Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Jobb, Musik, Okategoriserade, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Jag är en duktig flicka

Det är knappast många som missat Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. För er som gjort det är det en bok som behandlar utmattning och prestationsångest. Ska jag vara helt ärlig om hur jag känner kring den här boken, så måste jag erkänna att det gör lite ont att Heidi ”hann först”. Att jag inte hann skriva en bok om utmattning ”först”. Men kanske det blir min tur nån gång, att skriva en bok. Jag har inte läst den här boken, eftersom jag fortfarande inte orkar ta in andras utmattningsberättelser. Speciellt som jag precis jobbat mitt första halvår efter sjukskrivningen och det inneburit ganska många nya utmaningar. Jag har alltså försökt undvika både evengemang kring den här boken och att läsa om den, just för att jag inte är där ännu i min återhämtning att det ger mig mer än det tar. Jag vill dock påpeka att jag tycker att boken och ämnet är viktigt, så om ni är intresserade av den ska ni absolut läsa den.

Under min sjukskrivning och återhämtning från utmattningen (som alltså ännu pågår) har jag funderat väldigt mycket på duktighet och på att vara en duktig flicka. Jag har aldrig klassat mig själv som en duktig flicka för jag har inte tänkt att jag är tillräckligt duktig. Det har nästan varit så att ju mer jag presterat, desto mer otillräcklig har jag känt mig. För man kan alltid göra lite mera, alltid lite bättre. Bara lite till. Men jag råkade se ett citat av just Heidi Hakala som fick mig att tänka till ordentligt. Det är följande citat:

En duktig flicka ser andras bedrifter och sina egna misslyckanden.

Där satt hon verkligen huvudet på spiken. Och jag blir tvungen att erkänna att jag är så duktig flicka som man bara kan bli. För jag är väldigt snabb med att döma ut det jag gör, medan om någon annan gör något ser jag sällan på det med kritiska ögon. Ett väldigt konkret exempel på det här är när jag spelat in något i studion och lyssnar på det efteråt. Jag hör BARA det jag gjort dåligt eller fel, också fast musiken är det som ger mig mest glädje. Om jag försöker lyssna på min egen sångtekniksutveckling genom att jämföra en äldre inspelning med en ny hör jag ingen skillnad. För jag hör väldigt tydligt var jag misslyckats. Både i de nya och äldre inspelningarna. Jag brukar ibland leka med tanken om hur jag hade reagerat om någon av mina kompisar gjort det jag gjort. Knappast skulle jag ha varit lika kritiskt inställd då. Bara det faktumet att jag tycker att jag inte presterat tillräckligt för att ”få” kallas duktig flicka tyder ju på att jag är just det, en duktig flicka.

En duktig flicka. Som har svårt att se sin egen duktighet. 

Vad kan man då göra åt det om man är en duktig flicka? Det har jag inget svar på, men jag tror att det redan hjälper om man inser sin duktighetsproblematik. Något som jag börjar inse i mitt eget liv, mer och mer varje dag.

Men psst! Ni har väl noterat min julkalender på YouTube? Om inte, så är det alltså en kalender med en ny julsång i varje lucka. Jag delar alla videor på min facebooksida som ni gärna kan gå och gilla redan nu, men om ni vill vara först med att höra sångerna ska ni förstås prenumerera på min kanal. Videorna är tidsinställda så att de publiceras redan 7 på morgonen! Om ni vill lyssna på låtarna som redan publicerats hittar ni dem i spellistan nedanför. Den uppdaterar jag varje dag efter att sångerna publicerats! 

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Panikångest, Sömn, Stress, Symptom, Trötthet, Utmattningssyndrom

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

Nu återgår vi till utmaningen #30bloggämnen, och det här inlägget är mera i min stil. Sånt som annars också passar in i den här bloggens tematik. Det här är också något jag varit tvungen att fundera på ganska mycket de senaste veckorna, eller egentligen de senaste månaderna. De har innehållit väldigt mycket oro och rädsla.

