Bloggande, Kreativitet, Lista, Svenskfinland, Tips

Bra bloggar i ankdammen

img_0288

Daniela did it again! Hon hittade på en ny bloggidé, nämligen en jättebra blogglista där hon hyllar andra finlandssvenska bloggare, och jag märkte att listan fick ganska stor spridning. Det tycker jag är fint, det är roligt att kunna lyfta varandra och jag vet hur mycket det betyder att någon annan uppskattar det man gör. Så jag tänkte givetvis fylla i listan också själv, så här lagom till helgen. Hoppas jag gör några bloggare glada!

Nämn…

1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra:

Eftersom Danielas blogg är en av mina favoriter, som jag ofta tar blogginspiration ifrån, tycker jag att hon skriver väldigt bra. Jag håller inte alltid med henne i allt hon skriver, men man håller aldrig med allt nån annan säger eller skriver. Hon motiverar sina åsikter bra och så tycker jag att hon har en sån fin variation på inläggen. Och härligt med så regelbunden uppdatering!

2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten:

Karolina på Karolinas kaos, och Malin Vesterback som skriver Malins driftigheter. Alltid bra utmärkt, och intressant innehåll också i övrigt. Inläggen känns aldrig reklamliga på dessa bloggar! Fint jobbat!

3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet:

Alexandra Sandbäck som skriver bloggen Soulmama Arts. Jag tycker hon skriver så fint och ärligt, och hennes konstverk är jättefina också. Kolla in henne!

4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare:

Ideala Catariina. Jag gillar hennes sätt att skriva och hennes väg till att bli mamma var väldigt intressant att följa. Och konstigt nog fick jag inte panik eller dåligt samvete när jag läste hennes depressionskildringar, något som jag i princip alltid får av att läsa andras berättelser om depression och utmattning. Jag orkar oftast inte ta in det, men med Catariinas texter gick det på något vis.

5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin:

Jag gillar tonen i Alexandra Sandbäcks texter och bilder. Bloggen och bilderna känns varma och äkta på något vis, och därför tycker jag att hon är värd mera uppmärksamhet, som jag redan nämnde. Jessica Nybackas blogg känns också väldigt äkta, och så skriver hon om så intressanta och viktiga ämnen.

6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många:

Tror precis som Daniela att Carola Ekman, eller Nordberg som hon heter nu för tiden,  nog är det. Och den titeln tycker jag hon absolut är värd. Jag tycker också Michaela som skriver bloggen #kuggeskriver gör ett bra jobb med sin blogg, och jag blir ofta ivrig av att läsa hennes texter. Jag blir alltid lite sugen på att skriva något skönlitterärt när jag läst hennes inlägg om skrivande, men än så länge är jag för självkritisk för att våga.

7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör:

Måste nog säga Daniela också på den. Som sagt är hon en av mina favoritbloggare och hon verkar trevlig och vettig! Marias blogg Tidstjuven brukar jag också bli lugn och glad av att läsa.

8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign:

Jag gillar Julia Holmqvists bloggdesign lite extra. Ljus och fin, och jag skulle gärna få min blogg och hemsida att likna hennes.

9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap:

Här tänker jag vara fräck och skriva jag själv. Jag kommer knappast att dyka upp i någon annans lista ändå, så lika bra att sätta sig själv hit så får man vara med åtminstone en gång. Och Julia som skriver bloggen Grön i Åbo.

10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa:

Daniela! Ska vi gå på kaffe i Helsingfors någon dag? (Du behöver inte dricka kaffe 😀 )

img_0096-1
Mumin passar bra in i det här inlägget! 

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg:

Många. I jobbsammanhang blir jag förvånad över hur många duktiga finlandssvenska författare det finns, och som privatperson över hur många fantastiska bloggare vi har i vår lilla ankdamm. Jennifer Sandströms blogg är kanske den första jag tänker på nu, men i princip alla bloggar jag nämnt här tycker jag passar här.

12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder:

Sandra, Hanna-Madeleine, Jarina och Camilla som bloggar på Living with my camera. Alla har sina egna stilar men fina bilder visar de alltid upp!

13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl:

De jag träffat irl är Sandra, Hanna-Madeleine, Julia (Grön i Åbo), Liisa, Malin, Jennie, Jonna, Sofie och Elin. Alla dessa är trevliga!

14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt:

Jag tycker Malin Vesterback gör det. Jag älskade att se hennes vlogg i bloggutmaningen hon gjorde, för där sade hon att hon är bra på många saker! Vilket hon är, och det var SÅ uppfriskande att höra henne säga det här, istället för det där typiska ”men jag gör bara det här för att det är roligt, jag är inte något proffs”. Det känns ibland som att det är obligatoriskt att förminska sig själv och sina förmågor om man är kvinna i Svenskfinland. Det gör inte Malin, för hon har ingen anledning till det! Och det är så bra!

15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg: 

Jag tycker Ellen Strömbergs inlägg är jättebra, både de roliga inläggen och de mera allvarliga! Det senaste om Black friday är jättebra och intressant. Jag är själv en sån som stör mig på att folk är antingen eller- när det inte är så lätt. Det är inte länge sen jag själv var sjukskriven studerande med osäker ekonomi, och jag minns hur viktiga sådana här dagar var då. Då kunde jag plötsligt ha råd med den där dammsugaren eller tågbiljetten. Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag har en någorlunda säker ekonomi åtminstone till augusti nästa år, och kommer ofta på mig själv med att undvika att köpa också sånt som jag skulle behöva, för att jag är van sen så lång tid tillbaka att jag inte har råd. Nästan aldrig är något bara bra eller dåligt. Och det tycker jag Ellen lyckas uttrycka väldigt bra i inlägget!

