ångest, Bloggande, Depression, Funderingar, Hopplöshet, Information, Kreativitet, Stress, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

Jag ser igenom det

När jag studerade litteraturvetenskap (som långt biämne då alltså) minns jag att lärarna påpekade att det märks när någon inte läst kurslitteraturen. Jag var en av dem som ofta inte haft tid att läsa allt- p.g.a. andra studier, jobb och en massa fritidssysselsättningar. Jag minns att jag mest lyssnade under våra seminarier, just för att inte avslöja att jag inte hunnit läsa allt. Det här är säkert också en väldigt bekant metod för lärarna där. Senare skärpte jag ju mig och läste mera- och fick på det sättet också mer ut av kurserna. Det som är lite roligt med det här är ju att jag fullkomligt hatade litteraturvetenskap när jag började med det, men nu i efterhand är jag riktigt nöjd att jag gick 60 studiepoäng i det.

Det intressanta med det här är att jag börjar förstå vad lärarna menade- tack vare min blogg. Ibland blir jag kontaktad av halvbekanta människor (såna som jag ibland inte hört av på tio år) som höjer bloggen till skyarna och säger att jag är så modig som vågar skriva om det här ämnet. För att sen ställa en fråga som de skulle ha svaret på om de läst ens ett av mina inlägg. Den allra vanligaste frågan är om när man ska söka hjälp, och inte bara en gång har människorna räknat upp symptom efter symptom åt mig. Och varje gång funderar jag varför de tar sig tid att prisa bloggen och mig om de inte ens läser den.

Om man följer min blogg vet man att jag tycker att man ska söka hjälp om man funderar på det. Man vet också att jag inte vill höra om alla andras symptom på psykisk ohälsa- för det orsakar en ångestattack hos mig. Jag har alldeles tillräckligt med mina egna symptom och kan inte ta ansvar för halvbekanta människors hälsa, när jag inte ännu själv är återhämtad från min stora krasch år 2015. Jag erbjuder inte samtalsstöd för att jag har den här bloggen. Dels för att jag inte kan på grund av min egen psykiska ohälsa- men också för att det finns folk att vända sig till om man behöver det. Människor som har utbildning i det. Det har inte jag.

Man får ställa frågor till mig- och diskutera olika aspekter av psykisk hälsa, men det är inte roligt att märka att beröm bara är tomma ord. För tro mig- jag märker det! Det tar inte länge för mig att lista ut om folk ger mig, och bloggen, beröm för att själva verka hyggliga. Tyvärr ger det motsatt effekt. Man måste inte läsa min blogg- men det är i såna fall onödigt att låtsas som att man gör det. Jag ser nämligen igenom det. Det är mycket bättre att i så fall bara ställa sin fråga utan att nämna bloggen. Bloggen är inte hela min personlighet heller fast den är viktig för mig. Och ännu viktigare- min psykiska ohälsa är inte hela min personlighet!

Visst- jag har depression. Men den är inte hela min personlighet!

Har ni andra bloggare råkat ut för liknande?

Antidepressiva, Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Kreativitet, Panikångest, Psykoterapi, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

Mina 12 mest lästa blogginlägg 2018

Gott nytt år på er! Jag har börjat jobba igen och även om jag känner mig lite yr och bortkommen efter min långledighet på 11 dagar i sträck känns det som att jag har lite bättre ork än jag hade innan jullovet. Så då kör vi igång bloggåret 2019 då. Årets första inlägg handlar om förra året! Kugge skrev om sina 10 mest lästa blogginlägg 2018, så jag tänkte göra det samma. Mitt allra mest lästa blogginlägg är det om mina fysiska symptom på utmattning, som publicerades i november 2016. Det har av någon anledning klarat sig bra på Google och hittas ganska fort om man söker på t.ex. utmattning njursten, njursten stress. Det var också mitt mest lästa blogginlägg både 2017 och 2018, men i den här listan har jag med sådana inlägg jag publicerat 2018.

Så, vi börjar med plats nummer 12:

Allt är inte normalt

Jag hade börjat jobba och var yr av all ny info. Något som var och är normalt i den situationen. Men jag är lite trött på att allt ska anses vara normalt, för allt ÄR inte normalt. Man ska inte behöva må så dåligt som jag har mått och tro att det bara är att bita ihop, för alla andra har det likadant och det är normalt. Det var inte normalt, och det är bättre att man säger det högt än försöker låtsas som att det är normalt för att man är rädd för att jag ska tro att JAG är konstig. Mitt mående var inte normalt, och varför är det så himla viktigt att allt ska vara normalt förresten?