Sjunger. Jag får oftast en lugn känsla i kroppen av att sjunga, och jag tror att det beror på att jag koncentrerar min andning då jag sjunger. Om jag är orolig ska det helst vara något stycke som jag inte just då behöver öva på. Alltså ingen sångläxa, utan vad som råkar komma upp just då. Det kan komma Den blomstertid nu kommer i november, eller Jul, jul, strålande jul i maj, men det är just det som är grejen. Att det ska vara spontant och lustfyllt. Jag tycker oftast om mina sångläxor, jag har ju valt den klassiska inriktningen av en orsak, men när jag jobbar med ett stycke finns det alltid saker som behöver lite extra uppmärksamhet. Då blir det inte alltid lika enkelt som om jag bara sjunger det första som dyker upp i huvudet. Speciellt inte om jag ska försöka sjunga bort ångest och oro. Att öva sångläxan funkar ändå oftast bättre än om jag inte alls skulle sjunga. 

Cyklar på innecykeln eller rör på mig på annat sätt. Ibland märker jag att jag blir rastlös av att ha ett så pass stillasittande jobb som jag har. Eller ja, ibland står jag, men arbetet sker främst vid ett skrivbord framför en dator. Ibland kan jag bli riktigt nedstämd av ingen tydlig anledning, och då kan det hjälpa att röra på sig på något sätt. Oftast tar jag till innecykeln vi köpte för ett par år sen, då får jag vara ensam och hemma. Om jag har ordentlig ångest kan jag få obehag av andra människor och då funkar inte en promenad. 

Gråter. Om det går. Det är inte alltid det här fungerar, men när det gör det så brukar det oftast hjälpa. Det ska tilläggas att jag helst gråter ensam, jag tycker det är jobbigt att gråta inför folk. Att gråta ut ångest ger ungefär samma känsla som att sjunga för mig. Om jag lyckas gråta de nätter jag har svårt att somna brukar jag somna ganska fort efter att jag gråtit lite. Men svår ångest gör oftast att jag inte kan gråta. Och det är en jobbig känsla. 

Vilar. Ofta om jag har svår ångest beror det på att jag haft för mycket program, och särskilt om jag haft för mycket socialt program kan jag få ganska stark ångest. Då kommer jag ofta på mig själv med att analysera sönder mitt eget beteende i förhållande till andras, och jag hittar alltid något som jag sedan föreställer mig att den andra personen hatar mig för att jag gjorde eller sade. I sådana här situationer hjälper inget annat än att vila och kanske se på någon dålig video på YouTube, eller några avsnitt Simpsons. Och framför allt, egentid. 

Försöker tänka logiskt och ”utifrån” på min oro. Är den befogad? Vad beror den på? En tanke som hjälpt mig de senaste månaderna är också den om att andra människor knappast är lika arga på mig som jag själv är. Eller helt ärligt, de är aldrig lika arga på mig som jag själv. Det är sällan mina känslor om att ha sårat någon verkligen stämmer. Och det är skönt att veta även om det är jobbigt att i princip hela tiden vara besviken och arg på sig själv.

Det var det inlägget, och det här kändes som ett inlägg jag behövde skriva just nu. Jag märker att jag låter som världens enstöring i det här inlägget, men jag har märkt att jag behöver ganska mycket tid för mig själv för att orka umgås med andra människor. Det är bara sån jag är. Och jag tror faktiskt att det här fortfarande är en rest av min utmattning. Jag vet inte om det här nånsin ändras, men jag börjar så småningom acceptera att jag trivs ensam.

Om du är intresserad av de andra inläggen jag publicerat i utmaningen hittar du dem här: 

Varför jag bloggar

Tio saker ni förmodligen inte visste om mig

Min största förebild

En söndagslista

Ett snabbt hej

Ett vlogginlägg

20 frågor och svar

Bloggande, Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Panikångest, Rädsla, Skam, Stress, Symptom, Utmaning, Utmattningssyndrom

November är alltid november

När jag studerade (alltså innan jag blev sjukskriven) var november alltid en riktig mardrömsmånad. Det var tusen deadlines, konserter, kvartettgrejer, julförberedelser, jobb p.g.a. sjukdom (jag jobbade alltså som vikarie), egen sjukdom… Ja, ni fattar.

Också i år är november ganska fullt med program för min del. Jag har nygammalt jobb, leder jobbets luciakör, borde skriva en massa texter hit och dit, har mina egna blogg- och musikprojekt på g… Och jag märker att jag är så tankspridd. Jag glömde BÅDE jobbnyckeln och hemnyckeln hemma en dag, och en annan dag glömde jag mina hörlurar på jobbet. Samma vecka. Jag är egentligen inte en glömsk person. Men jag blir glömsk och disträ om jag är stressad. Och nedstämd. Och jag är tydligen stressad just nu.

