Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Kreativitet, Musik, Sång, Skam, Sorg, Svenskfinland, Tillbakablick, Youtube

Måste Lucia vara en tävling?

Glad luciadag! Lucia har alltid varit en av mina favorittraditioner, men det finns tyvärr också en massa sorg kopplat till det här i mitt liv. Vi går rakt på sak. Jag blev aldrig vald till lucia. Inte fast jag ställde upp i val efter val, och försökte inbilla mig att den här gången har jag chansen att bli vald. För att sedan konstatera att nej, det hade jag ju inte. Inte den här gången heller. 2009 var sista gången jag ställde upp i något luciaval, och då var det Åbo lucia som gällde. En av mina största drömmar som liten var att få vara Åbo lucia. Som ni vet blev jag tärna. Igen. Det var jätteroligt att vara med i luciaföljet också som tärna, men jag vill inte mera blunda för det att jag blev ledsen över att inte ha blivit Lucia.

Nu i efterhand inser jag att jag aldrig skulle ha kunnat blivit vald till lucia i Åbo. Och det kanske låter dramatiskt men så är det bara. Jag räknades hela min uppväxt som en tönt, och även om jag inte mera blev mobbad i gymnasiet när jag var med i luciavalet, blev jag aldrig tillräckligt populär för att ens ha en chans att bli lucia. För det blir genast så när det ska röstas, att den som är mest populär och harflest kompisar som vinner. Och man är inte mest populär om man är en tönt.

I år såg jag också att det finns ett luciaval för personer med olika funktionshinder. Och det är jätteviktigt att också de får vara Lucia om de vill! Överlag tycker jag bilden av Lucia är väldigt snäv, och Lucia ska ungefär vara den mest perfekta av de perfekta. Snäll, rättvis, smart, snygg och framför allt ung och naiv. Jag med mina 27 år får nog ge upp hoppet om att vinna ett luciaval. Folk skulle väl skratta om jag ställde upp. Fast jag tycker att jag skulle passa som lucia mycket bättre nu än då jag var t.ex. 20.

Men varför måste Lucia då alltid vara en tävling? Varför kan man inte bara låta de som vill vara Lucia få vara det? Varför ska det alltid röstas? Det blir ändå den som är mest populär som blir vald, och det blir bara ett kvitto på att man inte är populär om man inte blir vald. Det blir som att det strös salt i såren för oss som sällan fått vara den som blir sedd. För det är ju lite så, att om man går och ser ett luciatåg, så funderar man på vem som är lucia. Inte tisslar man och tasslar om vem som är tärna? Och Lucia ska väl ändå vara en glad högtid, och inte en sak som skiljer på människor och människor och blir en förlängning på högstadiets hierarki?

Med det sagt så har jag lussat i protest i år igen. För vad vore jag för luciakörsledare om jag inte själv lussade? Det var så himla roligt att lussa förra året så jag bestämde mig för att köra en favorit i repris i år. Dock med vissa upgrades i utstyrseln och filmandet. Det var med luciaveckan i åtanke som jag köpte en härlig liten brudklänning från 80-talet (?) tidigare i år. Jag hittade den på UFF för fem euro på deras readagar, och den hade axelvaddar (som jag tog bort), och framför allt- den är hellång. Lucialinnet jag använde förra året gick ungefär till vaderna på mig. Det var förväntat, då storleken på linnet är 150-160 och jag är 170 cm lång. Sedan har jag kanske skrivit det förut men jag hittade ju plastlingonris på ett loppis i Åbo- på LUCIADAGEN förra året. Då hade jag redan filmat min första luciavideo, men kunde inte motstå att filma en till då kronan fick sig ett ansiktslyft.

Årets luciabild på mig

I år har jag filmat luciasånger både inomhus och utomhus. Utomhus hade jag ledljus i kronan, men inomhus hade jag levande ljus. Jag fick hjälp av min bror med att filma utomhusvideorna så han ska ha ett stort tack för att han orkade fjanta sig med mig en stund förra veckan. Härmed förklarar jag luciaveckan på min youtubekanal inledd! Ni kommer att märka ett mönster i sångerna som kommer i luckorna också,men det låter jag er upptäcka själva! Den första videon hittar ni här:

Luciavideorna kommer också att finnas i den här spellistan som jag uppdaterar varje dag efter att de publicerats.