Nummer 11:

Svår utmattning

I december år 2017 bad min terapeut mig att fylla i två enkäter. Enkäterna behandlade grad av depression (bdi) och utmattning (bbi-15). Den som behandlar depression brukar man fylla i hos läkaren när hen ska göra en vårdplan, och den har jag fyllt i många gånger. Jag fick också ett slags tvångsbeteende med den här och fyllde i den flera gånger per dag i perioder. Den som behandlade utmattning hade jag aldrig förr sett. Utmattning är ju som ni vet inte en egen diagnos i Finland (men nog i Sverige), och antagligen är det därför jag aldrig sett enkäten förr. På den om depression fick jag 28 poäng den 12 december 2017. Det innebär medelsvår depression, och var vid det här tillfället det lägsta jag nånsin fått på den här enkäten. Det lägsta jag haft hittills är 27 poäng. Den om utmattning resulterade i 61 poäng (mer än 50 har jag skrivit i blogginlägget men i intyget jag fick stod det 61) vilket innebär svår utmattning. I december 2017 hade jag studerat i tre månader efter min två år och tre månaders sjukskrivning. Och jag hade svår utmattning. Ännu. Eller så hade det igen blivit värre av studierna. Det här bevisade ju åtminstone för mig att utmattning och depression INTE är samma sak, även om gränserna kan vara otydliga. Ett av mina viktigare inlägg förra året.

fredrica8

Nummer 10:

Bra bloggar i ankdammen

Danielas finfina lista knep den här platsen. Jag hade lite dålig blogginspiration den här tiden så den här listan räddade mig. Fast jag misstänker lite att den bra statistiken beror på att folk var nyfikna över om deras namn fanns med i listan. Det förstår jag, för så fort jag såg att någon annan fyllt i den klickade jag fort in på den för att se om någon skulle ha nämnt mig. Jag hittade inte mitt namn i någons annans lista, och jag måste nog erkänna att jag blev lite ledsen över det, men ska vi vara ärliga så är jag inte förvånad över det.

Nummer 9:

Det går över

Allra oftast går det över efter en tid. Så även den ångestattack jag upplevt några dagar innan jag skrev det här inlägget.

Nummer 8:

Att få lön för mödan

Jag hade fått min första blogglön och skrev ett inlägg om vad den betydde för mig. Den här lönen var den första lönen jag fått på tre års tid, och att jag fick den för något jag startat själv kändes väldigt bra minns jag. Som en bekräftelse på att också jag kan något. Det här är min enda direkta blogglön jag fått, men jag tar ju betalt för föreläsningarna nu för tiden så de lönerna är ju indirekt också blogglöner.

Nummer 7:

Allt behöver inte förlåtas

Nej, så är det. För allt går inte att förlåta. Ett år efter #metoo skrev jag om friheten i att inte behöva förlåta svinigt beteende, och på det sättet lättare kunna gå vidare från det ohälsosamma förhållande det här ändå var.

Nummer 6:

Inte ännu

Ett inlägg om skam och förväntningar. Om att det ska vara okej att ändra sig. Något som jag vet i teorin men som är ganska svårt att applicera på mitt liv.

Nummer 5:

Varför ska jag söka hjälp och var hittar jag den?

Mitt första (och enda hittills) samarbetsinlägg, och alltså inlägget jag fick blogglönen jag nämnde i inlägget på plats nummer 8. Jag kommer knappast att få så väldigt många samarbeten med den bloggen jag har, men det är inte därför jag har bloggen. Bloggen har spelat stor roll i mitt tillfrisknande, och överhuvudtaget insikten om att jag var ”tillräckligt sjuk” för att vara sjukskriven fick jag från bloggen. Att skriva om vilka krav unga ställs inför i dagens samhälle är också något jag brinner för, för det är faktiskt inte roligt att vara ung 2019. Det är så mycket man ska ha koll på och om man aldrig får vila kör man faktiskt slut på sig själv. Och i och med kraven som ställs är det inte så himla lätt att bara säga nej till saker man inte skulle orka med. Jag kommer att fördjupa mig i det här i något skede. Men i alla fall, i dagens samhälle blir man beundrad om man klarar sig själv och är stark. Då är det inte alltid så lätt att söka hjälp om man mår dåligt. I det här inlägget försöker jag uttrycka att det inte betyder att man är svag om man söker hjälp. Man behöver inte klara allt själv, men det kan vara svårt att tro på om någon lärare säger det åt en. Därför tror jag också att det var bra att det var just jag som skrev det här inlägget.