16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg:

Jag skriver om ett viktigt ämne. Vi behöver prata mer om psykisk (o)hälsa, för stigmat finns fortfarande kvar. Senast i tisdags såg jag att termen psykiskt sjuk användes som skällsord. Troligtvis tänkte personen inte på att depression och ångest är psykiska sjukdomar, utan använde psykiskt sjuk i betydelsen galen. Något som INTE är okej, och långt ifrån sant! Jag tänkte skriva om det här tidigare i veckan men jag var för arg och frustrerad just då så det blev ingenting av det. Kanske det kommer senare.

img_1391.cr2-1
Vi har en lång väg kvar innan psykisk hälsa betraktas som en självklar del av hälsan. 

Det här inlägget tog tid att skriva. Det var inte svårt att hitta talangfulla bloggare, men att länka till alla tog tid. WordPress har dessutom uppdaterat sitt redigeringsverktyg och det har gett mig några gråa hår, så det tog också längre tid p.g.a. det här. Men det är fint och viktigt att kunna länka till bra inlägg och bloggare, och kanske hittade ni också någon ny bloggfavorit? Och om du inte fyllt i listan ännu- gör det! Och meddela gärna mig när du gjort det. Trevlig helg på er nu!

Avbrott, Föreläsning, Halloween, Kreativitet, Lista, Smink, Stress, Tillbakablick

En söndagslista #30bloggämnen

Inlägg nummer fyra i Malins utmaning #30bloggämnen är en måndagslista. Nu är det ju söndag, så det blir en söndagslista här på min blogg. Frågorna är de samma, förutom en som jag lite ändrade på. Vad tycker ni annars om att läsa blogglistor? Jag har fått för mig att folk inte skulle gilla listor så jag fyller inte i såna så ofta, men själv kan jag tycka att de är helt roliga att läsa ibland. Speciellt om två favoritbloggare fyller i samma lista, och de har helt olika svar.

Hur skulle du sammanfatta helgen?

Blandade känslor. Jag körde fram och tillbaka till Åbo då jag var bjuden på halloweenfest. Det var jätteroligt, speciellt då folk faktiskt hade satsat på sina dräkter. Jag var leopard och tycker att min outfit och sminket faktiskt blev ganska bra. Och det var ju med rätt gäng så det kan inte bli fel då.

Mjau! Jag var faktiskt ganska nöjd med utstyrseln och sminket. Och jag blir lite förvånad över att jag fortfarande tycker att det ser ganska snyggt ut med dramatiskt ögonsmink på mig. Så här mycket svart runt ögonen har jag knappt haft på tio år. 

Men jag har också varit, och är, väldigt trött. Jag bytte jobb mitt i veckan, och har haft långa dagar med mycket program de senaste två veckorna. Och den här tröttheten har gjort mig tankspridd och ganska lättirriterad. Men jag antar att det går om om jag vilar lite mera nästa vecka.

Vad har du gjort idag?

Originalfrågan var om vad jag ska göra idag, men eftersom det redan är kväll formulerade jag om den. Jag har försökt vila idag, och umgåtts med sambon. På förmiddagen gick vi på en promenad och så vilade vi en stund efter det. Till lunch åt vi lasagne och det var jättegott. Nu ska jag sätta igång bastun och börja förbereda mig för nästa vecka.

Tänt ljus har jag också gjort.

Vad ser du mest fram emot denna vecka?

Min föreläsning i Kyrkslätt på fredag morgon. Den är fullbokad! Ja, och så blev jag eventuellt ”konstnärlig ledare” för jobbets luciakör, och övningarna börjar på tisdag. Roligt att få sjunga på arbetstid. Sen är det ju svenska dagen också på tisdag, så då äter jag tårta på jobbet också.

Vad ser du minst fram emot?

Att behöva jobba till kl. 17 på fredag. Föreläsningen gör att jag dyker upp sent på fredagen och jag vill helst undvika att mitt timsaldo på jobbet blir på minus. Nu kommer det högst troligen att bli lite på minus så jag kommer att behöva jobba längre på fredag. Nu är det ingen panik om det är lite på minus men jag personligen gillar inte det.

Säg en grej du verkligen vill göra som du ska ta dig tid för den här veckan!

Musik! Som alltid. Funderar på att igen fixa något slags hemmastudio så jag kan spela in grejer hemma också, jag älskar att fara till studion och spela in men det är ofta bokat när jag skulle ha möjlighet att fara dit. Och nu har jag igen en massa inspiration till att spela in, så det skulle underlätta att kunna spela in hemma. Jag har ganska mycket saker hemma, och tack vare att sambon också hållit på med musik tidigare har han också grejer som kan användas.

Och så tror jag faktiskt att jag ska försöka hitta tid till att träna lite, antingen cykla eller simma. Och den här veckan har jag som sagt inte en massa extra program efter jobbet, så det kanske blir lite lugnare än de senaste veckorna och jag kan vila lite emellanåt också.

Vilket ord ska du hålla hårt i hela veckan?

Empati inför mig själv. Nu börjar min första hela vecka på nya/gamla stället och jag kommer säkert fortsättningsvis att vara både yr och trött. Men jag ska försöka tänka att det är okej. Och lita på arbetskompisarna när de säger att det är roligt att jag är tillbaka där.

Sånt här idag. Hoppas ni gillade också det här inlägget. Jag tycker det är så roligt att Malin valt att skriva så olika typer av inlägg i den här utmaningen. På det viset blir det faktiskt en utmaning och inte bara precis som man alltid skriver. Vi hörs i morgon igen!

Allmänt, Bloggande, Funderingar, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Lista, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Skoj, Youtube

10 saker ni förmodligen inte visste om mig

Fredag! Och dag två i utmaningen #30bloggämnen. Tio saker ni förmodligen inte visste om mig är ämnet. Mina vänner vet ju säkert största delen av de här grejerna, men jag har utgått ifrån okända bloggläsare när jag skrivit det här. Så, here we go!

