Humor, Identitetssökande, Jobb, Kreativitet, Okategoriserade, Sång, Skam, Social media, Stress, Svenskfinland, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

Årets höjdpunkter enligt mina instagramföljare

Helt otroligt att det är 2019 i morgon! Som vanligt den här tiden på året har har alla möjliga årsresuméer dykt upp i bloggvärlden den senaste veckan. 2018 var ett omtumlande år för mig. Visst, det var mitt mest framgångsrika år på länge, men känslomässigt var det stundvis väldigt tungt. Jag har nog inte riktigt smält alla intryck som året gett mig, så någon regelrätt resumé får ni inte här. Åtminstone inte ännu.

Men jag såg att Linn Jung (och flera andra efter henne) skrivit ett inlägg om sina 13 mest lajkade bilder på instagram, och tänkte sno idén. Men jag har listat mina 12 mest lajkade bilder (och deras bildtexter för jag tror att de spelar en viss roll i sammanhanget) för jag har tänkt mig att då blir det en bild för varje månad. Bilderna hör är ihopfixade i fredags och vissa har fått flera likes efter det här då jag fått några nya följare, men annars har inget ändrat. När ni klickar på bilderna kommer ni till dem på instagram och kan ge dem lite mera kärlek. Överlag tycker jag ni ska klicka in er på min instagram och följa- för där skriver jag en del som inte kommer till bloggen. Men nåja, nu startar vi den här årsresumén genom instafiltret.

Vi börjar med bilden på plats nummer 12:

Här var jag på en barndomsväns bröllop. Eller ja, på väg. Jag hade fixat mig i ordning färdigt och skulle börja köra dit. Jag tror inte att bilden behöver så mycket mer förklaring än så här.

Nummer 11:

Ja, jag avlade ju sångexamen 1/2 i maj. Det hade jag nästan glömt. Men det gick som sagt bra och blev godkänt. Eftersom det inte ges något vitsord på den här nivån kan jag inte säga mer än så, men jag fick väldigt bra feedback. Lite roligt var ju att precis innan jag skulle sjunga påminde min sånglärare mig om att ha en god hållning, och det var bland annat det som jag sedan fick beröm för. Några dagar efter min sångexamen hade vi vårkonsert med sångarna vid mitt musikinstitut, och jag diskuterade med en annan av min lärares sångelever. Då nämnde jag att jag haft nivåprov tidigare i veckan. ”Ja, just det, 2/2 var det säkert?” var hennes kommentar. (2/2 är alltså nästa prov, examen eller vad man vill kalla det, och min samtalspartner hade hört mig sjunga tidigare) Glatt kuttrade jag att ”nej, det var nog bara 1/2 ännu.” Gissa om jag kände mig stolt när jag åkte hem från konserten?

Nummer 10:

Att den där ena stunden den tredje april skulle innebära en av de största förändringarna i mitt liv 2018 var det kanske bra att jag inte visste på förhand. Men den gjorde faktiskt det, mitt liv blev väldigt annorlunda efter det här. Jag minns intervjun som en ganska trevlig stund, och framför allt var jag imponerad av hur lugn jag var. Jag fick ju som ni vet praktikplatsen. Och sedan fick jag två jobb tack vare den. Tre månaders praktik blev sedan sist och slutligen ett år och tre månaders jobb och praktik. Och jag som trodde att jag aldrig kommer att få jobb inom min bransch. Och jag är inte ens filosofie magister ännu. Lätt har det inte alltid varit, och jag blev fort medveten om att jag inte blivit av med depressionen ännu. På långa vägar. Men på sätt och vis var det bra att jag började jobba nu då jag ännu går i terapi. Känslostormarna som kom i början av jobbet blev lättare att hantera på det sättet. Men jag är ändå så jävla nöjd över att kunna ge fingret åt hen som påstod att jag aldrig mera kommer att få jobb om jag ”sjukskriver mig” för min utmattning.

Nummer 9:

Ja fy, jag blir såååå provocerad då influencers säger att man ska sträva efter att ha ett jobb man inte behöver semester ifrån. Det är SÅ orealistiskt och sätter bara ännu högre press på unga. Semester är inte av ondo- man blir inte slapp av att ibland inte behöva jobba. Tvärtom- det är livsviktigt för ens arbetsförmåga. Om man inte får vila blir man till slut utbränd. Så enkelt är det. Och det är INTE roligt att vara utbränd. För vi är inte där ännu att det skulle vara tabufritt att prata om psykisk ohälsa, då skulle denna blogg inte behövas alls. Är ni intresserade av blogginlägget jag nämner i bildtexten hittar ni det här.

Nummer 8:

Det här kan vara något av det falskaste jag lagt upp på instagram nånsin. Jag var inte på långa vägar så där glad på min födelsedag, utan den bestod mest av ångest om vi ska vara helt ärliga. Men den kanske kan ge oss en tankeställare om hur lätt det är att fejka lycka på sociala medier. Jag orkade bara inte vara så ärlig med er just då, så jag slängde upp en bild från gladare tider och skrev en text om att inte ålderskrisa. Jag kände mig också dålig som igen mådde dåligt just då, liksom, nu var det någon annans tur. Det där om ålderskriser var däremot sant, att jag inte kände någon panik över att bli 27. Jag hade andra saker att stressa och må dåligt över just då. Jag är inte helt redo för att fördjupa mig i det här på bloggen ännu, men kanske i något senare skede. Det är bättre nu, även om jag inte riktigt kommit över det här ännu. Här är i alla fall vad jag skrev om ålderskriser på min födelsedag. Lite ärligare än det jag publicerade på instagram.