Nummer 4:

Jag känner igen tecknen

Även om jag överlag mår bättre än då jag blev sjukskriven får jag ibland svackor. I februari hade jag en sådan, och det här inlägget handlar om det. I september hade jag en ännu värre svacka och då mådde jag precis lika dåligt som när jag blev sjukskriven, och om jag inte haft terapin och medicinerna skulle jag säkert ha blivit sjukskriven på nytt. Men här handlar det om att jag börjat känna igen tecknen för när jag mår som sämst. Ett stort köpbehov är ett av de tecknen.

Nummer 3:

Mina erfarenheter av antidepressiv medicin

Jag har nu en medicin som fungerar på mig. Så har det inte alltid varit, och det tog över ett år innan jag hittade rätt. Därför blir jag lite arg när folk som är negativt inställda till antidepressiva försöker förklara för mig att man kan få biverkningar. Jag VET det, för jag har haft en massa biverkningar av dem. I det här inlägget berättar jag lite mera ingående om processen att hitta rätt medicin och vilka biverkningar jag fick. Min depression hade blivit så allvarlig så jag skulle inte ha klarat av att ta mig ur den utan medicin. Tro mig, jag hade provat allt annat. Medicinen och terapin är min sista utväg, och i början skämdes jag massor över att jag åt medicin. Jag äter ännu också maxdos av min medicin, och den är en av orsakerna till att jag klarade av 2018. Målet är förstås att sluta med medicinerna, men jag behöver få ett stabilare liv och framför allt, bli färdig med gradun innan jag vågar sluta. En gradu är en tillräcklig utmaning i sig, jag behöver inte mixtra med mitt känsloliv samtidigt som jag skriver den.

Nummer 2:

Han vet

Ett inlägg om sorg och skuldkänslor. Men, han vet att jag inte har glömt. Och därför skriver jag inte mera om honom om jag inte genuint känner att jag behöver det. Jag behandlar sorgen ensam och på det sätt som fungerar för mig.

Nummer 1:

Ansvaret är inte bara mitt

Insikten om att min utmattning inte bara var ”mitt eget fel” var en av de allra viktigaste insikterna jag fick under år 2018. Den insikten kom när jag var tillbaka i arbetslivet och märkte hur svårt det kan vara att hinna få tid för sina hobbyer, samtidigt som det är väldigt viktigt för en att jobbet inte är allt här i livet. En bekant meddelade mig sedan att jag var med i svenska yles instagramstory. Jag gissade vad det handlade om, och tände till riktigt ordentligt på deras formuleringar. Så jag skrev ett inlägg i affekt och det fick stor spridning för att vara min blogg. Jag blev senare kontaktad av en som jobbar på yle, som bad om ursäkt och tackade mig för att jag skrivit inlägget. Den här gången var det väldigt bra att skriva i affekt, eftersom inlägget annars också var ett av mina viktigaste. Om en person blir utmattad beror det ALDRIG bara på hen själv. Man föds liksom inte med skuldkänslor och självhat.

img_1503

Starka känslor och vemodiga funderingar tycks funka på er. Eller så är det det som jag är bra på att uttrycka. Också allmän information om hur man kan gå tillväga när man behöver hjälp tycks vara sånt som ni tycker om. Det där med känslor kan jag inte garantera att ni kommer att få i samma utsträckning i fortsättningen, för det beror ju helt på hur jag mår och vad som händer. Jag har också fått en större självrespekt nu som gör att jag kanske inte skriver precis lika öppet om allt här i bloggen som förut, eftersom jag börjat känna efter vad jag faktiskt vill hålla för mig själv. Men det här var ju jätteintressant och gav mig en tydligare överblick över 2018 som år för mig. Jag tror jag ska skriva ett sånt här inlägg varje år nu!