Så nu vet ni att jag är en rutinerad lucia med utstyrsel som passar mig, både brandofarlig och brandfarlig sådan. Ifall ni behöver en lucia nånstans och det duger med en ”fejklucia” ställer jag alltså gärna upp. Fast jag kanske kan få kallas blogglucia? Både för att jag lussat på youtube och bloggen, och för att min blogg gör det som lucia ska göra- sprida ett viktigt budskap. Men det blir tyvärr inget live-lussande idag då jag ligger hemma i förkylning.

Från när vi filmade utomhusvideorna

Hela julkalendern kan ni följa via min facebooksida, men för att snabbast få veta när en ny sång kommit ut ska ni prenumerera på min kanal. I spellistan nedanför kan ni höra alla luckor som öppnats hittills i kalendern. Jag uppdaterar också denna lista varje dag. 

Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Jobb, Musik, Okategoriserade, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Jag är en duktig flicka

Det är knappast många som missat Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. För er som gjort det är det en bok som behandlar utmattning och prestationsångest. Ska jag vara helt ärlig om hur jag känner kring den här boken, så måste jag erkänna att det gör lite ont att Heidi ”hann först”. Att jag inte hann skriva en bok om utmattning ”först”. Men kanske det blir min tur nån gång, att skriva en bok. Jag har inte läst den här boken, eftersom jag fortfarande inte orkar ta in andras utmattningsberättelser. Speciellt som jag precis jobbat mitt första halvår efter sjukskrivningen och det inneburit ganska många nya utmaningar. Jag har alltså försökt undvika både evengemang kring den här boken och att läsa om den, just för att jag inte är där ännu i min återhämtning att det ger mig mer än det tar. Jag vill dock påpeka att jag tycker att boken och ämnet är viktigt, så om ni är intresserade av den ska ni absolut läsa den.

Under min sjukskrivning och återhämtning från utmattningen (som alltså ännu pågår) har jag funderat väldigt mycket på duktighet och på att vara en duktig flicka. Jag har aldrig klassat mig själv som en duktig flicka för jag har inte tänkt att jag är tillräckligt duktig. Det har nästan varit så att ju mer jag presterat, desto mer otillräcklig har jag känt mig. För man kan alltid göra lite mera, alltid lite bättre. Bara lite till. Men jag råkade se ett citat av just Heidi Hakala som fick mig att tänka till ordentligt. Det är följande citat:

En duktig flicka ser andras bedrifter och sina egna misslyckanden.

Där satt hon verkligen huvudet på spiken. Och jag blir tvungen att erkänna att jag är så duktig flicka som man bara kan bli. För jag är väldigt snabb med att döma ut det jag gör, medan om någon annan gör något ser jag sällan på det med kritiska ögon. Ett väldigt konkret exempel på det här är när jag spelat in något i studion och lyssnar på det efteråt. Jag hör BARA det jag gjort dåligt eller fel, också fast musiken är det som ger mig mest glädje. Om jag försöker lyssna på min egen sångtekniksutveckling genom att jämföra en äldre inspelning med en ny hör jag ingen skillnad. För jag hör väldigt tydligt var jag misslyckats. Både i de nya och äldre inspelningarna. Jag brukar ibland leka med tanken om hur jag hade reagerat om någon av mina kompisar gjort det jag gjort. Knappast skulle jag ha varit lika kritiskt inställd då. Bara det faktumet att jag tycker att jag inte presterat tillräckligt för att ”få” kallas duktig flicka tyder ju på att jag är just det, en duktig flicka.

En duktig flicka. Som har svårt att se sin egen duktighet. 

Vad kan man då göra åt det om man är en duktig flicka? Det har jag inget svar på, men jag tror att det redan hjälper om man inser sin duktighetsproblematik. Något som jag börjar inse i mitt eget liv, mer och mer varje dag.

Men psst! Ni har väl noterat min julkalender på YouTube? Om inte, så är det alltså en kalender med en ny julsång i varje lucka. Jag delar alla videor på min facebooksida som ni gärna kan gå och gilla redan nu, men om ni vill vara först med att höra sångerna ska ni förstås prenumerera på min kanal. Videorna är tidsinställda så att de publiceras redan 7 på morgonen! Om ni vill lyssna på låtarna som redan publicerats hittar ni dem i spellistan nedanför. Den uppdaterar jag varje dag efter att sångerna publicerats! 