Nummer 7:

Muminmuggar är alltid populära. Jag köper inte alla muminmuggar, utan bara de som jag tycker lite extra mycket om. Den här är en av dem. Vem ska trösta knyttet var en av mina favoritböcker som barn, och därför ville jag ha den här muggen. Jag tror att boken tilltalade mig då jag själv var blygare än blyg som barn, och kunde känna igen mig i knyttet på det sättet. Och så rimmade den, och jag älskade rim som barn. Ordning och reda och kontroll ni vet. Jag tycker det är roligt att jag lyckats sneaka in musik i den här bilden också. Men det var sant att jag köpte den i samband med en studiotid, för studion är i ett köpcentrums bibba.

Nummer 6:

Den här bilden är jag glad att kom med, av flera anledningar. Den är för det första en bild jag tycker om, för att det är jag och en av mina bästa vänner på den. (Och en till vän som fotat den) Men jag tycker jag fick till en bra bildtext till. Våren 2014 fullkomligt hatade jag mig själv och mitt utseende. Då hittade jag bilder på mig själv på facebook som jag tyckte var hemska. (De var inte hemska och jag är inte fulare än resten på bilderna, men jag tyckte det då) Jag minns hur jag tänkte att människan lagt upp dem för att visa hur fet och ful jag blivit, och att mitt självhat bara stegrade efter det här. (Just våren 2014 var extremt påfrestande för mig och jag gick upp 12 kg på tre månader, av ren och skär stress) Nu inser jag ju att hen som lagt upp bilderna antagligen tyckte att bilderna var fina och att vi alla såg bra ut på dem, eller åtminstone att det var fina minnen. Men poängen här är att hen inte frågade innan hen lade upp dem. Och jag som blev ledsen kände mig dålig och dum och vågade därför inte be hen ta ner bilderna. Och det är det som är poängen, bara för att du tycker att en bild är fin är det inte sagt att den andra människan gör det. Fråga ALLTID om tillstånd innan du publicerar en bild där någon annan finns med tydligt! Och respektera den andras åsikt om hen inte vill att bilden publiceras. Du kan titta på den på din telefon eller dator i sådana fall. Allt måste inte läggas upp på sociala medier.

Nummer 5:

Lucia! Ni vet inte hur mycket tanke det är bakom luciavideorna och bilderna (och blogginläggen) Jätteroligt att den här bilden fick vara med i inlägget. Jag fick ju aldrig vara någon officiell lucia, och det gör faktiskt ännu lite ont inom mig. Men nu har jag krönt mig själv till Svenskfinlands blogglucia, både för att jag tycker om att lussa, men också för att jag faktiskt gör det som en lucia ska göra- använda sin röst för att informera om viktiga saker. Psykisk hälsa är viktiga saker. Vill ni läsa mina luciainlägg hittar ni dem här. Och om ni vill se årets luciavideor hittar ni dem här, och förra årets här.

Nummer 4:

En till färgglad bild. Inte alltid det lättaste att vara så där instagramsnygg, men tydligen roligt för er att se att jag inte alltid lyckas på första försöket. Jag gillar färgerna på hösten, och jag var nöjd att jag hann ut och fotografera dem i år. (Förra året var jag förkyld i princip hela den här tiden som det var så där fint ute.) Bilderna som finns på min framsida på hemsidan är tagna under samma fotosession. Det börjar snart bli dags för nya bilder hit tror jag.

Nummer 3:

Årets aprilskämt knep 50 likes. Det här var innan jag avslöjade att det var ett skämt. Hashtaggen #aprilapril är också tillagd den andra april. Lite otroligt att folk faktiskt tycks ha gått på det, speciellt som jag aprilskämtat två år i rad innan det här också. Jag fick också på facebook en massa kommentarer om att jag borde klippa mig så här, men jag är för fäst vid mitt hår som äntligen orkar hålla sig långt utan att gå av (av stress då) så det blir nog ingen klippning ännu iaf.

Nummer 2:

Den här färgglada bilden fick 51 likes. Jag tror det är färgskalan, och typ att det är ett #tgif- inlägg. Jag hade jobbat första veckan som assistent och var snurrig som fan av all ny info, så godis behövdes. Vad jag minns sov jag största delen av den här helgen, men september och oktober är ganska grumliga i mitt minne.

Och sist men inte minst (gillad åtminstone) , på plats nummer 1 finns den här bilden:

image6.jpg

Mina bloggflöjter (höhö, där fick jag till det) vann med sina 53 likes. Fast jag tror det var prestationen och lönen som avgjorde. Den här lönen var min första lön sen våren 2015 så den betydde mycket för mig. Och jag var faktiskt väldigt stolt över att bloggen gav mig lön här. Nu har den ju gett mig tillfälle att också få betalt för föreläsningarna jag hållit, och det har varit väldigt givande på flera sätt.  Men buhuu, jag har förlagt min sopranflöjt så jag kan inte spela på den. Och jag är lite spelsugen nu.