Följ med bloggen också i år! Jullovet gjorde gott för min blogginspiration, och jag har många nya inläggsidéer (och annat skoj också) på g. Lättaste sättet att inte missa när det kommer ett nytt inlägg här är att gilla min facebooksida eller att följa bloggen på Bloglovin’.

Bloggande, Depression, Ekonomi, Föreläsning, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Jobb, Kreativitet, Musik, Respekt, Tillbakablick

Vad är konst värt?

Förra veckan föreläste jag igen, i mitt gamla gymnasium. Hela skolan var på plats och alla lyssnade uppmärksamt. Det här var min mest lyckade föreläsning hittills, och jag fick höra från både elever och lärare att det var bra och proffsigt utfört. Eftersom det var mina egna gamla lärare var det lite det jag förväntade mig av dem, men att okända elever skulle komma och tacka mig personligen hade jag inte kunnat föreställa mig. Men så gick det, och jag vandrade från Kattan med en bra känsla. Som jag ofta hade när jag gick där. Jag har kanske inte skrivit det hit, men jag minns gymnasiet som den skola jag trivts bäst i. Det var också den tiden jag minns som den tid jag haft lindrigast depression. Därför hade jag ingen som helst ångest över att befinna mig där.

Här gick jag i gymnasiet. Abi 2010 for life!

Jag tar betalt för mina föreläsningar nu för tiden. Eftersom jag har knappt med semesterdagar vill jag inte ta ut dem för att jobba, vilket det faktiskt är när jag föreläser. Därför kostar det rent ekonomiskt för mig att ta ledigt från mitt ordinarie jobb. Att gå tidigare eller dyka upp senare på jobb kostar också i form av tid, på det sättet att jag måste jobba in tiden vid något annat tillfälle. Jag börjar så småningom inse att också min tid har ett värde, och därför går jag inte mera med på att föreläsa gratis.

Det här har inte vållat några problem, flera gånger är det dessutom uppdragsgivaren som fört arvode på tal från början. Efter mina föreläsningar har jag ofta fått höra av folk att ”Du tar väl betalt?” och att jag inte ska sälja mig för billigt. Det här är bra, för det jag har att säga är viktigt och behöver berättas. Det tar också ganska mycket tid för mig att planera själva föreläsningen, så det är bra att den tiden ersätts.

Men det jag börjat fundera på är varför min tid som musiker inte värdesätts på samma sätt? Ofta räknar folk bara med att jag ska sätta massor med tid på att öva in ett program, betala för att ta mig till festplatsen, för att sedan uppträda gratis och inte ens få resorna ersatta. Ofta till och med samma personer som strängt säger att jag inte ska föreläsa för billigt. Nej, jag är inte yrkesmusiker. Ännu i alla fall. Men jag har heller inte någon som helst psykologisk eller socialvetenskaplig utbildning, som eventuellt skulle kunna förklara varför det är naturligt att betala för mina föreläsningar om psykisk hälsa men inte för musikuppträdanden. Med andra ord finns det ingen logik bakom det här. Annat än att konst inte värdesätts lika högt som föreläsningarna. Åtminstone inte min konst. (Jobbets luciakör räknas inte i det här sammanhanget, för vi övade på arbetstid- alltså fick jag betalt för att sjunga, spela piano och öva in stämmor med mina kollegor.)

Jag började sjunga med fokus på att uppträda, som sexåring. Det är över 20 år sedan. Visst, jag har bara tagit sånglektioner i tre och ett halvt år, men innan det här har jag sjungit i kör i ungefär 15 år, och som sagt övat väldigt mycket för mig själv. Jag tog pianolektioner i nio års tid. Jag har spelat gitarr sedan 2008. Jag har det högsta vitsordet i all musikteori jag gått. Jag har haft två (eller i princip tre) egna band, en egen kvartett, samt ställt upp när det behövts tillfälliga musikensembler på olika tillställningar. Och may I remind you att jag bloggat om det här ämnet i lite på två år. Alltså inte på långt håll lika länge som jag hållit på med musik.

IMG_0692
Här har jag gjort det jag gillar bäst, och dragit hem huvudvinsten i ”Jeppis Idols”. Sommaren 2004.