När jag är väldigt orolig över framtiden läser jag mycket horoskop. Jag tror egentligen inte på sånt, men när det känns som att allt är utom min kontroll är det skönt att lite ”veta” vad som kommer att hända. Det blir lite som ett sätt att få kontroll över situationen.

Om jag är t.ex. på en fest och funderar på att gå hem, kan jag inte bara gå utan måste vänta tills klockan är jämnt eller halv, kvart i eller kvart över. Att gå tjugo i känns helt fel. Om jag går jämnt eller halv är det lätt att komma ihåg när jag startat hemåt.

Jag är annars ingen frenetisk städare, och skäms otroligt över att jag är ”dålig” på att städa, men jag byter handdukar i badrummet ofta. Det här beror på att jag tvättar de små handdukarna ofta. Tvätta tycker jag om att göra, men är inget fan av att städa.

Jag gillar inte när folk jag inte känner skriver ”Hej Fredrica!” i mejl. Åtminstone inte i det första mejlet de skickar till mig. Om vi sedan skriver 10 mejl åt varandra är det mera okej. Jag antar att jag vill behålla något slags distans och sakta närma mig folk. Vilket jag tycker måste vara okej.

Jag har lättare att ringa och prata i telefon om jag får prata finska. Svenska är mitt modersmål, och jag lärde mig finska först i samband med skolan. Jag antar att det här har något med att det inte blir lika personligt och nära om jag pratar finska. För några månader sen hatade jag att överhuvudtaget ringa, men jobbet har kbt:at mig i det här så nu går det oftast helt okej.

Jag gillar inte nöjesfält. Jag kan inte ens gunga i en vanlig gunga utan att må illa. Min sambo gillar inte heller sånt här så det har inte varit något problem för oss.

Jag har haft hjärnskakning två gånger. Det här har inget med nöjesfält att göra, men ena gången faktiskt med en gunga. Den gången föll jag med huvudet före ur en gunga och slog i träunderlaget ganska ordentligt. Jag var fyra år gammal och vi var och hälsade på släktingar i Vasa. Resten av vistelsen var jag i stort sett sängliggande. Det var inte roligt. Den andra gången föll jag på skolgården när vi lekte på isen. Det här var i förskolan, alltså var jag sex år gammal.

Jag har mopedkörkort. Och vanligt b-körkort också men det tror jag att ni redan vet.

Jag tycker inte om min egen sångröst. Alltså, jag vet att jag sjunger rent och att jag har ett ganska brett röstomfång. Men jag tycker inte om hur min röst låter. Ni kan ju lyssna på min senaste youtubevideo och avgöra själva:

Men fast jag inte tycker om min egen röst älskar jag att sjunga och kommer nog inte att sluta med det. Snarare sporrar det här mig att öva mycket och utveckla mitt sjungande. Min röst kan jag inte ändra så mycket på, men klangen kan jag utveckla.

Jag googlade 10 saker ni inte visste om mig för att se vad andra skrivit i sådana här inlägg. Jag är just nu extremt trött p.g.a. jobbyte och därmed inte mitt kreativaste jag heller. Därför är det helt tacksamt med färdiga bloggrubriker, så tack Malin för den här utmaningen!

#30bloggämnen

Depression, Identitetssökande, Jobb, Lista, Musik, Stress, Studier, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom

Nystarternas tid

Hösten är här nu, och förra veckan började jag på mitt nya jobb. Allt känns snurrigt just nu, men jag hoppas att det blir bättre snart. I och med höstens ankomst tänkte jag fylla i Ratatas höstlista. Jag tyckte listan var bra och gav möjlighet till reflektion, så därför tyckte jag att den kan vara intressant att fylla i, och förhoppningsvis för er att läsa. Vad tycker ni förresten om att läsa blogglistor? Gillar ni dem eller tycker ni att de är lite meh? Och på tal om höst kan ni ju gärna lyssna på min version av Höstvisa, här:

Och nu till listan!

Vilka är dina mål i höst?

Att hitta en jobbvardag som fungerar för mig, utan att bli slutkörd (på nytt), sur eller att behöva ge upp alla mina fritidsintressen. Sen har jag ett lite spännande projekt på gång till min YouTubekanal, men det får ni veta mera om i ett senare skede.

Vad ser du mest fram emot?

Just nu när allt på nya jobbet känns nytt och lite konstigt ser jag fram emot november när jag åtminstone kommer att sitta i samma hus som jag gjort nu under sommaren. Sen hinner jag väl glömma det huset lagom tills att jag ska tillbaka dit. Och komma in i gänget på nuvarande ställe. Men som tur är så är det ju inte så långt mellan de olika ställena. Jag kan alltså luncha med mina gamla kollegor om jag vill det. Både nu och sen när jag är tillbaka på gamla stället. Och ja, jag fyller ju faktiskt år på onsdag. Knappast händer nu något speciellt då, men jag har sånglektion och det är roligt. Och så kanske vi (jag och N då) går ut och äter på restaurang någon dag före eller efter det här. (Det blir så sent om vi ska göra det efter min sånglektion då på riktiga dagen.)

Känner du dig klar med sommaren?

Jo, det gör jag nog. Sommaren blev väldigt lång för mig, då jag ju var i Sri Lanka i april och det inte tog länge innan det var Sri Lanka-väder här också i maj. Jag jobbade ju hela sommaren, men det var faktiskt helt okej. Nästa år har jag ju faktiskt betald semester på sommaren och behöver inte söka sommarjobb. Det känns helt otroligt. Lite för bra för att vara sant.

IMG_9398
Snart ser det igen ut så här utomhus. 

Hur såg din höst ut för ett år sedan?