Det som jag tycker är jobbigt med det här är ju att det är så typiskt. Och ingen ens reagerar på att det alltid hopar sig i november och april. Det borde inte bli en hög med deadlines men det blir alltid det ändå, hur mycket jag än försöker planera, vila och prioritera. Och jag vill liksom inte prioritera bort mina egna projekt, för de är delvis de som just nu håller mig flytande. Luciakören är också väldigt givande för mig, jag tycker det är roligt att testa på att leda en grupp. Speciellt när det har med musik att göra. Men jag är så förbaskat trött. Fast jag tar pauser, vilar och avbokar allt som inte är viktigt. Allt är inte inom min kontroll. Det är inte bara jag som avgör om jag är fullbokad och det gör tyvärr att jag just nu känner mig ganska maktlös.

Och det mina vänner, är anledningen till att det kan vara lite skralt med uppdateringen här. Jag hade ju tänkt mig att det skulle komma inlägg mest hela tiden med tanke på bloggutmaningen (#30bloggämnen) jag påbörjade, men jag har inte sett några nya rubriker i utmaningen nu på en tid, så det blir väl som det blir med den saken. Jag vill försöka hålla bloggen vid liv, men förvänta er inga superinlägg just nu. Som tur är det snart december och då har jag semester första gången i mitt liv! Visserligen bara några dagar men eftersom julen i år är vardagar (måndag-onsdag) blir det ändå en och en halv vecka ledigt i sträck. Nu börjar det kännas att jag jobbat sen juni utan något extra ledigt.

Definition, Depression, Föreläsning, Funderingar, Identitetssökande, Okategoriserade, Panikångest, Rädsla, Skam, Stress, Tillbakablick, Trötthet, Utmaning, Utmattningssyndrom

Ingen skrattade

Igår och i förrgår kom det inget inlägg här, och jag vill meddela att jag inte glömt eller struntat i utmaningen #30bloggämnen. Jag hade först tänkt att jag skulle publicera ett inlägg i utmaningen varje dag i november, men jag hann i kapp Malin i onsdags, och sedan dess har jag inte sett flera inlägg i utmaningen. Så vi tar utmaningen vartefter det kommer rubriker. Det kanske blir lite in i december men det gör ingenting. Jag tycker annars också ni ska kolla in Malins blogg, den är väldigt välskriven och intressant. Speciellt om ni är intresserade av glutenfri matlagning! Men nu till något helt annat.

Igår var jag till Kyrkslätt för att igen hålla föreläsning om mina erfarenheter av utmattning och depression. Jag har hållit två föreläsningar om det här i Åbo, en i år och en i fjol. Eftersom jag inte är bekant med Kyrkslätt sen tidigare var det första gången jag höll en föreläsning på ett obekant ställe. Jag tänkte först skriva att det var min första där jag inte kände någon i publiken men det är inte sant. Jag minns inte att jag skulle ha känt någon i publiken vid föreläsningen vid Novia förra året, men vid Luckan i Åbo kände jag en från förut.

Gårdagens publik bestod till största delen av högstadie- och gymnasieelever och den var helt fullbokad. Det, och faktumet att publiken var så ung, gjorde mig ganska nervös. Jag var rädd att bli utskrattad och förlöjligad. Det är ändå väldigt känsliga saker jag pratar om och jag hade lätt tagit det personligt om någon skulle ha skrattat åt mig. Jag tror att de här rädslorna säger något om min egen högstadie- och gymnasietid som jag inte själv tänkt på. Jag har i ärlighetens namn tänkt att i högstadiet och gymnasiet var allt bra, för det var ju inte lika hemskt som lågstadiet. Men det kanske inte var så enkelt sist och slutligen.

 

Publiken var jättesnäll och ingen skrattade. Tvärtom tycker jag det verkade som att de verkligen lyssnade och tog till sig av det jag berättade. Ovanför ser ni min repost av Ungdomsakademins bild från evenemanget. Eleverna var lite blyga när jag gav dem möjlighet att ställa frågor men jag fick fina frågor och tips av lärarna (bland annat om johannesört som receptfri hjälp mot (lindrig?) depression) som jag kanske kommer att fördjupa mig i här på bloggen. Min första fullbokade föreläsning går alltså till historien som en lyckad upplevelse. Förhoppningsvis också för de som satt i publiken. Nu har jag en hemmahelg för första gången på flera veckor, och jag ska städa, vila och nörda ner mig i något av alla mina musikprojekt. Och smaska på innehållet i min julklapp som jag fick av Ungdomsakademin.

