Bloggande, Jobb, Kreativitet, Min YouTubekanal, Musik, Youtube

Jag har ju en YouTubekanal också

Ja, det är sant. Jag har ju en YouTubekanal där det tidigare har kommit en (musikrelaterad) video i veckan. Nu kom det inte en enda video i september, och då kan man ju tro att jag skulle ha gett upp det här med YouTube. Men så är inte fallet, och i den här videon förklarar jag mera ingående om varför det inte kommit upp något på kanalen, samt berättar lite mera om vad jag tänker göra med kanalen i fortsättningen av 2018.

Ni som läser bloggen vet ju lite vad som har hänt den senaste tiden, men alla som ser mina videor läser inte bloggen. Och andra vägen också, alla som läser bloggen ser inte på mina videor, och därför kan det vara bra att meddela på båda kanalerna vad som är i görningen. Jag brukar ju göra reklam för alla videor här på min hemsida och blogg, men det här kommer att ändras lite i framtiden. Mera info om det här hittar ni i videon ovanför. Där berättar jag nämligen att ni i fortsättningen med fördel kan prenumerera på min kanal så ni inte missar när jag laddar upp nytt.

Och medan ni väntar på nytt material till kanalen kan ni ju passa på att titta på några av mina äldre videor, t.ex. på de här:

Annonser
Depression, Identitetssökande, Jobb, Lista, Musik, Stress, Studier, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom

Nystarternas tid

Hösten är här nu, och förra veckan började jag på mitt nya jobb. Allt känns snurrigt just nu, men jag hoppas att det blir bättre snart. I och med höstens ankomst tänkte jag fylla i Ratatas höstlista. Jag tyckte listan var bra och gav möjlighet till reflektion, så därför tyckte jag att den kan vara intressant att fylla i, och förhoppningsvis för er att läsa. Vad tycker ni förresten om att läsa blogglistor? Gillar ni dem eller tycker ni att de är lite meh? Och på tal om höst kan ni ju gärna lyssna på min version av Höstvisa, här:

Och nu till listan!

Vilka är dina mål i höst?

Att hitta en jobbvardag som fungerar för mig, utan att bli slutkörd (på nytt), sur eller att behöva ge upp alla mina fritidsintressen. Sen har jag ett lite spännande projekt på gång till min YouTubekanal, men det får ni veta mera om i ett senare skede.

Vad ser du mest fram emot?

Just nu när allt på nya jobbet känns nytt och lite konstigt ser jag fram emot november när jag åtminstone kommer att sitta i samma hus som jag gjort nu under sommaren. Sen hinner jag väl glömma det huset lagom tills att jag ska tillbaka dit. Och komma in i gänget på nuvarande ställe. Men som tur är så är det ju inte så långt mellan de olika ställena. Jag kan alltså luncha med mina gamla kollegor om jag vill det. Både nu och sen när jag är tillbaka på gamla stället. Och ja, jag fyller ju faktiskt år på onsdag. Knappast händer nu något speciellt då, men jag har sånglektion och det är roligt. Och så kanske vi (jag och N då) går ut och äter på restaurang någon dag före eller efter det här. (Det blir så sent om vi ska göra det efter min sånglektion då på riktiga dagen.)

Känner du dig klar med sommaren?

Jo, det gör jag nog. Sommaren blev väldigt lång för mig, då jag ju var i Sri Lanka i april och det inte tog länge innan det var Sri Lanka-väder här också i maj. Jag jobbade ju hela sommaren, men det var faktiskt helt okej. Nästa år har jag ju faktiskt betald semester på sommaren och behöver inte söka sommarjobb. Det känns helt otroligt. Lite för bra för att vara sant.

IMG_9398
Snart ser det igen ut så här utomhus. 

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Jag var livrädd. Min sjukskrivning på över två år tog ju slut i september, och jag började studera igen. Studerandet gick bra, och jag fick min graduuppsats skriven. På våren började jag igen må sämre och därför fick jag inte mycket avhandling skrivet. Ska jag vara ärlig känns det helt bra att fortsätta ha paus från den. Jag har eventuellt tänkt att lite titta på den igen från och med november, men vi får se hur det blir med den saken. Hälsan går ändå först. Eller ska åtminstone göra det.