Jul, Kreativitet, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Youtube

Min julkalender 2018

I morgon är det redan december. Och i år kommer jag att ha en julkalender! Jag har jobbat på den här i princip under hela året, mest nog på hösten, men jag började redan i januari. Kalendern kommer inte att finnas här, men på min youtubekanal. Jag berättar mer i videon nedanför:

In och prenumerera nu så ni inte missar något! Jag kommer inte att dela alla videor här på bloggen så lättaste sättet att inte missa något är att prenumerera. Hoppas ni är lika ivriga inför det här som jag!

Julmarknad i Tallinn 2016
Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Musik, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmaning, Utmattningssyndrom

20 frågor och svar #30bloggämnen

Vi går vidare i utmaningen med en till lista, med 20 frågor och svar. Den här listan tyckte jag var ganska intressant, frågorna fick mig att fundera på ett och annat. Vissa frågor var sådana som jag inte vill svara på i bloggen, och om var vilken annan lista som helst skulle jag nog bara ha lämnat den obesvarad helt och hållet. Nu gjorde jag på ett lite annorlunda sätt, in the name of #30bloggämnen. Och herregud så många frågor om ens favoriter. Det är ju jättesvårt att välja (och ibland jobbigt att erkänna) favoriter bland allt som finns här i världen. Nåja, här har ni 20 frågor och kanske 18 svar:

1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?

Musik, teckning och textilslöjd, och kanske engelska och franska. Konstigt nog var jag inget större fan av modersmål och litteratur, trots att det är det jag sedan började studera. Eller ja, svenska språket (och litteraturvetenskap som biämne). Och finska hatade jag. Nu tycker jag om finska men jag kände mig väl dålig då i princip alla andra hade finskan hemifrån förutom jag.

2. Din favoritdryck?

Kaffe är det första jag tänker på, men jag tycker egentligen inte att kaffe är godare än något annat. Men jag måste ändå ha kaffe för att slippa huvudvärk, så en viktig del av min vardag är det ju. Och sen symboliserar kaffet faktiskt paus för mig, vilket är en väldigt viktig sak i vardagen för att orka. Annars gillar jag mineralvatten, speciellt ”den där orangea” från Lidl.

3. Har du en favoritsång just nu?

Nynnar på Sylvias julvisa stup i kvarten så det är väl den då. Den är fin både på svenska och finska. Här är en av mina favoritversioner:

4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?

Det tänker jag inte avslöja här. Delvis vill jag ”paxa” namnen, och sen ifall jag får barn och de faktiskt får de namnen är jag inte säker på om jag vill avslöja dem på bloggen. Jag tror i allmänhet att jag kommer att sträva efter så lite barnnärvaro på mina sociala medier. Om de sedan själva vill ha sånt får vi väl ta diskussionen när det är aktuellt.

Jag har nog mina favoritnamn och de är både såna som går i arv från betydelsefulla släktingar från både mina och N:s släktingar, och andra namn jag tycker är fina. Mitt namn har krånglat till det för mig hela livet, både stavningen (c istället för k) och att Fredrica är mitt andranamn men samtidigt mitt tilltalsnamn. Och vi ska inte ens börja fundera på hur dåligt Fredrica funkar på finska… Så inga långa, krångliga namn som bara funkar på ett språk och med ovanlig stavning för mina barn. Men sen vill jag kanske inte att de heter det allra vanligaste heller.

5. Har du varit aktiv inom någon sport?

Njae, egentligen inte. Jag har tränat fotboll något halvår, och simtränat 2-3 år. Jag tävlade inte i simning, och minns inte att jag skulle ha spelat matcher i fotboll heller. Jag är i allmänhet inte så sportig av mig. Det är roligare med musik.