Jag var livrädd. Min sjukskrivning på över två år tog ju slut i september, och jag började studera igen. Studerandet gick bra, och jag fick min graduuppsats skriven. På våren började jag igen må sämre och därför fick jag inte mycket avhandling skrivet. Ska jag vara ärlig känns det helt bra att fortsätta ha paus från den. Jag har eventuellt tänkt att lite titta på den igen från och med november, men vi får se hur det blir med den saken. Hälsan går ändå först. Eller ska åtminstone göra det.

Hur såg din höst ut för fem år sedan?

Hösten 2013 var jag nybliven sambo. Men tyvärr har jag insett att jag förutom att vara nykär, mådde väldigt dåligt under den här tiden. Egentligen blev det aldrig bättre efter J:s bortgång 2011, fast jag envist sade åt alla andra att jag mådde bättre. Sommaren 2013 jobbade jag i Stockholm och hade både stressigt jobb och lång arbetsresa. Det hände också en sak som fortfarande är ganska traumatisk för mig i slutet på sommaren det här året, och det gör att jag faktiskt inte minns hösten det året så tydligt. Det här har jag inte ens pratat om med mina närmsta vänner, så jobbigt var det. Samboskapet och förlovningen var dock två bra saker den hösten. Bäst rentav.

Ringarna. Bilden är från januari 2014 men frågan fick jag i november 2013. 

Vad var bäst och sämst med sommaren?

Bäst var väl att jobbet kändes ganska roligt, och att jag hade väldigt trevliga kollegor som trodde på mig, fast jag själv inte gjorde det. Att jag fick känna mig omtyckt och accepterad på arbetet. Och det var ganska skönt att inte behöva frysa på ett tag. Sämst var nog ändå att jag inte alls hann vara ledig. Eller ja, jag ”tog” ju ledigt 10 dagar innan praktiken började, men någon längre ledighet utan dåligt samvete har jag inte haft. Även fast jobbet till 90 % var givande, är det viktigt att få vara ledig ibland. Och fast det var skönt att inte behöva frysa sov jag ganska dåligt de allra varmaste veckorna.

Vad för kultur har du tänkt konsumera i höst?

Jag kommer att musicera så mycket jag hinner och orkar förstås. Fast det kanske räknas som att producera kultur och inte att konsumera? Sen blir det väl en del kultur i jobbsammanhang också, men förutom jobb kommer jag säkert att lyssna på en del ljudböcker, podcaster och så vidare. Vad är förresten grejen med att finlandssvensk litteratur (oftast) inte finns som ljudböcker? Kanske kommer jag att försöka hitta tillbaka till läsandet också, men det är ett stort kanske och får absolut inte bli något tvång. Tvång kring läsande är delvis orsaken till att jag hade en tre års paus från skönlitterär läsning. Den största orsaken var grova koncentrationssvårigheter.

img_0457

Vilket blir ditt mest använda plagg i höst?

Eftersom jag är en sån som i princip alltid fryser blir det säkert ”jobbfleecen” som blir mest använd. Jag frös så mycket i juni då det var lite svalare än resten av sommaren, så jag tog en fleece med till jobbet. Jag har bytt ut den mot en ren redan flera gånger för jag har redan i augusti blivit tvungen att använda den så mycket. Jag har alltså tänkt att det alltid ska finnas en fleece på jobbet, som jag kan dra på när jag fryser.

Sånt idag. Hoppas ni gillade listan och tyckte att svaren var intressanta. Det slår mig att hösten ofta varit ett slags nystart för mig. Det är den delvis i år också, då det blir första gången jag jobbar heltid en längre tid. Jag är som sagt lite trött nu efter omställningen till det nya jobbet, så vi får se hur mycket jag kommer att blogga de närmsta veckorna. Jag kommer att sträva efter att uppdatera åtminstone en gång i veckan, för som sagt är mitt höstmål att kunna jobba utan att det ska ta över hela mitt liv. Vi får se hur det går.

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Lista, Panikångest, Rädsla, Skam, Social media, Stress, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

Så stylad är min offentliga tillvaro

Som ni märker tycks jag ha blogginspiration igen, så det lönar sig att smida medan järnet är varmt. På min lunchpaus i måndags hittade jag ett intressant inlägg hos Annaxemilia.  Hon svarade på påståenden om sociala medier och hur uppstylade hennes somekanaler är, och jag tyckte frågorna var så intressanta så jag bestämde mig för att stjäla listan. Jag gillade listan speciellt av den orsaken att många av frågorna, eller ja, påståendena, inte går att svara bara ja eller nej på.

Jag går till de hotellen, restaurangerna och event som jag vet är ”instagramvänliga” och är fina att fota i.

Lol. Jag brukar känna mig extremt obekväm med att fota mig själv utomhus eller bland folk, d.v.s. nej på den frågan. Fast det brukar vara lite annorlunda om jag har sällskap av någon, då skäms jag inte lika mycket. Egentligen ganska sorgligt att jag skäms över mina intressen, men så är det tyvärr. Inte bara med det här fotandet, utan jag tycker det är obehagligt att öva sångläxor om sambon är hemma också. När det gäller bilder där jag själv inte är med är jag också mera bekväm med att fota hemma.

img_0912

Jag inreder, dukar och klär mig så att det blir bra bilder.

Om det är något jag är extremt ointresserad av så är det inredning. Dukar gör jag i princip aldrig ändå. Men ja, nog fotar jag mig själv hellre en dag då jag har en fin klänning och borstat hår, än en dag då jag har smutsiga mjukiskläder på. Men jag har en problematisk relation till min kropp, så om jag figurerar på bild syns nästan alltid bara mitt ansikte ändå.

Jag fotar eller filmar inte mig själv till instagramstories om jag inte har smink på mig

Stories brukar jag faktiskt inte bry mig så mycket om, så här känner jag nog inget tvång att sminka mig. Överlag är jag inte så bra på det här med stories, kan tycka att det lätt blir lite spammigt.  Flödet innebär tyvärr ganska stor prestationsångest för mig, så där tar jag inte många ”risker”. D.v.s. bilderna på mig är oftast såna där jag är någorlunda fixad. Om det inte är en throwback till sjukledigheten för att berätta något. Då orkade jag nästan aldrig sminka mig trots att jag kollade på en massa YouTubesminktutorials.