Här är de alla. Det syns åtminstone vems flöde det är med tanke på alla bilder på mig och mitt fejs.

Jag är kanske lite besviken över att kolumnerna eller föreläsningarna inte kom med här. Sambon och jag firade också både fem år tillsammans, fem år som sambor, och fem år som förlovade i år, men ingen av de här händelserna var med på listan. Sen kan det ju säkert ha att göra med att N inte finns med på bild på instagram. Då kanske det skulle se annorlunda ut. Men han vill inte vara med på bild eller synas särskilt mycket i bloggen heller, så därför finns han inte med. Men jag kan också inflika att min kandidatexamen knep flera likes än min förlovning, på Facebook då. Bilden på mina kandidatpapper är min mest gillade bild på Facebook. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om det. Men kort och gott betyder det kanske att sociala medier inte är allt här i världen, även om det är roligt att se vad ens följare uppskattar.

Allt ryms ändå inte med, och jag är trots allt lite glad att den bilden som knep flest likes hade med bloggen att göra. För jag har satt många timmar på bloggen också i år, även om jag publicerat färre inlägg än 2017. Men enligt statistiken har jag ändå haft flera läsare i år än förra året, så det är roligt. Jag har många inläggsidéer och andra planer för bloggen och hemsidan, så häng gärna med också 2019. Ett lätt sätt att inte missa något är att gilla min facebooksida, eller att följa bloggen på bloglovin´.

Det var den årsresumén. Jag kommer säkert att skriva mera om saker jag lärde mig under 2018, men måste som sagt smälta intrycken först. Ett inlägg om mina populäraste blogginlägg under 2018 kommer att komma upp här inom kort, tack Kugge för idén! Men nu ska jag börja förbereda min och N:s nyårsmiddag, så vi hörs igen nästa år! Hoppas ni får en fin nyårsafton och inte behöver ha ångest. Jag har lite mindre nyårsångest i år än förra året, men helt av med den har jag inte blivit.

 

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Jobb, Jul, Musik, Sång, Tillbakablick, Youtube

En helt annan självsäkerhet

Vet ni vad? Jo, jag är färdig med julen för i år. Det här är en känsla jag inte tror att jag har upplevt förr, eftersom jag oftast inte har hunnit med. Jag kan inte säga att jag riktigt hann med i år heller, och julkänslan som var så tydlig i fjol kände jag nog inte på samma sätt i år. Kanske det är en grej som händer vart åttonde år. När jag var barn var julen en av årets höjdpunkter. Det blir för personligt för mig att redogöra varför, men så var det. Jag fullkomligt älskade julen som barn. Men nu ska det här inte bli ett julinlägg, för som sagt är jag färdig med julen för i år.

En av de tre bilder jag tog under julen. Maja med sin julklapp.

Som ni vet har jag lett jobbets luciakör i november och december, och uppträdandet skedde onsdagen innan luciadagen. Det gick jättebra, och jag fick många uppskattande kommentarer efteråt, bland annat av företagets vd. Ett tag kände jag mig lite dum, som första året i arbetslivet tog på mig huvudansvaret för det här. Men sist och slutligen var det väldigt bra att jag gjorde det, för jag märkte en del saker om mig själv och särskilt mitt musikaliska jag. Jag har jättesvårt att höra skillnad på inspelningar jag gjort själv, med år eller månaders mellanrum mellan tillfällena. Jag har spelat upp några gamla inspelningar för min sånglärare och hon hörde ju direkt en skillnad jämfört med nu, men själv har jag svårt att höra den. Jag tror det delvis beror på att jag är van med att höra min röst i och med att jag spelar in väldigt mycket, men också det att jag är ganska självkritisk och fort hör de olika ”felen” jag gör.

Jag var nöjd med att jag fick sjunga sopran i kören. För jag är sopran naturligt. En del i varför det inte alltid varit superroligt att sjunga i kör för mig, har varit det att jag varit tvungen att sjunga nån mellanstämma, och där klingar inte min röst. Men någon måste sjunga den stämman också och eftersom jag inte är den som lätt tappar bort mig när det gäller musik, har jag ofta varit en given kandidat när det behövts någon i de kompande stämmorna. Nu var det så att flera i kören kände sig mera bekväma med att sjunga alt, så det var bara bra att jag sjöng sopran.

Att det var många som sjöng alt märktes fort på övningarna, och vid flera övningar var det bara en massa altar och jag på plats. Vilket inte gjorde något egentligen för jag kunde ändå överrösta dem utan att pressa. Jag skulle ha klarat av att dra hela uppträdandet som ensam sopran. Det har alltså hänt mycket med min röststyrka av sånglektionerna. Och det var verkligen kul att märka den skillnaden mot förut då jag sjöng i kör, och knappt kunde göra mig hörd. Om jag inte fick sjunga jättehögt då alltså. Typ tvåstrukna g och högre hördes jag på.