6. Vilken är din favoritbok?

Alltså jag vet faktiskt inte. Min favorit i barndomen var Tove Janssons Hur gick det sen? Sen tycker jag också om Susanne Ringells bok Guiden. Jag stötte på den i mitt arbete på sommaren och var tvungen att köpa den på bokmässan då den såldes för fyra euro där. Jag gillar att den är lite svår att placera i en specifik genre, och att man kan läsa ett kapitel från vilken del av boken man just då har lust med. Och det skadar ju inte att den är fin att titta på. En fin guide till Helsingfors för den som vill bekanta sig med staden alltså. En gammal favorit och en nyare favorit. Jag läser fortfarande inte så mycket böcker. Jag har liksom inte kommit dit i min återhämtning ännu.

7. Vilken är din favoritfärg?

Förr var det röd, och bara röd. Men jag har på senare år börjat gilla mörkblå också. OBS! MÖRKblå, inte ljusblå!

8. Vilket är ditt favoritdjur?

9. Vilken är din favoritparfym?

Jag brukar inte använda parfym faktiskt. När jag sjöng i Florakören var det viktigt vid konserter att inte ha parfym då vi stod så nära varandra i körställningarna, och det fanns folk som var överkänsliga. Sen har det bara hängt kvar, och jag använder inte ens parfymerade hårsprejer eller hudsalvor. N tycker inte heller om starka lukter så av den orsaken brukar jag inte heller ha parfym. Plus att han har känslig hud, och jag inte orkar köpa skilda smörjor åt oss. Allt som heter hudvård är så förbannat tråkigt tycker jag.

10. Din favorithögtid?

Jag tror faktiskt att det är julen. För några år sen hade jag säkert tyckt att alla är lika jobbiga. Jag gillar julmusik och speciellt väntan på julen med alla konserter och fester. Haha, nu lät jag som världens festprisse :D. Men jag gillar faktiskt väntan på julen mera än själva julen. Så egentligen kanske advent på den frågan då. Påsken är bara jobbig för jag gillar inte våren som årstid. Och nyår är också lite jobbigt.

11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!

Nej, det tänker jag inte göra. Det blir för personligt för att jag ska göra det här i bloggen. Och det säger väl redan för mycket.

12. Har du rest mycket utanför landet?

Mycket och mycket. En del nog. 18 länder har jag besökt om man räknar mellanlandningar. Fast det kanske man inte gör? Mest reser jag nog inom Finland, och det gör jag ganska ofta.

13. Talar du några främmande språk?

Engelska förstås, och så har jag läst franska i gymnasiet, och italienska och holländska på uni. (Och danska, norska och isländska också.) Holländskan minns jag ingenting från då jag redan var så inne i stressmolnet som brände ut mig, men franska och italienska kan jag nog prata lite. Kurserna jag gick i de andra nordiska språken var lite mer fokuserade på förståelse, så jag pratar helst inte danska t.ex. Isländskan gick jag dessutom våren 2015 precis innan jag blev sjukskriven för svår (utmattnings)depression, så där har inte mycket fastnat. Sen pratar jag ju nog finska någorlunda flytande också, men som den språkvetare jag är kallar jag inte finska för främmandespråk, utan det är mitt andraspråk. Jag har lätt för språk och därför har jag läst så många. Holländskan var en kurs jag gick egentligen bara för att få studiepoäng på ett lätt sätt.

14. Har du några syskon?

Ett yngre.

15. Vilken är din favoritbutik?

Typ Lidl. Faktiskt. Och Prisma, där finns allt. Jag gillar inte riktigt att gå i butiker. Loppis är däremot roligt!

16. Mac eller PC?

Det beror på vad jag ska göra. Jag har en del musikprogram (och iMovie för mina youtubevideor) på min mac, men sen gillar jag också PC. Och det finns säkert motsvarande program till PC, men jag är van vid mac i dessa sammanhang. Sen gillar jag ju nog min IPhone. Jag har inte haft någon annan typ av telefon sen jag fick min första i studentpresent 2010.

17. Har du en favoritrestaurang?

Nå hese! Så med andra ord, nej. Jag tycker om att gå på restaurang men jag och N brukar oftast gå till olika ställen om vi går på restaurang. Men hese är bättre än mäcken!