Jag gör och berättar saker som jag vet stöder ”mitt brand”

Jag tror nog de allra flesta människor som håller på med sociala medier har en viss bild de vill förmedla av sig själva där. Så säkert gör jag det i viss mån. Jag är ju ett planeringsfreak och planerar allt i förväg- och då har jag väl vissa mål med mina uppdateringar, så nog stöder det väl mitt brand på sätt och vis.

Jag redigerar mina bilder så att jag ser snyggare ut

Här svarar jag samma som Annaxemilia. Jag kanske tar bort någon megafinne om jag råkar ha en sån, men annars varken kan jag eller hinner fixa så mycket annat. Jag tar annars heller inte så många helkroppsbilder p.g.a. min kroppsosäkerhet, så det brukar inte finnas så mycket att redigera. Ljuset och färgsättningen ändrar jag förstås ibland, men det handlar inte bara om mig isf, utan hela bilden. Sen är jag ju nog medveten om hur man undviker dubbelhaka och får ”smalare” armar med hjälp av posering och här måste jag erkänna att jag tyvärr använder de här knepen ganska ofta. Men det är ju inte redigeringsknep.

Jag förfinar livet på sociala medier

Säkert i viss mån. Jag brukar inte vilja dela med mig av när det går dåligt för mig, det känns liksom inte naturligt att ta till instagram mitt under en panikattack. Jag brukar försöka skriva om sånt som inte är så roligt också, men jag måste nog erkänna att det värsta lämnar jag bort. Eventuellt reflekterar jag över det när det gått om i bloggen, eftersom jag har den blogg jag har, men det finns massor som jag inte ens av misstag skulle nämna i bloggen. Av olika anledningar. Jag har också märkt att jag skrev öppnare i bloggen förut, men jag har fått en högre självrespekt nu som gjort att jag faktiskt frågar mig själv om jag VILL berätta det här eller inte. Tidigare hade jag så lågt värde på mig själv att jag tyckte att det var skit samma om jag gick över mina egna gränser.

Jag ångrar något bloggsamarbete

I och med att jag bara gjort ett bloggsamarbete skulle det kanske vara lite sorgligt om jag ångrade det. Alltså nej, det gör jag inte. Jag är snarare stolt över att jag fick möjligheten att få betalt för mitt bloggande, och inlägget skulle jag ha skrivit ändå. Det var ett så viktigt inlägg för mig att skriva så det var roligt att det uppskattades också av andra. Inlägget jag pratar om är det här.

Bloggares liv är glamoröst

Inte mitt. Mitt är nog ganska oglamoröst om vi ska vara ärliga. Men allt behöver inte vara så glamoröst hela tiden heller. Sen är det också skillnad på vad olika personer tycker är glamoröst. Någon annan kanske tycker mitt liv är skitglamoröst bara av den anledningen att jag jobbar i Helsingfors. Och alla bloggare är ju givetvis olika. Precis som alla andra grupper av människor är olika. Jag kan tänka mig att folk tycker att Isabella Löwengrips liv är glamoröst, medan mitt inte ses som något jättespeciellt. Och vi är båda bloggare i viss mån.

img_1203
Ständerhuset i Kronohagen där jag jobbar. Kanske lite glamoröst område ändå.

Jag tänker stunder som instagrambilder

Jag måste erkänna att det har hänt, men inte så många gånger. Oftast blir det ändå inte såna bilder som jag tänkt.

Jag googlar mitt namn med jämna mellanrum

Jämna och jämna, men ibland gör jag faktiskt det här. Nu senast då jag sökte praktikplats och ville veta vad som dök upp när man googlade mitt namn. Jag tror att bloggen var högst upp. Jag var lite osäker på om det var så bra att min utmattning är det första som förknippas med mig, men det har hittills inte ens nämnts högt på jobbet. Så nu får bloggen alltså gärna synas för min del.

Jag träffar folk via blogg/instagram som jag hoppas ska hjälpa mig bli känd

Annars är det väl ingen vits att träffa folk? Jo morjens, nej förstås! Jag tycker det är roligt att träffa bloggare för att diskutera bloggande och allt möjligt, sen om de vill framhålla min blogg eller musik på något sätt är det ju roligt. Men det betyder mycket mera om någon delar något jag skrivit eller gjort på Youtube om hen faktiskt gillar det, än om vi haft något slags överenskommelse om att dela varandras innehåll. Och mina vänner är mina vänner för att de är trevliga.

Sånt här den här gången. Kanske ni lärde er något nytt om mig? Jag funderar på att låta mina instagramföljare vara med lite och bestämma lite hurdant innehåll som kommer hit på bloggen i framtiden, så om du inte följer mig på instagram ska du göra det. Här kommer du till mitt konto! Nu är jag ledig i tre dagar framåt, ska bli jätteskönt.

Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Kreativitet, Lista, Musik, Panikångest, Psykoterapi, Social media, Stress, Svenskfinland, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Jag som bloggare

Förra veckan hittade jag en intressant lista hos Fina Christina, som handlar om bloggande. Jag såg att Emma Järnström också fyllt i listan, och det var roligt att läsa bådas inlägg. Jag gillar verkligen bloggandet och tänkte därför berätta lite mer om mitt bloggande genom att fylla i den här listan. Hoppas ni gillar den!

