egen sångtekniksutveckling genom att jämföra en äldre inspelning med en ny hör jag ingen skillnad. För jag hör väldigt tydligt var jag misslyckats. Både i de nya och äldre inspelningarna. Jag brukar ibland leka med tanken om hur jag hade reagerat om någon av mina kompisar gjort det jag gjort. Knappast skulle jag ha varit lika kritiskt inställd då. Bara det faktumet att jag tycker att jag inte presterat tillräckligt för att ”få” kallas duktig flicka tyder ju på att jag är just det, en duktig flicka.

En duktig flicka. Som har svårt att se sin egen duktighet. 

Vad kan man då göra åt det om man är en duktig flicka? Det har jag inget svar på, men jag tror att det redan hjälper om man inser sin duktighetsproblematik. Något som jag börjar inse i mitt eget liv, mer och mer varje dag.

Men psst! Ni har väl noterat min julkalender på YouTube? Om inte, så är det alltså en kalender med en ny julsång i varje lucka. Jag delar alla videor på min facebooksida som ni gärna kan gå och gilla redan nu, men om ni vill vara först med att höra sångerna ska ni förstås prenumerera på min kanal. Videorna är tidsinställda så att de publiceras redan 7 på morgonen! Om ni vill lyssna på låtarna som redan publicerats hittar ni dem i spellistan nedanför. Den uppdaterar jag varje dag efter att sångerna publicerats! 

Jul, Kreativitet, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Youtube

Min julkalender 2018

I morgon är det redan december. Och i år kommer jag att ha en julkalender! Jag har jobbat på den här i princip under hela året, mest nog på hösten, men jag började redan i januari. Kalendern kommer inte att finnas här, men på min youtubekanal. Jag berättar mer i videon nedanför:

In och prenumerera nu så ni inte missar något! Jag kommer inte att dela alla videor här på bloggen så lättaste sättet att inte missa något är att prenumerera. Hoppas ni är lika ivriga inför det här som jag!

Julmarknad i Tallinn 2016
Funderingar, Identitetssökande, Jobb, Kreativitet, Min YouTubekanal, Tillbakablick, Youtube

Ett vlogginlägg #30bloggämnen

Ja, vad ska man säga? Jag antog utmaningen och här har ni en vlogg från igår:

Det kändes väldigt annorlunda att vlogga jämfört med sist jag gjorde det. Jag pratar om det här i slutet av videon då jag kommit hem. (Ca 5 minuter in i videon) Tidigare har jag ju faktiskt planerat också mina vloggar, men nu fanns ingen tid för sånt utan det var bara att sätta igång. Jag märkte dock att det var ganska roligt att prata framför kameran, det hade jag lite glömt. Så kanske jag kommer att göra det också i fortsättningen, då helst om musik eftersom det är det som kanalen i huvudsak handlar om. Ni kan ju säga pling om ni tycker att det skulle vara roligt med (musik)prat igen på kanalen. Lämna gärna önskemål också om vad ni isf vill att jag pratar om!

Jag har också märkt att folk menar lite olika saker när de pratar om vlogg. Jag som i princip inte gjorde annat än kollade på youtube under min sjukledighet 2015-2017 tänker på vlogg som en video där man följer med i någons vardag, som jag nu lite försökte filma själv också. Men jag märkt att en del människor använder vlogg om i princip alla videoinlägg, och egentligen fungerar ju den definitionen helt bra också. En logg i videoformat, precis som bloggen är en logg i (skrivet) webbformat. Vad betyder vlogg för dig?

makeup.png

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Kreativitet, Skam, Stress, Tillbakablick, Youtube

Min största förebild #30bloggämnen

Inlägg nummer tre i Malins bloggutmaning heter Min största förebild. Just nu skulle jag inte säga att jag har någon specifik förebild, utan jag försöker hitta vem jag själv vill vara inom mig. Bland annat genom terapi. Jag tycker Malins inlägg om förebilder var väldigt bra, jag är också själv lite trött på att behöva inspireras utifrån hela tiden. Men för att mitt inlägg inte ska bli en upprepning av Malins inlägg kommer jag att skriva om en person som varit väldigt betydelsefull i mitt liv. Eller ja, kanske inte hela personen eftersom jag inte känner henne personligen, men personens musikliv.