18. Vad tyckte du om skolan?

Jag gillade skolan, men det var ofta lite för lätt för mig, så när jag började studera vid universitetet hade jag ingen som helst studieteknik. Det här gjorde sen att jag kände mig dålig då jag inte automatiskt fick de högsta vitsorden, och en del i min depression beror säkerligen på det här. Jag såg länge mina prestationer och höga vitsord som mitt värde som människa, och då blev det jobbigt när vitsorden plötsligt inte var bara fyror och femmor. Jag har fortfarande problem med det här i viss mån.

19. Har du någon favorityoutuber?

Jag gillade Therese Lindgren helt massor förut men jag kollar inte så mycket på henne mera. Helen Torsgården är också en gammal favorit som jag inte riktigt kollar så mycket på mera. Egentligen kollar jag inte så mycket på youtube överhuvudtaget för tillfället, jag tror det påminner för mycket om min sjukledighet och hur jag mådde då.

20. Vilken är din favoritfilm?

Alltså dessa favoritfrågor. Jag hatar dem. Jag har så svårt att svara på dem. Men filmer som haft stor betydelse i mitt liv är nog kanske ändå Titanic och Så som i himmelen. Så det är väl de filmerna som gäller då. Drama for the win!

He va he. Kanske ni lärde er nånting nytt nu då? Jag lärde mig iaf att jag tydligen nu för tiden kan välja ut favoriter, något jag inte riktigt kunde förut. Kanske jag ska skriva om det här i december när utmaningen är avklarad? Utmaningen fanns ju till som första blogghjälpen, så om den inspirerar till andra inlägg visar det ju att den fungerar. Vi hörs igen i morgon men ännu har jag ingen aning om vad jag skriver om då.

Allmänt, Bloggande, Funderingar, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Lista, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Skoj, Youtube

10 saker ni förmodligen inte visste om mig

Fredag! Och dag två i utmaningen #30bloggämnen. Tio saker ni förmodligen inte visste om mig är ämnet. Mina vänner vet ju säkert största delen av de här grejerna, men jag har utgått ifrån okända bloggläsare när jag skrivit det här. Så, here we go!

När jag är väldigt orolig över framtiden läser jag mycket horoskop. Jag tror egentligen inte på sånt, men när det känns som att allt är utom min kontroll är det skönt att lite ”veta” vad som kommer att hända. Det blir lite som ett sätt att få kontroll över situationen.

Om jag är t.ex. på en fest och funderar på att gå hem, kan jag inte bara gå utan måste vänta tills klockan är jämnt eller halv, kvart i eller kvart över. Att gå tjugo i känns helt fel. Om jag går jämnt eller halv är det lätt att komma ihåg när jag startat hemåt.

Jag är annars ingen frenetisk städare, och skäms otroligt över att jag är ”dålig” på att städa, men jag byter handdukar i badrummet ofta. Det här beror på att jag tvättar de små handdukarna ofta. Tvätta tycker jag om att göra, men är inget fan av att städa.

Jag gillar inte när folk jag inte känner skriver ”Hej Fredrica!” i mejl. Åtminstone inte i det första mejlet de skickar till mig. Om vi sedan skriver 10 mejl åt varandra är det mera okej. Jag antar att jag vill behålla något slags distans och sakta närma mig folk. Vilket jag tycker måste vara okej.

Jag har lättare att ringa och prata i telefon om jag får prata finska. Svenska är mitt modersmål, och jag lärde mig finska först i samband med skolan. Jag antar att det här har något med att det inte blir lika personligt och nära om jag pratar finska. För några månader sen hatade jag att överhuvudtaget ringa, men jobbet har kbt:at mig i det här så nu går det oftast helt okej.

Jag gillar inte nöjesfält. Jag kan inte ens gunga i en vanlig gunga utan att må illa. Min sambo gillar inte heller sånt här så det har inte varit något problem för oss.

Jag har haft hjärnskakning två gånger. Det här har inget med nöjesfält att göra, men ena gången faktiskt med en gunga. Den gången föll jag med huvudet före ur en gunga och slog i träunderlaget ganska ordentligt. Jag var fyra år gammal och vi var och hälsade på släktingar i Vasa. Resten av vistelsen var jag i stort sett sängliggande. Det var inte roligt. Den andra gången föll jag på skolgården när vi lekte på isen. Det här var i förskolan, alltså var jag sex år gammal.

Jag har mopedkörkort. Och vanligt b-körkort också men det tror jag att ni redan vet.