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Hösten 2013 var jag nybliven sambo. Men tyvärr har jag insett att jag förutom att vara nykär, mådde väldigt dåligt under den här tiden. Egentligen blev det aldrig bättre efter J:s bortgång 2011, fast jag envist sade åt alla andra att jag mådde bättre. Sommaren 2013 jobbade jag i Stockholm och hade både stressigt jobb och lång arbetsresa. Det hände också en sak som fortfarande är ganska traumatisk för mig i slutet på sommaren det här året, och det gör att jag faktiskt inte minns hösten det året så tydligt. Det här har jag inte ens pratat om med mina närmsta vänner, så jobbigt var det. Samboskapet och förlovningen var dock två bra saker den hösten. Bäst rentav.

Ringarna. Bilden är från januari 2014 men frågan fick jag i november 2013. 

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Bäst var väl att jobbet kändes ganska roligt, och att jag hade väldigt trevliga kollegor som trodde på mig, fast jag själv inte gjorde det. Att jag fick känna mig omtyckt och accepterad på arbetet. Och det var ganska skönt att inte behöva frysa på ett tag. Sämst var nog ändå att jag inte alls hann vara ledig. Eller ja, jag ”tog” ju ledigt 10 dagar innan praktiken började, men någon längre ledighet utan dåligt samvete har jag inte haft. Även fast jobbet till 90 % var givande, är det viktigt att få vara ledig ibland. Och fast det var skönt att inte behöva frysa sov jag ganska dåligt de allra varmaste veckorna.

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Jag kommer att musicera så mycket jag hinner och orkar förstås. Fast det kanske räknas som att producera kultur och inte att konsumera? Sen blir det väl en del kultur i jobbsammanhang också, men förutom jobb kommer jag säkert att lyssna på en del ljudböcker, podcaster och så vidare. Vad är förresten grejen med att finlandssvensk litteratur (oftast) inte finns som ljudböcker? Kanske kommer jag att försöka hitta tillbaka till läsandet också, men det är ett stort kanske och får absolut inte bli något tvång. Tvång kring läsande är delvis orsaken till att jag hade en tre års paus från skönlitterär läsning. Den största orsaken var grova koncentrationssvårigheter.

img_0457

Vilket blir ditt mest använda plagg i höst?

Eftersom jag är en sån som i princip alltid fryser blir det säkert ”jobbfleecen” som blir mest använd. Jag frös så mycket i juni då det var lite svalare än resten av sommaren, så jag tog en fleece med till jobbet. Jag har bytt ut den mot en ren redan flera gånger för jag har redan i augusti blivit tvungen att använda den så mycket. Jag har alltså tänkt att det alltid ska finnas en fleece på jobbet, som jag kan dra på när jag fryser.

Sånt idag. Hoppas ni gillade listan och tyckte att svaren var intressanta. Det slår mig att hösten ofta varit ett slags nystart för mig. Det är den delvis i år också, då det blir första gången jag jobbar heltid en längre tid. Jag är som sagt lite trött nu efter omställningen till det nya jobbet, så vi får se hur mycket jag kommer att blogga de närmsta veckorna. Jag kommer att sträva efter att uppdatera åtminstone en gång i veckan, för som sagt är mitt höstmål att kunna jobba utan att det ska ta över hela mitt liv. Vi får se hur det går.

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Youtube

En enda sak är viktig, och det är hjärtats lust

Idag var min sista dag som praktikant. På måndag har jag en annan titel med andra uppgifter och på ett annat ställe än hittills. Datorn och mina saker är redan flyttade till det nya arbetsrummet. När ”sommarjobbet” tar slut kan man lugnt säga att det är höst. Det är ändå september i morgon.

Hösten till ära har jag förstås spelat in en version på Höstvisa. Det här är en av de sånger som jag inte alls tyckte om förr, men jag har börjat tycka om den på äldre dagar. Speciellt melodin gillar jag. Texten är jag inte helt överens om. Jag har inte något ångestförhållande till hösten, utan ser hösten som en trygghet, jämfört med våren som oftast bara är stress och prestationsångest.