En sån här goodie bag bar jag med mig hem från Kyrkslätt. Glöggsäsongen är alltså officiellt inledd nu.

Om du skulle vilja höra min historia på ditt evenemang eller i din organisation kan du kontakta mig här. Observera att jag nu för tiden arbetar heltid i Helsingfors, och därför helst föreläser kvällstid. Du kan förstås också kontakta mig om du vill samarbeta med mig på annat sätt, till exempel om du vill att jag bloggar om något, eller om du behöver en musiker till en fest.

Kyrkslätt stationshus. Det här är den enda bilden jag tog med kameran i Kyrkslätt. Kanske ett bevis på att jag var lite nervös?

Det här inlägget skulle knappast ha blivit skrivet, eller åtminstone inte publicerat så här snabbt, utan Malins utmaning. Redan nu märker jag att jag har lättare att producera text och bloggivern, som varit borta största delen av hösten, har kommit tillbaka.

Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Musik, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmaning, Utmattningssyndrom

20 frågor och svar #30bloggämnen

Vi går vidare i utmaningen med en till lista, med 20 frågor och svar. Den här listan tyckte jag var ganska intressant, frågorna fick mig att fundera på ett och annat. Vissa frågor var sådana som jag inte vill svara på i bloggen, och om var vilken annan lista som helst skulle jag nog bara ha lämnat den obesvarad helt och hållet. Nu gjorde jag på ett lite annorlunda sätt, in the name of #30bloggämnen. Och herregud så många frågor om ens favoriter. Det är ju jättesvårt att välja (och ibland jobbigt att erkänna) favoriter bland allt som finns här i världen. Nåja, här har ni 20 frågor och kanske 18 svar:

1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?

Musik, teckning och textilslöjd, och kanske engelska och franska. Konstigt nog var jag inget större fan av modersmål och litteratur, trots att det är det jag sedan började studera. Eller ja, svenska språket (och litteraturvetenskap som biämne). Och finska hatade jag. Nu tycker jag om finska men jag kände mig väl dålig då i princip alla andra hade finskan hemifrån förutom jag.

2. Din favoritdryck?

Kaffe är det första jag tänker på, men jag tycker egentligen inte att kaffe är godare än något annat. Men jag måste ändå ha kaffe för att slippa huvudvärk, så en viktig del av min vardag är det ju. Och sen symboliserar kaffet faktiskt paus för mig, vilket är en väldigt viktig sak i vardagen för att orka. Annars gillar jag mineralvatten, speciellt ”den där orangea” från Lidl.

3. Har du en favoritsång just nu?

Nynnar på Sylvias julvisa stup i kvarten så det är väl den då. Den är fin både på svenska och finska. Här är en av mina favoritversioner:

4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?

Det tänker jag inte avslöja här. Delvis vill jag ”paxa” namnen, och sen ifall jag får barn och de faktiskt får de namnen är jag inte säker på om jag vill avslöja dem på bloggen. Jag tror i allmänhet att jag kommer att sträva efter så lite barnnärvaro på mina sociala medier. Om de sedan själva vill ha sånt får vi väl ta diskussionen när det är aktuellt.

Jag har nog mina favoritnamn och de är både såna som går i arv från betydelsefulla släktingar från både mina och N:s släktingar, och andra namn jag tycker är fina. Mitt namn har krånglat till det för mig hela livet, både stavningen (c istället för k) och att Fredrica är mitt andranamn men samtidigt mitt tilltalsnamn. Och vi ska inte ens börja fundera på hur dåligt Fredrica funkar på finska… Så inga långa, krångliga namn som bara funkar på ett språk och med ovanlig stavning för mina barn. Men sen vill jag kanske inte att de heter det allra vanligaste heller.

5. Har du varit aktiv inom någon sport?

Njae, egentligen inte. Jag har tränat fotboll något halvår, och simtränat 2-3 år. Jag tävlade inte i simning, och minns inte att jag skulle ha spelat matcher i fotboll heller. Jag är i allmänhet inte så sportig av mig. Det är roligare med musik.