Min allra största idol genom tiderna är nog Celine Dion. Det började när jag var sex och Titanic kom ut, med tillhörande soundtrack och ledmotiv. Jag har skrivit om låten My Heart Will Go On, och dess betydelse i mitt liv. Det var i princip den låten som fick mig att börja med musik. Jag har inte skrivit det förut, men jag blev mobbad första gången i förskolan (och så på nytt på femman). Sången och musiken blev mitt sätt att stå ut. Åtminstone det kunde jag, och det kunde inte ens mobbarna säga emot. Otaliga är de gånger jag stått och ylat med i Celine Dions låtar. Men som jag skrivit tidigare har jag också skämts ganska mycket över att jag gillat just Celine Dion.

2004 då jag sjöng My Heart Will Go On i ”Jeppis Idols” och vann!

Jag lyssnar inte så jättemycket på Celine Dion mera, men ibland när jag vill uppleva lite nostalgi gör jag det. Det finns en sak jag fortfarande skulle vilja lära mig av just Celine Dion. Och det är att våga visa känslor när jag sjunger. Jag vet att det ger så mycket mer till ett framträdande om sångaren berättar sångerna och inte bara sjunger. Men jag har fortfarande svårt med det här, och jag har börjat inse att det här är en större del av mig än jag först trodde. Det gäller nämligen inte ”bara” i sången, utan också i andra sammanhang.

Några av de cd:er som spelats lite extra mycket när jag var yngre.

Jag har annars ett ”terapiprojekt” på gång på min youtubekanal där jag spelar in mina gamla favoriter med Celine Dion. En låt är ännu under arbete, och dyker upp på kanalen så fort jag får den färdig. Här hittar ni dem jag hittills gett ut:

https://youtu.be/SEAzU2bHl1w

https://youtu.be/BN_2EtZr97c

https://youtu.be/ufZobFTH3w8

Är ni intresserade av vad jag skrivit om min tidiga idol hittar ni inläggen här. Nu ska jag börja förbereda mig för mina vänners halloweenfest. Vad jag ska föreställa kommer ni nog att få veta antingen här eller på instagram. Vi hörs igen i morgon med en traditionell blogglista! #30bloggämnen

Allmänt, Bloggande, Funderingar, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Lista, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Skoj, Youtube

10 saker ni förmodligen inte visste om mig

Fredag! Och dag två i utmaningen #30bloggämnen. Tio saker ni förmodligen inte visste om mig är ämnet. Mina vänner vet ju säkert största delen av de här grejerna, men jag har utgått ifrån okända bloggläsare när jag skrivit det här. Så, here we go!

När jag är väldigt orolig över framtiden läser jag mycket horoskop. Jag tror egentligen inte på sånt, men när det känns som att allt är utom min kontroll är det skönt att lite ”veta” vad som kommer att hända. Det blir lite som ett sätt att få kontroll över situationen.

Om jag är t.ex. på en fest och funderar på att gå hem, kan jag inte bara gå utan måste vänta tills klockan är jämnt eller halv, kvart i eller kvart över. Att gå tjugo i känns helt fel. Om jag går jämnt eller halv är det lätt att komma ihåg när jag startat hemåt.

Jag är annars ingen frenetisk städare, och skäms otroligt över att jag är ”dålig” på att städa, men jag byter handdukar i badrummet ofta. Det här beror på att jag tvättar de små handdukarna ofta. Tvätta tycker jag om att göra, men är inget fan av att städa.

Jag gillar inte när folk jag inte känner skriver ”Hej Fredrica!” i mejl. Åtminstone inte i det första mejlet de skickar till mig. Om vi sedan skriver 10 mejl åt varandra är det mera okej. Jag antar att jag vill behålla något slags distans och sakta närma mig folk. Vilket jag tycker måste vara okej.

Jag har lättare att ringa och prata i telefon om jag får prata finska. Svenska är mitt modersmål, och jag lärde mig finska först i samband med skolan. Jag antar att det här har något med att det inte blir lika personligt och nära om jag pratar finska. För några månader sen hatade jag att överhuvudtaget ringa, men jobbet har kbt:at mig i det här så nu går det oftast helt okej.

Jag gillar inte nöjesfält. Jag kan inte ens gunga i en vanlig gunga utan att må illa. Min sambo gillar inte heller sånt här så det har inte varit något problem för oss.

Jag har haft hjärnskakning två gånger. Det här har inget med nöjesfält att göra, men ena gången faktiskt med en gunga. Den gången föll jag med huvudet före ur en gunga och slog i träunderlaget ganska ordentligt. Jag var fyra år gammal och vi var och hälsade på släktingar i Vasa. Resten av vistelsen var jag i stort sett sängliggande. Det var inte roligt. Den andra gången föll jag på skolgården när vi lekte på isen. Det här var i förskolan, alltså var jag sex år gammal.

Jag har mopedkörkort. Och vanligt b-körkort också men det tror jag att ni redan vet.