Veckoslutet innan luciauppträdandet uppträdde jag med ett band med en Nightwishsång. Det var också jätteroligt för jag har inte spelat i band på över fem år. Mitt eget band Sound Check var i princip det viktigaste för mig under gymnasietiden, mycket av min identitet kom därifrån. Det var också delvis därför som J:s död tog så hårt på mig, för med honom dog bandet. Inte direkt, för vi tänkte först fortsätta spela. Men det var inte samma sak utan honom, så till slut dog det ut. Och jag var vilsnare än vilsen. Men i alla fall, tillbaka till banduppträdandet tidigare i december. Jag märkte att jag fått en helt annan självsäkerhet när det gäller uppträdande. Fast de andra tappade bort sig nu och då när vi övade, körde jag bara på med mitt tills de hittade tillbaka. Och när jag tappade bort mig eller gjorde fel fortsatte jag bara som om inget hade hänt. Vet ni hur länge det tagit mig att lära mig det här? Nej, för det vet jag inte själv heller. Men länge. Tidigare följde jag alltid kompet, men nu var det kompet som följde mig. Här nedanför ser ni själva uppträdandet. Jag märker att jag är ovan med att sjunga i band, men helt okej gick det.

Jag har mycket att lära mig ännu, men det är roligt att märka att jag utvecklats. Och jag skulle inte ha märkt det lika tydligt utan dessa erfarenheter. Största delen av det här kommer ju från envis övning och mina sånglektioner, men jag tror att terapin också har ett finger med i spelet. För tidigare skulle jag aldrig ha tänkt att jag ens klarar av att leda en kör, för innan terapin hade jag inget som helst självförtroende. Jag har fortfarande ganska dålig självkänsla, men jag hoppas att också den ska få sig ett lyft här så småningom. För jag tror att en bra självkänsla hjälper ganska långt här i livet. Får bara hoppas att fpa också tycker det, och att de beviljar det år jag ännu behöver terapi.

img_1995
Jag blev ”en orm” igår. Jag har inte jättedålig syn, och måste alltså inte ha dem på hela tiden, men det är skönt att slippa kisa när jag ska se långt bort.

Tack också för alla uppskattande ord om min julkalender! Det var mycket jobb bakom den och det känns faktiskt lite tomt nu när jag inte har något jag ”måste” förbereda. Men snabbt hittar jag något nytt musikprojekt att hålla på med, som tar minst lika mycket tid som det här. Hoppas ni vill följa min musikaliska utveckling genom att prenumerera på min youtubekanal!

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Jul, Lista, Musik, Relationer, Sång, Trötthet, Utmattningssyndrom

Get to know me- en lista om mig

Jag höll på att glömma utmaningen #30bloggämnen, det är ganska mycket med julkalendern, lucia och så blev jag ju sprängförkyld lagom till luciadagen. Men jag märkte att Malin publicerat ett nytt inlägg i början av förra veckan i denna utmaning, så här är då mitt bidrag. Som vanligt tycker jag att en del frågor är lite närgångna och obehagliga, men jag har försökt svara lite vagare på de frågorna. Som sig bör. Man ska inte svara på frågor man inte vill svara på. 

Jag höll nästan på att glömma utmaningen #30bloggämnen med allt jobb med luciaveckan och julkalendern överlag, men förra veckan hade Malin igen publicerat ett inlägg i utmaningen, så nu kommer då mitt bidrag också. En till lista, om mig då. Som vanligt finns det frågor jag tycker är lite väl närgångna och obehagliga. Dem har jag svarat lite vagt på, för man ska inte svara på sånt man inte vill svara på. 

Om du vann en miljon kronor, vad skulle du göra för pengarna?
Haha, precis som Malin skriver är ju en miljon kronor ganska mycket mindre än en miljon euro. Men jag tror att jag skulle satsa mera på musiken utan att känna mig tvungen att hela tiden tänka på pengar. Det skulle vara ganska skönt faktiskt. Att få göra det man gillar bäst utan att vara tvungen att hela tiden prestera. För man får mat i magen ändå. 

Bilden är från februari 2017, men fungerar ganska bra i sammanhanget.

Om du levde ett parallellt liv, hur skulle det se ut?
Jag är för trött för att tänka på sånt nu. Antagligen skulle det se helt annorlunda ut på alla möjliga sätt, men om det skulle vara bättre eller sämre vet ingen.

Vad är du mest stolt över hos dig själv?
Alltså usch, jag gillar inte sånt här. Jag är väl egentligen inte så stolt över mig själv fast det nog finns en del orsaker till det. Eller så säger en massa andra människor. Men jag har märkt av ganska stora framsteg i mitt sjungande i år, och det är oftast musiken jag pratar mest om om någon frågar något om mig, så antagligen är det min musikalitet jag är mest stolt över. 

Aldrig mer borsta håret eller aldrig mer sminka dig. Vad väljer du?
Svårt. Tidigare sminkade jag ju aldrig mig. Sen var jag på anställningsintervju i april, och då hade jag smink. Och det har jag bara fortsatt med sen jag började jobba. Då jag mådde sämre igen i höstas var sminket extra viktigt för mig, det blev nämligen som en mur mellan mig och omvärlden och gjorde att jag kände mig mindre sårbar. Men om jag nu slutade borsta håret tror jag också det skulle bli katastrof. Och jag har lite hårtrauman också så jag vill ha mitt hår långt. Och då måste man borsta det. Så kanske vi ändå lämnar bort sminket den här gången. 