Meningen ”En enda sak är viktig och det är hjärtats lust.” fastnar jag dock för, för jag tycker den beskriver hur viktigt det är att ta hand om sin (psykiska) hälsa. Det är det dock året runt, inte bara på hösten. Man kan må skit när som helst på året. Jag mår till exempel sämst i februari-mars om vi ska prata årstidsbundna depressioner. Men ja, det var inte det här som det skulle handla om, utan min sånginspelning, som ni hittar här:

Den här gången är all bakgrundsmusik gjord på min IPad, men jag tycker det blev helt bra. Jag har lite mindre tid (tyvärr) att hänga i studion nu så då prioriterar jag att spela in sång där, och fixa bakgrundsmusiken hemma på olika sätt. Hoppas ni ändå gillar sången! Jag var tyvärr extremt trött när jag filmade sjungandet, men tycker ändå det är lite trevligare när jag sjunger och rör mig än att bara ha en stillbild, så jag filmade ändå. Jag hatar inte att sjunga, utan var bara trött och irriterad på min kamera som bråkade med mig.

IMG_9398.JPG
Bilden är från september 2017. Men snart ser det ut så här igen, och då hoppas jag kunna ta fina bilder. Förra hösten var jag sjuk så länge så jag hann inte ta så många.
Depression, Funderingar, Identitetssökande, Jobb, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom

Jag är vid liv

Det blev en lite oplanerad bloggpaus för min del förra veckan. Det beror till största delen på stress, och ångest i samband med det. Det blev nämligen lite ändrade höstplaner för min del. Jag kommer att jobba åtminstone i september och oktober, och det blev lite plötsligt beslutat så därför var jag lite upp i varv förra veckan. Jag kommer att jobba för samma arbetsgivare som nu, men med andra uppgifter och på ett annat ställe än tidigare. Dock bara en ca hundra meters promenad från mitt nuvarande ställe.

Det var ju egentligen meningen att jag skulle bli färdig magister i år. Jag har till och med använt hashtaggen #magister2018 då och då på bland annat instagram. Nu blir det inte så. Jag vet att det är helt orealistiskt att tänka att jag skulle skriva gradu på kvällar och veckoslut- då behöver jag vila och göra annat så att jag orkar fokusera på jobbet när jag är där. Och jag vet hur roligt det är att vara utbränd. Det är det sista jag vill uppleva på nytt. En liten del av mig känner sig ändå lite misslyckad.

Men jag har bestämt mig för att försöka sätta undan skammen. Jag sökte inte ens jobbet jag nu fick- utan blev direkt tillfrågad om jag kan tänka mig att göra det. Det kan inte vara meningen att jag ska skämmas över att folk vill ha mig som sin arbetskamrat. Utbildning kan inte vara allt här i världen. Och det är ändå inte som att jag skulle vara lågt utbildad- jag har faktiskt en universitetsexamen redan. Och tanken är fortfarande att jag ska ta magisterexamen- bara inte just nu.

Också youtube har fått vila lite från mig de senaste veckorna, men här min senaste video som publicerades tidigare idag (tidsinställd givetvis, jag sitter inte med bloggen och youtube på jobbet) Jag sjöng den här sången både på en födelsedagsfest i juli, och på bröllopet jag skrev om tidigare i augusti och det var uppskattat, så jag tänkte att kanske ni vill höra vad jag sjöng. Jag utnyttjade värmen och att vi hade fläktar hemma när jag filmade det här, så den här versionen är komplett med eurovisionsmodulation och Carolafläktar. Ni kommer till videon här:

Det här blev ett lite flummigt inlägg, men jag ville nu mest meddela er om att inget allvarligt har hänt. Jag har bara behövt lite tid utanför bloggen för att samla tankarna. Överlag har jag också märkt av en prestationsångest kring bloggen som begränsat mig. Jag har haft många idéer men när jag börjat skriva har allt känts skit eller som något jag redan skrivit om hundra gånger tidigare. Men jag ska försöka sänka kraven för mig själv, för jag har ju många inläggidéer, och tycker om att blogga.