6. Vilken är din favoritbok?

Alltså jag vet faktiskt inte. Min favorit i barndomen var Tove Janssons Hur gick det sen? Sen tycker jag också om Susanne Ringells bok Guiden. Jag stötte på den i mitt arbete på sommaren och var tvungen att köpa den på bokmässan då den såldes för fyra euro där. Jag gillar att den är lite svår att placera i en specifik genre, och att man kan läsa ett kapitel från vilken del av boken man just då har lust med. Och det skadar ju inte att den är fin att titta på. En fin guide till Helsingfors för den som vill bekanta sig med staden alltså. En gammal favorit och en nyare favorit. Jag läser fortfarande inte så mycket böcker. Jag har liksom inte kommit dit i min återhämtning ännu.

7. Vilken är din favoritfärg?

Förr var det röd, och bara röd. Men jag har på senare år börjat gilla mörkblå också. OBS! MÖRKblå, inte ljusblå!

8. Vilket är ditt favoritdjur?

9. Vilken är din favoritparfym?

Jag brukar inte använda parfym faktiskt. När jag sjöng i Florakören var det viktigt vid konserter att inte ha parfym då vi stod så nära varandra i körställningarna, och det fanns folk som var överkänsliga. Sen har det bara hängt kvar, och jag använder inte ens parfymerade hårsprejer eller hudsalvor. N tycker inte heller om starka lukter så av den orsaken brukar jag inte heller ha parfym. Plus att han har känslig hud, och jag inte orkar köpa skilda smörjor åt oss. Allt som heter hudvård är så förbannat tråkigt tycker jag.

10. Din favorithögtid?

Jag tror faktiskt att det är julen. För några år sen hade jag säkert tyckt att alla är lika jobbiga. Jag gillar julmusik och speciellt väntan på julen med alla konserter och fester. Haha, nu lät jag som världens festprisse :D. Men jag gillar faktiskt väntan på julen mera än själva julen. Så egentligen kanske advent på den frågan då. Påsken är bara jobbig för jag gillar inte våren som årstid. Och nyår är också lite jobbigt.

11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!

Nej, det tänker jag inte göra. Det blir för personligt för att jag ska göra det här i bloggen. Och det säger väl redan för mycket.

12. Har du rest mycket utanför landet?

Mycket och mycket. En del nog. 18 länder har jag besökt om man räknar mellanlandningar. Fast det kanske man inte gör? Mest reser jag nog inom Finland, och det gör jag ganska ofta.

13. Talar du några främmande språk?

Engelska förstås, och så har jag läst franska i gymnasiet, och italienska och holländska på uni. (Och danska, norska och isländska också.) Holländskan minns jag ingenting från då jag redan var så inne i stressmolnet som brände ut mig, men franska och italienska kan jag nog prata lite. Kurserna jag gick i de andra nordiska språken var lite mer fokuserade på förståelse, så jag pratar helst inte danska t.ex. Isländskan gick jag dessutom våren 2015 precis innan jag blev sjukskriven för svår (utmattnings)depression, så där har inte mycket fastnat. Sen pratar jag ju nog finska någorlunda flytande också, men som den språkvetare jag är kallar jag inte finska för främmandespråk, utan det är mitt andraspråk. Jag har lätt för språk och därför har jag läst så många. Holländskan var en kurs jag gick egentligen bara för att få studiepoäng på ett lätt sätt.

14. Har du några syskon?

Ett yngre.

15. Vilken är din favoritbutik?

Typ Lidl. Faktiskt. Och Prisma, där finns allt. Jag gillar inte riktigt att gå i butiker. Loppis är däremot roligt!

16. Mac eller PC?

Det beror på vad jag ska göra. Jag har en del musikprogram (och iMovie för mina youtubevideor) på min mac, men sen gillar jag också PC. Och det finns säkert motsvarande program till PC, men jag är van vid mac i dessa sammanhang. Sen gillar jag ju nog min IPhone. Jag har inte haft någon annan typ av telefon sen jag fick min första i studentpresent 2010.

17. Har du en favoritrestaurang?

Nå hese! Så med andra ord, nej. Jag tycker om att gå på restaurang men jag och N brukar oftast gå till olika ställen om vi går på restaurang. Men hese är bättre än mäcken!