Vad drömde du om att bli när du var liten?
Läkare, kassabiträde och så klart sångerska. 

Vilken är din hemliga skill?
Hemlig och hemlig. Men jag är helt otrolig på att komma ihåg folks födelsedagar och datum överlag. Inte riktigt lika bra som innan jag blev utbränd, men mitt minne har faktiskt blivit helt okej igen. I alla fall den här delen av minnet har kommit tillbaka. 

Vem skulle spela dig i filmen om dig själv?
Nej fan, det kan jag ju inte svara på. Kan inga skådespelarnamn för jag brukar inte bry mig, och så förstår jag inte varför man skulle göra en film om mig. 

Om du fick välja en person ur bloggosfären som du skulle vilja ha som vän, vem skulle det bli? Daniela som jag skrev i ett tidigare inlägg. Och så har jag ju faktiskt några bloggande vänner och kompisar, men jag tänkte att den här frågan kanske handlade om människor man inte träffat på riktigt. 

Vad är det snällaste någon någonsin har sagt om dig?
En av mina vänner sade en gång att jag varit en viktig förebild för henne. Fortfarande när jag tänker på det blir jag lite tårögd. 

Vilken är den sämsta raggningsfras som har yppats ur din mun?
Alltså jag och mina kompisar höll på och gjorde alla fraser till raggningsrepliker nån gång i gymnasiet. Jag minns inte att jag skulle ha använt några av dem i seriöst syfte, men jag minns att vi höll på och skojade om allt möjligt. Lite roligt (eller ja cringe) var att jag minns att jag och mina kompisar gick omkring och frågade folk om de är bilmekaniker och höjde på ögonbrynen, och han jag nu bor med har yrkesutbildning i fordonsteknik- a.k.a. bilmekanikersutbildning. (Och ekonomie magister också för den delen). 

De inlägg jag publicerat tidigare i utmaningen hittar ni här:

Varför jag bloggar

Tio saker ni förmodligen inte visste om mig

Min största förebild

En söndagslista

Ett snabbt hej

Ett vlogginlägg

20 frågor och svar

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

En måndagslista

Nu har jag jullov! Åtminstone från jobbet. Jag har en massa inläggsidéer hit så det kommer nog säkert innehåll här ännu, och julkalendern fortsätter ju till julafton. Jag kommer nog att ta lite paus från bloggen också, men inte riktigt ännu. Jag meddelar er när det blir aktuellt!

Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Kreativitet, Musik, Sång, Skam, Sorg, Svenskfinland, Tillbakablick, Youtube

Måste Lucia vara en tävling?

Glad luciadag! Lucia har alltid varit en av mina favorittraditioner, men det finns tyvärr också en massa sorg kopplat till det här i mitt liv. Vi går rakt på sak. Jag blev aldrig vald till lucia. Inte fast jag ställde upp i val efter val, och försökte inbilla mig att den här gången har jag chansen att bli vald. För att sedan konstatera att nej, det hade jag ju inte. Inte den här gången heller. 2009 var sista gången jag ställde upp i något luciaval, och då var det Åbo lucia som gällde. En av mina största drömmar som liten var att få vara Åbo lucia. Som ni vet blev jag tärna. Igen. Det var jätteroligt att vara med i luciaföljet också som tärna, men jag vill inte mera blunda för det att jag blev ledsen över att inte ha blivit Lucia.

Nu i efterhand inser jag att jag aldrig skulle ha kunnat blivit vald till lucia i Åbo. Och det kanske låter dramatiskt men så är det bara. Jag räknades hela min uppväxt som en tönt, och även om jag inte mera blev mobbad i gymnasiet när jag var med i luciavalet, blev jag aldrig tillräckligt populär för att ens ha en chans att bli lucia. För det blir genast så när det ska röstas, att den som är mest populär och harflest kompisar som vinner. Och man är inte mest populär om man är en tönt.

I år såg jag också att det finns ett luciaval för personer med olika funktionshinder. Och det är jätteviktigt att också de får vara Lucia om de vill! Överlag tycker jag bilden av Lucia är väldigt snäv, och Lucia ska ungefär vara den mest perfekta av de perfekta. Snäll, rättvis, smart, snygg och framför allt ung och naiv. Jag med mina 27 år får nog ge upp hoppet om att vinna ett luciaval. Folk skulle väl skratta om jag ställde upp. Fast jag tycker att jag skulle passa som lucia mycket bättre nu än då jag var t.ex. 20.

Men varför måste Lucia då alltid vara en tävling? Varför kan man inte bara låta de som vill vara Lucia få vara det? Varför ska det alltid röstas? Det blir ändå den som är mest populär som blir vald, och det blir bara ett kvitto på att man inte är populär om man inte blir vald. Det blir som att det strös salt i såren för oss som sällan fått vara den som blir sedd. För det är ju lite så, att om man går och ser ett luciatåg, så funderar man på vem som är lucia. Inte tisslar man och tasslar om vem som är tärna? Och Lucia ska väl ändå vara en glad högtid, och inte en sak som skiljer på människor och människor och blir en förlängning på högstadiets hierarki?