Vad fick dig att börja blogga? Våren 2016 då jag var sjukskriven skrev jag något om utmattningssyndrom på min instagram, och bilden blev gillad av ett konto som hette ungvuxen.se. Jag blev naturligtvis nyfiken på den här hemsidan och gick in och kollade vad den handlade om. Hemsidan (som fortfarande finns kvar men inte uppdateras längre) handlade om att sprida kunskap och minska stigmat kring stressrelaterad psykisk ohälsa hos unga vuxna. Jag märkte att de hade en bloggportal och blev lite nyfiken på att börja blogga kring det här. Jag hade funderat på att blogga men skulle nog inte ha vågat starta blogg om utmattning i eget namn på den här tiden. Så jag kontaktade dem och fick en blogg via deras sida. Jag bloggade en månad på ungvuxen.se och sen när sidan skulle läggas ner var jag redan biten av bloggflugan och började blogga på egen domän. Bloggen hette då fredricasblogg.com men eftersom jag ju redan hade den här domänen för mina musikprojekt (fredricanyman.com) och den här hemsidan inte uppdaterades så ofta, flyttade jag bloggen hit i februari 2017. Jag tänkte som så att flera hittar till mina musikprojekt om bloggen och allt finns på samma ställe.

IMG_5007.JPG
Så här såg min gamla bloggheader ut.

Hur länge har du bloggat? Den här bloggen har funnits sedan september 2016, (eller ja, fredricasblogg.com till januari 2017, men alla inlägg finns här) d.v.s. ett och ett halvt år i slutet av mars. Jag har haft tidigare bloggar men har nog inte identifierat mig som bloggare innan jag skrev den här bloggen.

Beskriv din blogg. Vilket är bloggens huvudämne t.ex.? Psykisk (o)hälsa i form av utmattning, depression och panikångest hos unga vuxna. Jag var 23 när jag blev sjukskriven för utmattning och hade i princip aldrig hört om någon så ung som blivit utbränd. Samtidigt förstod jag att det måste vara ganska vanligt, med tanke på alla förväntningar och krav som samhället ställer på unga vuxna idag. Så lite mina egna erfarenheter och allmän kunskap kring psykisk (o)hälsa.

Hur ofta uppdaterar du bloggen? Jag publicerar i huvudsak två gånger i veckan, av flera anledningar. Dels för att min huvudsyssla utanför bloggen och musiken är att skriva gradu. Det blir alltså mycket skrivande hur jag än gör. Dessutom vet jag hur hemsk en utmattning kan vara och jag vill helst undvika att hamna i den situationen på nytt. Därför begränsar jag det till två huvudsakliga inlägg i veckan. Listor som den här brukar vara extra inlägg och jag delar mina youtubeklipp här också, så ibland blir det fyra inlägg per vecka. Men huvudregeln är två ”vanliga” inlägg och ett youtubeinlägg. Ja, jag har en youtubekanal. Där pratar jag musik och musicerar. Om du blev nyfiken hittar du min kanal här.

Vilket först, bilder eller text? Min blogg är nog till största delen text även om jag också gillar att fota. Är ni intresserade av de bilder jag tar kan ni ju följa mig på instagram. Jag lägger ju inte upp allt jag fotar men en del.

Varifrån får du inspiration till dina inlägg? Mitt liv och intryck jag får lite härifrån och därifrån. Terapin. Vården överlag och musiken jag lyssnar på, skriver själv och spelar in.

Bloggar du helst på morgonen, på dagen eller på kvällen? Alltså jag vet inte riktigt. Jag skriver när jag känner för det och publicerar under de bestämda tidpunkterna. När jag tänker efter blir det kanske mest på kvällarna, men om jag får en pangidé när jag sitter på tåget skriver jag upp den i WordPressappen, och skriver några nyckelord så jag ska komma ihåg mina tankar till när jag har bättre med tid att skriva hela inlägget. En sak som är lite speciell med mitt bloggande är att rubrikerna ofta kommer först i mitt idéskede, och sedan resten av texten. När det gäller uppsatsskrivande och youtubevideor är rubriksättningen oftast det svåraste i hela processen.

Hur ofta gör du något för bloggen, som fotar, planerar och skriver inlägg, svarar på kommentarer t.ex.? Varje dag gör jag åtminstone något för bloggen. Men jag ser till att ta paus ifall det inte känns roligt. Ibland kan en dags paus från bloggfunderingar verkligen vara bra för att inspirationen ska komma tillbaka.

Läser du andra bloggar? Vilken sorts stil? Jag läser en del andra bloggar ja. Jag var faktiskt inte så aktiv bloggläsare förrän jag själv började blogga. Nu följer jag nog en del bloggar på bloglovin. Jag gillar bloggare som inte bara skriver att det är så roligt när fåglarna kvittrar och solen skiner, men jag orkar inte riktigt läsa bloggar som har liknande ämnen som min blogg.

Vilka saker fångar ditt intresse och får dig att stanna kvar och läsa andra bloggar? Intressanta ämnen förstås.

De tre bästa sakerna med att blogga? Min blogg har spelat en stor roll i min förståelse kring vem jag är och hur mina sjukdomar påverkar mig. Jag är helt säker på att jag inte hade förstått att jag faktiskt var (och är) sjuk om jag inte börjat blogga. Åtminstone hade det tagit längre tid. Sen är ju feedbacken jag får från er läsare guld värd. Tack för att ni gillar, kommenterar och delar mina inlägg! Och känslan av att sysselsätta sig själv, även om det mest är en hobby, är också fin.