På fredag är jag ledig. Jag hade så många extratimmar att ta ut på flexsystemet så det blev en hel dag (och några timmar till.) Jag har terapi på morgonen men jag är ju van att vakna tidigt nu så det ska inte vara några problem. Och sen kan jag ju åka hem och sova igen om det behövs. Och det bästa- jag har en två timmars studiotid på eftermiddagen! Det är länge sen jag överhuvudtaget var i studion- men ännu längre sen jag hade en två timmars tid. De gånger jag farit dit efter jobbet har jag antingen haft en timme eller en och en halv, och det har blivit lite stressigt. Samtidigt har jag varit ganska trött efter jobbet, så att vara två timmar i studion efter jobbet har inte heller känts så bra.

Identitetssökande, Min YouTubekanal, Musik, Rädsla, Sång, Skam, Stress, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom, Youtube

Ingen vill ju vara ensam… eller?

Fredag idag vilket betyder nytt på YouTube! Dagens video är nummer 3 i min Celine Dion- serie, som ni kan läsa mer om t.ex. här. All By Myself var en av de låtar jag vrålade med i under min barn- och ungdom. Celine Dions version är ju också en cover, men det var den versionen jag hörde först, så det är den jag haft som inspiration. Här hittar ni min version på låten:

När jag jobbade med bakgrundsmusiken till den här låten började jag fundera på det här med ensamhet, och hur jag haft så olika förhållningssätt till just ensamhet under olika tidsperioder i mitt liv. När jag var i övre tonåren var min högsta önskan ungefär att få en pojkvän, då det kändes som att alla andra hade pojkvän. Att jag var singel såg jag dessutom som ett kvitto på att ingen ville vara tillsammans med mig, och att mobbarna därmed hade rätt. Jag var ju på inga sätt ensam den här tiden, utan var extremt socialt aktiv, men det kändes ofta som att jag var ensam. Säkert för att min tillit till andra människor aldrig repat sig. Ska vi vara helt ärliga har jag fortfarande ganska svårt att lita på folk.

En annan syn på ensamhet fick jag under min sjukledighet då jag var totalt slut på att umgås med folk. Jag orkade inte ens med mina vänner mera för det blev ett måste att inte vara för jobbig med min ångest. Jag kunde bli trött på att umgås för mycket med sambon också och hade ett enormt behov av att vara ensam. Jag tror det här var en naturlig reaktion på att jag varit så mycket bland folk i flera år. Att jag, förutom den känslomässiga och fysiska utmattningen också var helt socialt utpumpad.

Just nu är jag nånstans där emellan. Mera åt enstöringshållet än tidigare, men jag gillar att umgås med mina närmaste vänner. De som hör av sig trots att man svarat ”skit” på hur man mår när de sist frågade. Och jag har börjat se det som en tillgång snarare än en nackdel, att jag trivs med att vara ensam. ALL by myself vill jag alltså inte vara, men jag väljer mitt umgänge med omsorg. Lyssna gärna på min version på All By Myself, och resten av Celine Dion-listan, som är av stor betydelse för mig.

Här är förresten Eric Carmens (originalet med härligt långt pianosolo i mitten.) version:

Och Celine Dions, som varit min främst inspirationskälla:

Ha ett trevligt veckoslut, så hörs vi igen nästa vecka. Jag åker till Korpo på kräftskiva i morgon, och det blir nog jätteroligt!

Hit ska jag igen i helgen.
Min YouTubekanal, Musik, Sång, Tips, Youtube

Spela in sång i studio- 5 tips!

Idag är det fredag, och alltså dags för YouTubevideo på min kanal. Den här videon blir faktiskt veckans andra, vilket inte hör till vanligheterna för mig. Orsaken är att det inte kom någon video förra fredagen, utan min version på Gabriellas sång kom på måndag istället.

I dagens video pratar jag om att spela in sång i studio. Jag gjorde en video för några månader sen om att spela in musik i studio och tänkte att det här skulle få bli en serie på min kanal. Så nu kommer video nummer två i den serien då, och den är mera specialiserad på att spela in sång. Att spela in sång är en av mina favoritsysselsättningar här i livet, och därför både gör jag det gärna och pratar om det på min kanal. Något som jag tycker syns i videon som ni hittar här:

När jag publicerar det här är jag faktiskt på väg till studion för att spela in en sång till mitt Celine Dion-projekt. (Jag spelar alltså in mina gamla favoriter med Celine Dion till en serie på min YouTubekanal. Spellistan på youtube hittar ni här, och blogginlägg om det här.) Så också av den anledningen passar det här inlägget in i dagens program.