Med det sagt så har jag lussat i protest i år igen. För vad vore jag för luciakörsledare om jag inte själv lussade? Det var så himla roligt att lussa förra året så jag bestämde mig för att köra en favorit i repris i år. Dock med vissa upgrades i utstyrseln och filmandet. Det var med luciaveckan i åtanke som jag köpte en härlig liten brudklänning från 80-talet (?) tidigare i år. Jag hittade den på UFF för fem euro på deras readagar, och den hade axelvaddar (som jag tog bort), och framför allt- den är hellång. Lucialinnet jag använde förra året gick ungefär till vaderna på mig. Det var förväntat, då storleken på linnet är 150-160 och jag är 170 cm lång. Sedan har jag kanske skrivit det förut men jag hittade ju plastlingonris på ett loppis i Åbo- på LUCIADAGEN förra året. Då hade jag redan filmat min första luciavideo, men kunde inte motstå att filma en till då kronan fick sig ett ansiktslyft.

Årets luciabild på mig

I år har jag filmat luciasånger både inomhus och utomhus. Utomhus hade jag ledljus i kronan, men inomhus hade jag levande ljus. Jag fick hjälp av min bror med att filma utomhusvideorna så han ska ha ett stort tack för att han orkade fjanta sig med mig en stund förra veckan. Härmed förklarar jag luciaveckan på min youtubekanal inledd! Ni kommer att märka ett mönster i sångerna som kommer i luckorna också,men det låter jag er upptäcka själva! Den första videon hittar ni här:

Luciavideorna kommer också att finnas i den här spellistan som jag uppdaterar varje dag efter att de publicerats.

Så nu vet ni att jag är en rutinerad lucia med utstyrsel som passar mig, både brandofarlig och brandfarlig sådan. Ifall ni behöver en lucia nånstans och det duger med en ”fejklucia” ställer jag alltså gärna upp. Fast jag kanske kan få kallas blogglucia? Både för att jag lussat på youtube och bloggen, och för att min blogg gör det som lucia ska göra- sprida ett viktigt budskap. Men det blir tyvärr inget live-lussande idag då jag ligger hemma i förkylning.

Från när vi filmade utomhusvideorna

Hela julkalendern kan ni följa via min facebooksida, men för att snabbast få veta när en ny sång kommit ut ska ni prenumerera på min kanal. I spellistan nedanför kan ni höra alla luckor som öppnats hittills i kalendern. Jag uppdaterar också denna lista varje dag. 

Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Jobb, Musik, Okategoriserade, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Jag är en duktig flicka

Det är knappast många som missat Heidi Hakalas debutbok Bara lite till. För er som gjort det är det en bok som behandlar utmattning och prestationsångest. Ska jag vara helt ärlig om hur jag känner kring den här boken, så måste jag erkänna att det gör lite ont att Heidi ”hann först”. Att jag inte hann skriva en bok om utmattning ”först”. Men kanske det blir min tur nån gång, att skriva en bok. Jag har inte läst den här boken, eftersom jag fortfarande inte orkar ta in andras utmattningsberättelser. Speciellt som jag precis jobbat mitt första halvår efter sjukskrivningen och det inneburit ganska många nya utmaningar. Jag har alltså försökt undvika både evengemang kring den här boken och att läsa om den, just för att jag inte är där ännu i min återhämtning att det ger mig mer än det tar. Jag vill dock påpeka att jag tycker att boken och ämnet är viktigt, så om ni är intresserade av den ska ni absolut läsa den.

Under min sjukskrivning och återhämtning från utmattningen (som alltså ännu pågår) har jag funderat väldigt mycket på duktighet och på att vara en duktig flicka. Jag har aldrig klassat mig själv som en duktig flicka för jag har inte tänkt att jag är tillräckligt duktig. Det har nästan varit så att ju mer jag presterat, desto mer otillräcklig har jag känt mig. För man kan alltid göra lite mera, alltid lite bättre. Bara lite till. Men jag råkade se ett citat av just Heidi Hakala som fick mig att tänka till ordentligt. Det är följande citat:

En duktig flicka ser andras bedrifter och sina egna misslyckanden.

Där satt hon verkligen huvudet på spiken. Och jag blir tvungen att erkänna att jag är så duktig flicka som man bara kan bli. För jag är väldigt snabb med att döma ut det jag gör, medan om någon annan gör något ser jag sällan på det med kritiska ögon. Ett väldigt konkret exempel på det här är när jag spelat in något i studion och lyssnar på det efteråt. Jag hör BARA det jag gjort dåligt eller fel, också fast musiken är det som ger mig mest glädje. Om jag försöker lyssna på min egen sångtekniksutveckling genom att jämföra en äldre inspelning med en ny hör jag ingen skillnad. För jag hör väldigt tydligt var jag misslyckats. Både i de nya och äldre inspelningarna. Jag brukar ibland leka med tanken om hur jag hade reagerat om någon av mina kompisar gjort det jag gjort. Knappast skulle jag ha varit lika kritiskt inställd då. Bara det faktumet att jag tycker att jag inte presterat tillräckligt för att ”få” kallas duktig flicka tyder ju på att jag är just det, en duktig flicka.

En duktig flicka. Som har svårt att se sin egen duktighet. 