Jag tycker inte om min egen sångröst. Alltså, jag vet att jag sjunger rent och att jag har ett ganska brett röstomfång. Men jag tycker inte om hur min röst låter. Ni kan ju lyssna på min senaste youtubevideo och avgöra själva:

Men fast jag inte tycker om min egen röst älskar jag att sjunga och kommer nog inte att sluta med det. Snarare sporrar det här mig att öva mycket och utveckla mitt sjungande. Min röst kan jag inte ändra så mycket på, men klangen kan jag utveckla.

Jag googlade 10 saker ni inte visste om mig för att se vad andra skrivit i sådana här inlägg. Jag är just nu extremt trött p.g.a. jobbyte och därmed inte mitt kreativaste jag heller. Därför är det helt tacksamt med färdiga bloggrubriker, så tack Malin för den här utmaningen!

#30bloggämnen

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Youtube

En enda sak är viktig, och det är hjärtats lust

Idag var min sista dag som praktikant. På måndag har jag en annan titel med andra uppgifter och på ett annat ställe än hittills. Datorn och mina saker är redan flyttade till det nya arbetsrummet. När ”sommarjobbet” tar slut kan man lugnt säga att det är höst. Det är ändå september i morgon.

Hösten till ära har jag förstås spelat in en version på Höstvisa. Det här är en av de sånger som jag inte alls tyckte om förr, men jag har börjat tycka om den på äldre dagar. Speciellt melodin gillar jag. Texten är jag inte helt överens om. Jag har inte något ångestförhållande till hösten, utan ser hösten som en trygghet, jämfört med våren som oftast bara är stress och prestationsångest.

Meningen ”En enda sak är viktig och det är hjärtats lust.” fastnar jag dock för, för jag tycker den beskriver hur viktigt det är att ta hand om sin (psykiska) hälsa. Det är det dock året runt, inte bara på hösten. Man kan må skit när som helst på året. Jag mår till exempel sämst i februari-mars om vi ska prata årstidsbundna depressioner. Men ja, det var inte det här som det skulle handla om, utan min sånginspelning, som ni hittar här:

Den här gången är all bakgrundsmusik gjord på min IPad, men jag tycker det blev helt bra. Jag har lite mindre tid (tyvärr) att hänga i studion nu så då prioriterar jag att spela in sång där, och fixa bakgrundsmusiken hemma på olika sätt. Hoppas ni ändå gillar sången! Jag var tyvärr extremt trött när jag filmade sjungandet, men tycker ändå det är lite trevligare när jag sjunger och rör mig än att bara ha en stillbild, så jag filmade ändå. Jag hatar inte att sjunga, utan var bara trött och irriterad på min kamera som bråkade med mig.

IMG_9398.JPG
Bilden är från september 2017. Men snart ser det ut så här igen, och då hoppas jag kunna ta fina bilder. Förra hösten var jag sjuk så länge så jag hann inte ta så många.

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Jobb, Panikångest, Rädsla, Sång, Skam, Stress, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, vård

Vad är jag stolt över i år?

Daniela hade en bloggtävling för inte så länge sedan. Jag hade tänkt delta men jag glömde bort det så jag hann inte med den här gången. Frågan Daniela ställde var i alla fall vad man åstadkommit det här året som man är stolt över. Jag är i princip aldrig stolt över mig själv. Så fort jag presterar något nytt höjer jag ribban och kräver mera av mig själv. Men jag tänkte ändå klämma ihop ett blogginlägg om saker, stora och små, som jag egentligen skulle kunna vara stolt över att ha åstadkommit i år.

Att jag fick femma (av fem) i forskningsmetodikkursen jag gick vid logopedin tidigare i år. 

Forskningsmetodik kan ju inte vara mångas favoritsysselsättning? Det är inte det lättaste, och jag minns när jag gick en liknande kurs i svenskan kändes det som att det jag skrev och funderade aldrig riktigt blev bra. Jag såg med andra ord inte så mycket fram emot den här kursen, men jag jobbade hårt och det bar frukt. Här hade jag faktiskt mycket nytta av att själv ha deltagit i medicinska studier under min sjukledighet. Jag kom ihåg vilken information som getts till mig och kunde använda det när vi diskuterade etik, samtycke och liknande frågor på kursen. Man vet aldrig när man har nytta av något man snappar upp. Jag är annars ingen som får fem av fem i allt, utan jag tror det här var min tredje femma vid universitetet. Så det var tydligen bra gjort av mig.