Jag tycker inte om min egen sångröst. Alltså, jag vet att jag sjunger rent och att jag har ett ganska brett röstomfång. Men jag tycker inte om hur min röst låter. Ni kan ju lyssna på min senaste youtubevideo och avgöra själva:

Men fast jag inte tycker om min egen röst älskar jag att sjunga och kommer nog inte att sluta med det. Snarare sporrar det här mig att öva mycket och utveckla mitt sjungande. Min röst kan jag inte ändra så mycket på, men klangen kan jag utveckla.

Jag googlade 10 saker ni inte visste om mig för att se vad andra skrivit i sådana här inlägg. Jag är just nu extremt trött p.g.a. jobbyte och därmed inte mitt kreativaste jag heller. Därför är det helt tacksamt med färdiga bloggrubriker, så tack Malin för den här utmaningen!

#30bloggämnen

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Panikångest, Skam, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Allt behöver inte förlåtas

Idag är det ett år sen jag upptäckte hashtaggen #metoo. Den hashtaggen rev upp många gamla sår i mig och även om det var bra att jag började prata om det jag varit med om, var det också extremt jobbigt att på sätt och vis uppleva allt på nytt i minnet. I viss mån är det fortfarande jobbigt. Jag skrev ett inlägg om just #metoo och vad jag varit med om. Och så skrev jag också det här inlägget redan några veckor efter allt det där med metoo var som störst, men av någon anledning publicerade jag aldrig det. Men jag hittade det häromdagen och bestämde mig för att det skulle få bli publicerat nu, ett år efter att jag insett vidden av det jag varit med om.

Jag hängde mycket i församlingen (alltså kyrkan) när jag var ung. Jag skulle inte säga att jag nånsin varit den som tror starkast, men kyrkan var i alla fall en trygg plats att vistas i.  Just nu har jag ett knepigt förhållande till tro och andlighet. Så länge ville jag kunna tro, för jag inbillade mig att det då skulle finnas en mening med allt jag var med om, men jag vet inte. Slumpen är också en mening på sitt sätt.

Det att jag hängde mycket i kyrkliga kretsar har förstås påverkat mig både positivt och negativt, så där som allt gör. En sak som pratas väldigt mycket om i kyrkliga kretsar är förlåtelse, och vikten av att kunna be om förlåtelse och att kunna förlåta. Och delvis tycker jag att det här är bra, för man bör kunna be om förlåtelse när man har gjort någon illa. Det är jobbigt att be om förlåtelse och erkänna att man gjort fel, men det är bra att kunna göra det. Det visar att man bryr sig om andra och att man kan erkänna att man själv kan göra fel.

Det jag däremot inte håller med om är att man ska förlåta allt. Och det är kanske en del i att jag just nu har lite svårt för att vistas i kyrkliga rum. Jag har insett att allt inte går att förlåtas, och att det också är helt okej. Man kan gå vidare utan att förlåta. Jag tror till och med att i vissa fall är det lättare att gå vidare om man tillåter sig själv att inte förlåta. Också om man är den som ber om förlåtelse bör man vara medveten om att den man behandlat illa kanske inte är beredd på att förlåta.

Jag tänkte länge att jag förlåtit mitt ex, men då hade jag inte ännu förstått hur mycket hans beteende skadat mig. När det här kom upp till ytan igen i samband med #metoo insåg jag att nej, jag har inte förlåtit. Jag har kommit över honom, men jag har inte kommit över hur han behandlat mig. Just på grund av att jag såg det som så viktigt att ”förlåta och gå vidare” att jag aldrig riktigt pratat om hur det faktiskt var.

Och nu när jag börjar inse att jag inte är den sämsta människan på jorden, gör det mig ännu mera ledsen att jag trodde att jag var värd den behandlingen (och också mobbningen från andra personer tidigare och senare än det här). Och jag insåg att nej, jag är inte värd det. Och nej, jag behöver inte, och tänker inte förlåta. Det känns som att om jag förlät, så skulle jag säga att det var okej att behandla mig skit. Det var det inte. Lika lite som att behandla någon annan skit.

Och även om hämnd inte är något att sträva efter känns det här lite som mitt sätt att ge tillbaka. Han fick behandla mig skit för att jag inte visste bättre. Men han får inte min förlåtelse. Och det känns faktiskt som att det är lättare att gå vidare på det här sättet. Sen kan det ju hända att det här i något skede ändras. Men just nu känns det så här. Jag måste bygga upp respekten till mig själv först.

img_1391.cr2
I lördags passade jag på att ta lite nya bilder hit till hemsidan. Det här är en av dem. Några till ser ni på startsidan till den här hemsidan.