Vad kan man då göra åt det om man är en duktig flicka? Det har jag inget svar på, men jag tror att det redan hjälper om man inser sin duktighetsproblematik. Något som jag börjar inse i mitt eget liv, mer och mer varje dag.

Men psst! Ni har väl noterat min julkalender på YouTube? Om inte, så är det alltså en kalender med en ny julsång i varje lucka. Jag delar alla videor på min facebooksida som ni gärna kan gå och gilla redan nu, men om ni vill vara först med att höra sångerna ska ni förstås prenumerera på min kanal. Videorna är tidsinställda så att de publiceras redan 7 på morgonen! Om ni vill lyssna på låtarna som redan publicerats hittar ni dem i spellistan nedanför. Den uppdaterar jag varje dag efter att sångerna publicerats! 

Jul, Kreativitet, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Youtube

Min julkalender 2018

I morgon är det redan december. Och i år kommer jag att ha en julkalender! Jag har jobbat på den här i princip under hela året, mest nog på hösten, men jag började redan i januari. Kalendern kommer inte att finnas här, men på min youtubekanal. Jag berättar mer i videon nedanför:

In och prenumerera nu så ni inte missar något! Jag kommer inte att dela alla videor här på bloggen så lättaste sättet att inte missa något är att prenumerera. Hoppas ni är lika ivriga inför det här som jag!

Julmarknad i Tallinn 2016
Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Musik, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmaning, Utmattningssyndrom

20 frågor och svar #30bloggämnen

Vi går vidare i utmaningen med en till lista, med 20 frågor och svar. Den här listan tyckte jag var ganska intressant, frågorna fick mig att fundera på ett och annat. Vissa frågor var sådana som jag inte vill svara på i bloggen, och om var vilken annan lista som helst skulle jag nog bara ha lämnat den obesvarad helt och hållet. Nu gjorde jag på ett lite annorlunda sätt, in the name of #30bloggämnen. Och herregud så många frågor om ens favoriter. Det är ju jättesvårt att välja (och ibland jobbigt att erkänna) favoriter bland allt som finns här i världen. Nåja, här har ni 20 frågor och kanske 18 svar:

1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?

Musik, teckning och textilslöjd, och kanske engelska och franska. Konstigt nog var jag inget större fan av modersmål och litteratur, trots att det är det jag sedan började studera. Eller ja, svenska språket (och litteraturvetenskap som biämne). Och finska hatade jag. Nu tycker jag om finska men jag kände mig väl dålig då i princip alla andra hade finskan hemifrån förutom jag.

2. Din favoritdryck?

Kaffe är det första jag tänker på, men jag tycker egentligen inte att kaffe är godare än något annat. Men jag måste ändå ha kaffe för att slippa huvudvärk, så en viktig del av min vardag är det ju. Och sen symboliserar kaffet faktiskt paus för mig, vilket är en väldigt viktig sak i vardagen för att orka. Annars gillar jag mineralvatten, speciellt ”den där orangea” från Lidl.

3. Har du en favoritsång just nu?

Nynnar på Sylvias julvisa stup i kvarten så det är väl den då. Den är fin både på svenska och finska. Här är en av mina favoritversioner:

4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?

Det tänker jag inte avslöja här. Delvis vill jag ”paxa” namnen, och sen ifall jag får barn och de faktiskt får de namnen är jag inte säker på om jag vill avslöja dem på bloggen. Jag tror i allmänhet att jag kommer att sträva efter så lite barnnärvaro på mina sociala medier. Om de sedan själva vill ha sånt får vi väl ta diskussionen när det är aktuellt.

Jag har nog mina favoritnamn och de är både såna som går i arv från betydelsefulla släktingar från både mina och N:s släktingar, och andra namn jag tycker är fina. Mitt namn har krånglat till det för mig hela livet, både stavningen (c istället för k) och att Fredrica är mitt andranamn men samtidigt mitt tilltalsnamn. Och vi ska inte ens börja fundera på hur dåligt Fredrica funkar på finska… Så inga långa, krångliga namn som bara funkar på ett språk och med ovanlig stavning för mina barn. Men sen vill jag kanske inte att de heter det allra vanligaste heller.

5. Har du varit aktiv inom någon sport?

Njae, egentligen inte. Jag har tränat fotboll något halvår, och simtränat 2-3 år. Jag tävlade inte i simning, och minns inte att jag skulle ha spelat matcher i fotboll heller. Jag är i allmänhet inte så sportig av mig. Det är roligare med musik.

6. Vilken är din favoritbok?

Alltså jag vet faktiskt inte. Min favorit i barndomen var Tove Janssons Hur gick det sen? Sen tycker jag också om Susanne Ringells bok Guiden. Jag stötte på den i mitt arbete på sommaren och var tvungen att köpa den på bokmässan då den såldes för fyra euro där. Jag gillar att den är lite svår att placera i en specifik genre, och att man kan läsa ett kapitel från vilken del av boken man just då har lust med. Och det skadar ju inte att den är fin att titta på. En fin guide till Helsingfors för den som vill bekanta sig med staden alltså. En gammal favorit och en nyare favorit. Jag läser fortfarande inte så mycket böcker. Jag har liksom inte kommit dit i min återhämtning ännu.