Kom ihåg att prenumerera på min kanal om du gillar det jag gör där. Visst delar jag så gott som alla videor här på bloggen, men det är alltid roligt med nya prenumeranter. Om du prenumererar kan du också trycka på klocksymbolen så plingar det till i din telefon när jag laddar upp nytt, så missar du helt säkert inte nya videor. (Ibland kan jag glömma att jag tidsinställt något och så märker jag det efteråt och delar det först då.)

Ha en trevlig helg, så hörs vi med mitt första ”instagramframröstade” inlägg nästa vecka!

En sak jag nämner i videon om att spela in sång i studion. Kan du gissa vilken grej jag slarvade med den här gången?
Identitetssökande, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Skam, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Fastän jag är jag

Det kom ingen YouTubevideo i fredags, så förra veckans video kommer nu istället. Ni som läste min blogg redan för ett år sen vet att Så som i himmelen varit en av mina favoritfilmer. Ni kan därför säkert lista ut att Gabriellas sång varit en av de svenskspråkiga favoritsångerna. Jag sjöng den mycket för mig själv i mitt rum i gymnasieåldern, men har faktiskt aldrig uppträtt med den. Därför bestämde jag mig för att spela in en version till min YouTubekanal. Här hittar ni videon:

Jag har ju skrivit ganska mycket om mina känslor av otillräcklighet här i bloggen. Gabriellas sång tycker jag delvis handlar om att känna sig tillräcklig och att känna att man duger som man är. Den berättar en historia om att ha gjort allt för alla andra tidigare, men att nu våga, eller åtminstone försöka leva sitt liv för sin egen skull. Något jag också i något skede vill uppnå. Jag minns att jag hittade sången på nytt förra året, efter att nästan ha glömt bort den. Då sjöng jag igenom den lite då och då, men meningen ”Jag vill leva lycklig, för att jag är jag” kunde jag bara inte sjunga. För varför skulle det vara en orsak att leva lycklig? Jag är ju bara jag, minns jag att jag tänkte. Och bytte ut ”för” mot ”fastän”, så jag sjöng alltså ”Jag vill leva lycklig, fastän jag är jag”. Och det känns ganska sorgligt att jag kände så, att jag nu egentligen inte är värd att vara lycklig. Jag är inte säker på om jag är det nu heller, men i år envisades jag med att sjunga meningen så som den är skriven. För även om jag fortfarande känner att jag är dålig, så är jag objektivt sett lika mycket värd som alla andra.

Också i musiken har jag ibland känt mig otillräcklig, och ofta satt massor med tid på mina inspelningar med många olika instrument och invecklade sångstämmor. Jag hade faktiskt också den här gången tänkt spela in körstämmor och andra instrument (sopran, alt och tenor, för min röst klarar inte av basstämmor) men sen tänkte jag att varför skulle det inte räcka med en pianostämma och min röst? Många andra som sjunger på youtube sjunger ju också bara en stämma, och alla har inte ens en bakgrund. Den här gången får det helt enkelt räcka med ett lite enklare arrangemang. Gabriellas sång är komponerad (och arret jag använt är också av samma person) av Stefan Nilsson och texten är skriven av Py Bäckman.

Jag hade faktiskt först tänkt att sjunga den i originaltonarten, men jag hade lite väl svårt med de låga tonerna den dagen jag faktiskt skulle spela in, så jag höjde den ett halvt tonsteg och då kändes det lite bättre. Den är dock ännu i ett ganska obekvämt läge för mig, med många toner i så kallat skarvläge, så helt nöjd är jag inte heller den här gången. Men det är inte alltid helt optimalt att höja eller sänka kompen så mycket i efterhand, så det fick räcka med ett halvt tonsteg den här gången. Hoppas ni ändå gillar min version på Gabriellas sång!

En studiobild från maj. På fredag kommer det en till studiotipsvideo på min youtubekanal!