Och de tre sämsta sakerna? Inte är det roligt att få sina problem förminskade eller att bli idiotförklarad i kommentarerna. Som tur har det här inte hänt många gånger och de gånger det hänt har jag ändå märkt av brister i kommentarerna, till exempel språkfel eller sakfel. Men jag har ju makten över vilka kommentarer som visas, och om du kallar mig för idiot eller skriver att jag bara ska rycka upp mig och bita ihop om jag mår dåligt, då kan jag garantera att din kommentar inte blir publicerad. Jag har hört att jag är en nolla som ska sluta gnälla och överdriva hela mitt liv, jag behöver inte läsa det på bloggen också. Så alltså otrevliga kommentarer är väl det största minuset. Och sen är det också lite synd de gånger jag känt att jag skrivit ett riktigt pangbra inlägg och sen är det fyra som läser det. Oftast brukar mina aningar om vilka inlägg som kommer att läsas mycket stämma, men ibland har jag fel och då blir inlägg jag trott att ska gå hem inte så uppskattade som jag trodde. Eftersom jag är enormt självkritisk är det inte bara att ”dela på flera forum” då jag tror att jag stör på det viset. Sen kan bloggen ibland stressa ganska mycket. Jag har ett system för hur ofta jag vill publicera, och ibland har mindre inspiration och då kan det bli lite framtvingat.

För du dialog med dina läsare, alltså svarar du på alla kommentarer du får? Jag svarar på alla sakliga kommentarer, alltså de kommentarer jag släpper igenom och som ni ser här på bloggen. Det är sällan det kommer otrevliga kommentarer men det har alltså hänt.  Man måste inte hålla med om allt jag skriver här, men man kan ändå kommentera snällt fast det kanske finns något som man är av olik åsikt om. Så alltså, har man skrivit en saklig kommentar som har med inlägget att göra svarar jag på den. Det är alltid trevligare att få svar på sina kommentarer!

Har din blogg andra some-kanaler som t.ex. instagram och facebook? Jag har en facebooksida för bloggen, musiken och youtube. Den hittar ni här. På instagram skriver jag om mina absoluta favoritinlägg men varierar med annat också. Jag är ganska oregelbunden på instagram, när jag mår sämre publicerar jag i medeltal färre bilder då jag blir mycket mera självkritisk då.

Har du helst flera färdiga eller nästan färdiga inlägg eller skriver du hellre ett inlägg åt gången och postar det direkt? Allt är tidsinställt här. Jag är sån perfektionist så jag vill helst ha läst igenom texterna tusen gånger innan jag publicerar. Jag har nästan 100 utkast i utkastkorgen. De flesta utkasten blir aldrig publicerade, då jag har ganska höga krav på vad jag släpper ut i bloggen.

Bloggar du öppet, vet dina närmaste om bloggen eller försöker du hålla bloggen för dig själv? De flesta i min bekantskapskrets är medvetna om att jag bloggar. Men visst är det skillnad på hur mycket jag pratar om bloggen med olika personer. Med mina nära vänner pratar jag nog en del om bloggen men det finns också folk som jag aldrig skulle säga något om bloggen till om de inte först frågade. Människor som är missunsamma har jag märkt att man ska säga så lite om sina framgångar och motgångar till som möjligt.

Förtjänar du något på bloggandet eller får du t.ex. produkter att testa? Jag har hittills skrivit ett betalt inlägg, och det var inlägget om var man kan söka hjälp om man mår dåligt. Det här inlägget skulle jag ha skrivit också om jag inte varit sponsrad, så det var bara en bonus att jag fick betalt för det. Jag har också hållit en föreläsning om min utmattning och då fick jag lite grejer som tack för det, och dessutom lyssna på andra bloggare under det tillfället. Så jag har tjänat lite pengar, men jag skulle inte ännu kalla bloggen för deltidsjobb. Sen är jag också ganska noga med vem jag kan tänka mig att samarbeta med. Man blir inte lycklig av att köpa en ny klänning eller ett nytt läppstift, och därför finns det vissa företag jag inte vill samarbeta med. Jag tror att jag ska utveckla det här i ett blogginlägg.

Här föreläser jag. Min första föreläsning i egenskap av bloggare och inspiratör. December 2017.

Vilken är historien bakom ditt bloggnamn, eller finns det en historia? Jag heter så här. Jag har haft en massa smeknamn och internetnamn genom tiderna, och är helt ärligt lite trött på sånt när det gäller mig själv.  Jag försöker också tänka att om man gillar min blogg kommer man att komma ihåg mitt bloggnamn eller följa bloggen nånstans så man får veta när jag publicerar något. (Tips på var du kan följa mig om du inte redan gör det: facebook, bloglovin. WordPressbloggare kan också följa mig direkt via WordPress.) Jag vill inte heller att bloggen ska heta något med utmattning, depression eller panikångest för jag är så mycket mera än mina sjukdomar och jag vill helst inte leva med dem resten av mitt liv.

Vill du utveckla eller förändra något med bloggen? På vilket sätt? Jag skulle gärna få flera läsare. 2017 var ett jättebra år för bloggstatistiken och jag fick nya läsare nästan hela tiden, men nu har det lite stampat på stället. Samtidigt är jag rädd för att om jag fick väldigt många nya läsare kanske antalet hatkommentarer skulle öka, så jag är lite tudelad också här. Tycker ni att bloggen förtjänar mer uppmärksamhet kan ni ju förstås dela era favoritinlägg på valfritt sätt.

Tre tips till en blivande bloggare: Våga börja! Försök koncentrera dig på ett ämne, om du till exempel brinner för handarbete är det en bra idé att skriva mest om det, eftersom det märks vad du tycker om att skriva om. Och var dig själv! Jag märker ofta att de mest personliga inläggen är de som är de mest omtyckta.

Det var den listan! Hoppas ni lärde er något nytt och att ni gillade den, för den tog ganska länge att fylla i. Jag själv gillar att läsa såna här inlägg, för man lär sig ganska mycket om andras skrivprocesser, och de kan ofta se helt annorlunda ut än min. Om du tycker att listan var rolig kan du ju också fylla i den, och lämna en kommentar här när du gjort det så kan jag gå in och läsa den. Gå gärna in och läs Christinas och Emmas inlägg också!