7. Vilken är din favoritfärg?

Förr var det röd, och bara röd. Men jag har på senare år börjat gilla mörkblå också. OBS! MÖRKblå, inte ljusblå!

8. Vilket är ditt favoritdjur?

9. Vilken är din favoritparfym?

Jag brukar inte använda parfym faktiskt. När jag sjöng i Florakören var det viktigt vid konserter att inte ha parfym då vi stod så nära varandra i körställningarna, och det fanns folk som var överkänsliga. Sen har det bara hängt kvar, och jag använder inte ens parfymerade hårsprejer eller hudsalvor. N tycker inte heller om starka lukter så av den orsaken brukar jag inte heller ha parfym. Plus att han har känslig hud, och jag inte orkar köpa skilda smörjor åt oss. Allt som heter hudvård är så förbannat tråkigt tycker jag.

10. Din favorithögtid?

Jag tror faktiskt att det är julen. För några år sen hade jag säkert tyckt att alla är lika jobbiga. Jag gillar julmusik och speciellt väntan på julen med alla konserter och fester. Haha, nu lät jag som världens festprisse :D. Men jag gillar faktiskt väntan på julen mera än själva julen. Så egentligen kanske advent på den frågan då. Påsken är bara jobbig för jag gillar inte våren som årstid. Och nyår är också lite jobbigt.

11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!

Nej, det tänker jag inte göra. Det blir för personligt för att jag ska göra det här i bloggen. Och det säger väl redan för mycket.

12. Har du rest mycket utanför landet?

Mycket och mycket. En del nog. 18 länder har jag besökt om man räknar mellanlandningar. Fast det kanske man inte gör? Mest reser jag nog inom Finland, och det gör jag ganska ofta.

13. Talar du några främmande språk?

Engelska förstås, och så har jag läst franska i gymnasiet, och italienska och holländska på uni. (Och danska, norska och isländska också.) Holländskan minns jag ingenting från då jag redan var så inne i stressmolnet som brände ut mig, men franska och italienska kan jag nog prata lite. Kurserna jag gick i de andra nordiska språken var lite mer fokuserade på förståelse, så jag pratar helst inte danska t.ex. Isländskan gick jag dessutom våren 2015 precis innan jag blev sjukskriven för svår (utmattnings)depression, så där har inte mycket fastnat. Sen pratar jag ju nog finska någorlunda flytande också, men som den språkvetare jag är kallar jag inte finska för främmandespråk, utan det är mitt andraspråk. Jag har lätt för språk och därför har jag läst så många. Holländskan var en kurs jag gick egentligen bara för att få studiepoäng på ett lätt sätt.

14. Har du några syskon?

Ett yngre.

15. Vilken är din favoritbutik?

Typ Lidl. Faktiskt. Och Prisma, där finns allt. Jag gillar inte riktigt att gå i butiker. Loppis är däremot roligt!

16. Mac eller PC?

Det beror på vad jag ska göra. Jag har en del musikprogram (och iMovie för mina youtubevideor) på min mac, men sen gillar jag också PC. Och det finns säkert motsvarande program till PC, men jag är van vid mac i dessa sammanhang. Sen gillar jag ju nog min IPhone. Jag har inte haft någon annan typ av telefon sen jag fick min första i studentpresent 2010.

17. Har du en favoritrestaurang?

Nå hese! Så med andra ord, nej. Jag tycker om att gå på restaurang men jag och N brukar oftast gå till olika ställen om vi går på restaurang. Men hese är bättre än mäcken!

18. Vad tyckte du om skolan?

Jag gillade skolan, men det var ofta lite för lätt för mig, så när jag började studera vid universitetet hade jag ingen som helst studieteknik. Det här gjorde sen att jag kände mig dålig då jag inte automatiskt fick de högsta vitsorden, och en del i min depression beror säkerligen på det här. Jag såg länge mina prestationer och höga vitsord som mitt värde som människa, och då blev det jobbigt när vitsorden plötsligt inte var bara fyror och femmor. Jag har fortfarande problem med det här i viss mån.

19. Har du någon favorityoutuber?

Jag gillade Therese Lindgren helt massor förut men jag kollar inte så mycket på henne mera. Helen Torsgården är också en gammal favorit som jag inte riktigt kollar så mycket på mera. Egentligen kollar jag inte så mycket på youtube överhuvudtaget för tillfället, jag tror det påminner för mycket om min sjukledighet och hur jag mådde då.

20. Vilken är din favoritfilm?

Alltså dessa favoritfrågor. Jag hatar dem. Jag har så svårt att svara på dem. Men filmer som haft stor betydelse i mitt liv är nog kanske ändå Titanic och Så som i himmelen. Så det är väl de filmerna som gäller då. Drama for the win!

He va he. Kanske ni lärde er nånting nytt nu då? Jag lärde mig iaf att jag tydligen nu för tiden kan välja ut favoriter, något jag inte riktigt kunde förut. Kanske jag ska skriva om det här i december när utmaningen är avklarad? Utmaningen fanns ju till som första blogghjälpen, så om den inspirerar till andra inlägg visar det ju att den fungerar. Vi hörs igen i morgon men ännu har jag ingen aning om vad jag skriver om då.