18. Vad tyckte du om skolan?

Jag gillade skolan, men det var ofta lite för lätt för mig, så när jag började studera vid universitetet hade jag ingen som helst studieteknik. Det här gjorde sen att jag kände mig dålig då jag inte automatiskt fick de högsta vitsorden, och en del i min depression beror säkerligen på det här. Jag såg länge mina prestationer och höga vitsord som mitt värde som människa, och då blev det jobbigt när vitsorden plötsligt inte var bara fyror och femmor. Jag har fortfarande problem med det här i viss mån.

19. Har du någon favorityoutuber?

Jag gillade Therese Lindgren helt massor förut men jag kollar inte så mycket på henne mera. Helen Torsgården är också en gammal favorit som jag inte riktigt kollar så mycket på mera. Egentligen kollar jag inte så mycket på youtube överhuvudtaget för tillfället, jag tror det påminner för mycket om min sjukledighet och hur jag mådde då.

20. Vilken är din favoritfilm?

Alltså dessa favoritfrågor. Jag hatar dem. Jag har så svårt att svara på dem. Men filmer som haft stor betydelse i mitt liv är nog kanske ändå Titanic och Så som i himmelen. Så det är väl de filmerna som gäller då. Drama for the win!

He va he. Kanske ni lärde er nånting nytt nu då? Jag lärde mig iaf att jag tydligen nu för tiden kan välja ut favoriter, något jag inte riktigt kunde förut. Kanske jag ska skriva om det här i december när utmaningen är avklarad? Utmaningen fanns ju till som första blogghjälpen, så om den inspirerar till andra inlägg visar det ju att den fungerar. Vi hörs igen i morgon men ännu har jag ingen aning om vad jag skriver om då.

Avbrott, Föreläsning, Halloween, Kreativitet, Lista, Smink, Stress, Tillbakablick

En söndagslista #30bloggämnen

Inlägg nummer fyra i Malins utmaning #30bloggämnen är en måndagslista. Nu är det ju söndag, så det blir en söndagslista här på min blogg. Frågorna är de samma, förutom en som jag lite ändrade på. Vad tycker ni annars om att läsa blogglistor? Jag har fått för mig att folk inte skulle gilla listor så jag fyller inte i såna så ofta, men själv kan jag tycka att de är helt roliga att läsa ibland. Speciellt om två favoritbloggare fyller i samma lista, och de har helt olika svar.

Hur skulle du sammanfatta helgen?

Blandade känslor. Jag körde fram och tillbaka till Åbo då jag var bjuden på halloweenfest. Det var jätteroligt, speciellt då folk faktiskt hade satsat på sina dräkter. Jag var leopard och tycker att min outfit och sminket faktiskt blev ganska bra. Och det var ju med rätt gäng så det kan inte bli fel då.

Mjau! Jag var faktiskt ganska nöjd med utstyrseln och sminket. Och jag blir lite förvånad över att jag fortfarande tycker att det ser ganska snyggt ut med dramatiskt ögonsmink på mig. Så här mycket svart runt ögonen har jag knappt haft på tio år. 

Men jag har också varit, och är, väldigt trött. Jag bytte jobb mitt i veckan, och har haft långa dagar med mycket program de senaste två veckorna. Och den här tröttheten har gjort mig tankspridd och ganska lättirriterad. Men jag antar att det går om om jag vilar lite mera nästa vecka.

Vad har du gjort idag?

Originalfrågan var om vad jag ska göra idag, men eftersom det redan är kväll formulerade jag om den. Jag har försökt vila idag, och umgåtts med sambon. På förmiddagen gick vi på en promenad och så vilade vi en stund efter det. Till lunch åt vi lasagne och det var jättegott. Nu ska jag sätta igång bastun och börja förbereda mig för nästa vecka.

Tänt ljus har jag också gjort.

Vad ser du mest fram emot denna vecka?

Min föreläsning i Kyrkslätt på fredag morgon. Den är fullbokad! Ja, och så blev jag eventuellt ”konstnärlig ledare” för jobbets luciakör, och övningarna börjar på tisdag. Roligt att få sjunga på arbetstid. Sen är det ju svenska dagen också på tisdag, så då äter jag tårta på jobbet också.

Vad ser du minst fram emot?

Att behöva jobba till kl. 17 på fredag. Föreläsningen gör att jag dyker upp sent på fredagen och jag vill helst undvika att mitt timsaldo på jobbet blir på minus. Nu kommer det högst troligen att bli lite på minus så jag kommer att behöva jobba längre på fredag. Nu är det ingen panik om det är lite på minus men jag personligen gillar inte det.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!