Depression, Funderingar, Identitetssökande, Lista, Psykoterapi, Stress, Studier, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom, Youtube

Nytt år- listan om 2017

Julen har varit och farit, och det betyder ju att det snart är nytt år. Julen var ganska bra, även om jag fick ”hullunkiilto” som sambon säger, och började stressa med en massa onödigt de sista dagarna innan jul, och på grund av det här blev jättetrött på juldagen och annandagen. Och så kom ju blogginspirationen tillbaka när jag skrivit att jag tar paus. Så det blev en julpaus men inte desto längre. 2017 har varit händelserikt och bra på många sätt, men också ganska känslomässigt krävande. Här är sevendays nyårslista, senare kommer ett årsresuméinlägg också.

Mitt 2017 har varit: omtumlande på många sätt. Ett bättre år än 2016 men också ett mycket mera krävande år. Jag kommer som sagt att publicera ett inlägg om det här senare i veckan, så no worries. Det är nog svårt att sammanfatta i ett enda inlägg, men jag ska försöka.

Tre saker jag lyckades med: börja i psykoterapi, börja studera igen, lära mig spela blockflöjt

Ett datum jag kommer att minnas: 21.2, då började jag i kognitiv psykoterapi, andra augusti då Maja opererades, 17 och 18 augusti då attackerna i Barcelona och Åbo ägde rum. Jag var i Åbo den 17 och i Barcelona den 18. Tydligen var det meningen att jag skulle leva vidare. 12 september då jag förutom fyllde år också började studera igen. Några fler än ett nu men svårt att välja bara ett.

Bilden är från julen 2016. I augusti höll jag på att oroa ihjäl mig då den här vännen var på operation, och var livrädd för att inte sköta om henne tillräckligt bra efter operationen. Det gick ju bra, men det var väldigt psykiskt ansträngande för mig.

Det här gjorde jag, som jag aldrig gjort förut: började gå i psykoterapi och reda ut mitt liv. Började prata mera om saker som känns jobbiga också med min sambo. Spela blockflöjt. Typiskt att vi inte lärde oss sånt i skolan för att jag skulle ha gillat det. Men man kan ju lära sig det ändå. Det är inte så svårt och det är jätteroligt! Skrev undan musikteorin som jag länge trott att jag sög på. Det var ju inte alls sant, det var bara brist på övning. Föreläste om utmattning och depression, som inspiratör. Gick på bloggträff. Stickade min första tröja. (Har kunnat sticka sen jag var 7-8 men bara stickat en massa halsdukar och enstaka par vantar och sockor) Lärde mig att sticka flätor och stickade en fläthalsduk. Lärde mig att virka. En massa nytt tydligen, men jag hoppas att jag kommer att få flera bloggrelaterade uppdrag 2018, för det var kul! Och mera musik förstås, det hoppas jag ju på varje år.

img_0204
Det började med den där lilla. Sen var det så roligt så jag köpte den där stora också. Den har jag inte spelat så mycket på ännu, men ska börja bekanta mig med den nu på jullovet.

Länder jag besökte 2017: Spanien, var i Barcelona med brorsan i augusti. Och det hade jag nästan glömt bort då det har hänt så mycket den här hösten. Vi flög från Stockholm så vi var ju via Sverige då också. Och så var jag på en Sverigekryssning med N också i augusti. Två gånger utomlands alltså. Året har nog ändå rymt alldeles tillräckligt med resande, och från april till augusti var det inte många helger jag var hemma i rad. Förra året var jag fyra gånger utomlands. Då var jag också sjukskriven hela året.

En del av Barcelona, som är en trevlig stad.

De bästa sångerna från det gångna året: Ingen aning, har liksom ingen koll på ny musik mera.

Jag firar nyår så här: Tror vi går ut och äter med N. Eller så är vi bara hemma. Jag är bjuden på fest hos vänner i Tammerfors men jag är så urbota trött efter den här hösten, och hade som sagt ett riktigt ordentligt ångestpåslag på juldagskvällen då jag varit social två dagar i rad, så det blir nog att stanna i Esbo. Jag behöver hemmatid och vila helt enkelt.

Jag har/har inte nyårslöften: Jag funderar på att eventuellt sträva efter att börja äta mera vegetariskt. D.v.s. att kött inte skulle vara förbjudet, men att jag skulle äta lite mindre av det. Jag tror det skulle kunna vara bra. Så rekommendera gärna goda och lättlagade vegetariska rätter! Sen vill jag ju gärna lära mig att inte skämmas över allt i tid och otid, men det kommer att ta tid.

Det här är mina förväntningar för 2018: magisterexamen! Sen har jag inte planerat vad som händer efter det, men jag får helt enkelt se det sen. Jag vågar inte riktigt förvänta mig för mycket, det blir så lätt att man blir besviken då. Men jag ska ta magisterexamen. Det vill jag verkligen, av flera orsaker. Och i april har jag och N femårsdag tillsammans, och femårsförlovningsdag i november. Så kanske vi gör något roligt då.

Det här vill jag säga till mig själv, inför det nya året: Lyssna på dig själv! Fortsätt med some-pauser, de behövs. Slösa inte tid på människor som ändå inte bryr sig om dig. Försök lära dig att vila och att ta pauser. (Nej, jag kan det inte ännu för jag fick domen att min utmattning fortfarande är i det allvarligare laget) Fortsätt i psykoterapi, och berätta för terapeuten att hen gör ett bra jobb. Berätta genast ångesten kommer för N att du har ångest. Det hjälper att prata med honom och han tycker inte du är konstig. Det går fortare om när man pratar om det och man får höra en annans syn på saken. Ofta tror du att folk hatar dig för någon liten kommentar du sagt, men när du säger det högt hör du hur konstigt det låter. Och om inte då, så när N säger det åt dig.

Egentligen en villaavslutningsraket, men jag tyckte den passade hit. Moffa sköt den här raketen vid villaavslutningen 2012.