Att min sångexamen gick så bra. 

Ja, för det gjorde den. Jag var lite stressad över vissa tekniska grejer ännu tio minuter innan, men sen var det som att något hände och jag fick plötsligt självförtroende att leverera. Mitt låga självförtroende påverkar tyvärr också sjungandet och musicerandet, så det var ganska förvånande att jag nu plötsligt fick självförtroende. Det kan bero på stark belysning. Provet hölls nämligen i ett slags konsertsal. En sak ni kanske inte vet om mig är att jag blir mycket mera nervös inför att uppträda för en liten publik än för en stor. Nu var det ju bara tre i publiken varav en var min egen sånglärare, men jag tror att belysningen gjorde att jag inte såg deras reaktioner så bra och att det gjorde att jag kände mig lite mera säker.

Nöjd efter en lyckad prestation, maj 2018.

Att jag fick praktikplats och senare också jobb. Och inte bara ett jobb utan två. 

Och när jag berättat för kollegerna om mina fortsatta kontrakt har reaktionerna varit ”Jess!”, ”Hurra!” ”vad roligt” och ”kul att ha dig kvar!”. Det känns också skönt att även om jag själv fortfarande tvekar väldigt mycket på vad jag har att ge, så tycks kollegerna ändå vara övertygade om att jag klarar av mina uppgifter.

Att jag vågade säga högt att jag går i terapi till min kommande chef.

När jag började jobba i juni var jag jätteorolig över hur folk skulle reagera om de fick veta att jag går i terapi. Jag har sagt det högt åt två personer och annars hållit ganska tyst om det. Nu hade jag ändå hört att jag kanske behöver vara lite flexibel med arbetstiden i september, så jag bestämde mig för att säga som det är. Att jag en gång i veckan går i terapi och det betyder i praktiken att jag går tidigare eller dyker upp senare till jobbet. Reaktionen var den bästa möjliga, chefen sade bara ”okej, sätt en markering i din jobbkalender så vet jag när du är borta”, och sen inget mer med det.

Att jag numera inte är rädd för att ringa telefonsamtal i jobbsituationer.

Privat hatar jag fortfarande att ringa, men på jobbet är det inga problem. Det är kanske inte det roligaste att ringa, men det går om det behövs. Jag har ju skrivit om att jag har ett ganska ordentligt obehag för att ringa telefonsamtal tidigare här i bloggen. För inte så länge sen var det så allvarligt att det kunde ta mig flera veckor att våga ringa ett två minuters samtal. Därför tycker jag det är synd att det är så många ställen man når endast per telefon. Jag hade vågat söka hjälp mycket tidigare om det hade gått att boka tid till en psykolog via nätet. Jag tog inte heller kontakt med några psykoterapeuter som bara hade telefonnummer som kontaktuppgift, när jag sökte psykoterapeut. Den här tiden hade jag också obehag för att starta mejlkonversationer, men inte lika starkt som för att ringa.

Att en kolumn jag skrivit ska publiceras i Psykosociala förbundets tidning Respons

Japp, så är det. I början av augusti såg jag på deras facebooksida att de sökte texter om utanförskap, och jag skickade in en dikt jag skrivit under min sjukledighet. Jag deltog i en av deras rehabiliteringsläger våren 2016, och det var en väldigt fin erfarenhet. Jag skrev också att jag gärna skriver andra texter åt dem, gästbloggar eller ställer upp på intervju ifall de är intresserade. Och det var de, så jag fick skriva en kolumn redan nu. Jag kommer till och med att få betalt för det här. Det här är kanske självklart för någon som skrivit hundratals kolumner, men det här blir min första. Håll utkik för nästa nummer av Respons alltså!

Det var det skrytinlägget. Det känns nämligen som det när jag skriver det här, men jag vet att jag borde försöka bli bättre på att faktiskt erkänna mina egna prestationer, och inte hela tiden höja kraven. Därför skrev jag det här inlägget, även om det känns extremt obehagligt att göra det. Tack igen Daniela för inläggsinspiration!