Musik! Som alltid. Funderar på att igen fixa något slags hemmastudio så jag kan spela in grejer hemma också, jag älskar att fara till studion och spela in men det är ofta bokat när jag skulle ha möjlighet att fara dit. Och nu har jag igen en massa inspiration till att spela in, så det skulle underlätta att kunna spela in hemma. Jag har ganska mycket saker hemma, och tack vare att sambon också hållit på med musik tidigare har han också grejer som kan användas.

Och så tror jag faktiskt att jag ska försöka hitta tid till att träna lite, antingen cykla eller simma. Och den här veckan har jag som sagt inte en massa extra program efter jobbet, så det kanske blir lite lugnare än de senaste veckorna och jag kan vila lite emellanåt också.

Vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?

Empati inför mig själv. Nu börjar min första hela vecka på nya/gamla stället och jag kommer säkert fortsättningsvis att vara både yr och trött. Men jag ska försöka tänka att det är okej. Och lita på arbetskompisarna när de säger att det är roligt att jag är tillbaka där.

Sånt här idag. Hoppas ni gillade också det här inlägget. Jag tycker det är så roligt att Malin valt att skriva så olika typer av inlägg i den här utmaningen. På det viset blir det faktiskt en utmaning och inte bara precis som man alltid skriver. Vi hörs i morgon igen!

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Kreativitet, Skam, Stress, Tillbakablick, Youtube

Min största förebild #30bloggämnen

Inlägg nummer tre i Malins bloggutmaning heter Min största förebild. Just nu skulle jag inte säga att jag har någon specifik förebild, utan jag försöker hitta vem jag själv vill vara inom mig. Bland annat genom terapi. Jag tycker Malins inlägg om förebilder var väldigt bra, jag är också själv lite trött på att behöva inspireras utifrån hela tiden. Men för att mitt inlägg inte ska bli en upprepning av Malins inlägg kommer jag att skriva om en person som varit väldigt betydelsefull i mitt liv. Eller ja, kanske inte hela personen eftersom jag inte känner henne personligen, men personens musikliv.

Min allra största idol genom tiderna är nog Celine Dion. Det började när jag var sex och Titanic kom ut, med tillhörande soundtrack och ledmotiv. Jag har skrivit om låten My Heart Will Go On, och dess betydelse i mitt liv. Det var i princip den låten som fick mig att börja med musik. Jag har inte skrivit det förut, men jag blev mobbad första gången i förskolan (och så på nytt på femman). Sången och musiken blev mitt sätt att stå ut. Åtminstone det kunde jag, och det kunde inte ens mobbarna säga emot. Otaliga är de gånger jag stått och ylat med i Celine Dions låtar. Men som jag skrivit tidigare har jag också skämts ganska mycket över att jag gillat just Celine Dion.

2004 då jag sjöng My Heart Will Go On i ”Jeppis Idols” och vann!

Jag lyssnar inte så jättemycket på Celine Dion mera, men ibland när jag vill uppleva lite nostalgi gör jag det. Det finns en sak jag fortfarande skulle vilja lära mig av just Celine Dion. Och det är att våga visa känslor när jag sjunger. Jag vet att det ger så mycket mer till ett framträdande om sångaren berättar sångerna och inte bara sjunger. Men jag har fortfarande svårt med det här, och jag har börjat inse att det här är en större del av mig än jag först trodde. Det gäller nämligen inte ”bara” i sången, utan också i andra sammanhang.

Några av de cd:er som spelats lite extra mycket när jag var yngre.

Jag har annars ett ”terapiprojekt” på gång på min youtubekanal där jag spelar in mina gamla favoriter med Celine Dion. En låt är ännu under arbete, och dyker upp på kanalen så fort jag får den färdig. Här hittar ni dem jag hittills gett ut:

https://youtu.be/SEAzU2bHl1w

https://youtu.be/BN_2EtZr97c

https://youtu.be/ufZobFTH3w8

Är ni intresserade av vad jag skrivit om min tidiga idol hittar ni inläggen här. Nu ska jag börja förbereda mig för mina vänners halloweenfest. Vad jag ska föreställa kommer ni nog att få veta antingen här eller på instagram. Vi hörs igen i morgon med en traditionell blogglista! #30bloggämnen