Det är inte sällan jag får frågan om jag studerar musik när jag säger att jag studerar. När andra sitter och tittar på tv övar jag ofta sångläxa, fixar bakgrundsmusik till något projekt jag håller på med, arrangerar något stycke eller övar något instrument bara för skojs skull. Är det här ingenting värt för någon annan än mig själv? Varför är det ingen annan än min sambo som frågar vad jag fick betalt för att uppträda som musiker på olika tillställningar? Ja, jag musicerar också utan att få betalt (obviously) men jag bloggar också utan lön. Det är inte heller en bra motivering, att jag gör det annars också. För då går ju ännu mer tid åt till det. Är tid bara värt något om någon ANNAN vinner på det? Och i så fall, varför räknas det inte som att publiken vinner på det om jag uppträder med min musik? Varför är konst alltid mindre värt än allt annat?

Jag tycker inte om att lämna mina blogginlägg obesvarade, det känns lite som att de är oavslutade på det viset. Men nu har jag faktiskt inget svar på mina frågor, så det får bli så här. Kanske någon av er har bättre insikt i varför det är så här underligt? Och det hoppas jag inte beror på att jag skulle sjunga som en kråka. För att avgöra om jag sjunger som en kråka kan ni t.ex. kolla in min julsångskalender på YouTube. Nedanför kommer ni till spellistan med alla hittills öppnade luckor:

Allmänt, Bloggande, Funderingar, Kreativitet, Okategoriserade, Social media, Svenskfinland, Tillbakablick, Utmaning

En måndagslista

Vi fortsätter med utmaningen #30bloggämnen. Malin publicerade i fredags en fredagslista, men som ni vet är det ju inte fredag idag, utan måndag. Så det är en måndagslista ni får läsa här på min blogg. Jag tycker det måste vara okej att lite anpassa en bloggutmaning efter den blogg man faktiskt själv har, så därför blir det lite små modifikationer på inläggen här.

(Förra) Veckans bästa
Luciakören, sånglektionen och det lediga veckoslutet. Jag har ju inte sjungit i kör på några år (sen 2015) och eftersom kören tidigare innebar en del stress trodde jag länge att jag aldrig mera kommer att sjunga i kör. Men det här är helt jätteroligt. Speciellt som jag leder det. Jag märker dessutom för varje övning att jag är en helt bra ledare och att jag absolut var värd det bästa vitsordet i musikteori. Jag har redan flera gånger fått höra att jag sköter det proffsigt, så det känns riktigt bra att jag tog mig an projektet. När jag hållit körövning är det som att min trötthet flugit långa vägar bort, och jag tror att mina korister märker det också. Show time är det den 12 december. 

Ända sedan jag började jobba där jag jobbar nu (i juni) har jag velat spela på flygeln i festsalen. Nu när jag är körledare får jag göra det varje vecka!

(Förra) Veckans sämsta
Tröttheten! Tidigare har jag inte haft problem med mörkret den här tiden, men i år har det påverkat mig negativt. Jag tror inte att det är bara mörkret som påverkat, säkert beror den största delen på att jag bytt jobb tre gånger i år, och varje gång har det varit nytt att lära sig. Och så mådde jag ganska dåligt igen där ett tag, och jag tror att tröttheten också är en efterreaktion på det. 

Veckans serie(r)
Jag tänkte först säga att jag inte hinner kolla så mycket serier just nu, men jag kom sedan på att jag ju kollar på Vår tid är nu på Arenan just nu. Den serien tycker jag mycket om, även om jag ibland funderar på hur historiskt korrekta en del saker är. Men det är väl egentligen ett bra tecken, att man börjar reflektera på saker efter att ha sett eller läst något. 

Just nu
Kom precis hem från jobbet, och pratar med N i telefon. Han är på väg hem från Åbo just nu. Om en stund tänkte jag passa på att spela in lite musik till min youtubekanal. Snart kommer det att komma en hel del material dit, men jag vill suga på den karamellen lite till ännu, så jag avslöjar mera på fredag. Men ni kan ju prenumerera redan färdigt så ni inte missar något!  Jag hade tänkt fira N som fyller år idag men han smet som sagt iväg till Åbo så det blir inte av just nu. Men vi åt tårta igår när hans föräldrar var på besök så han är nog nöjd så här.

Helgens planer
Jag ska till Borgå på kurs om rösten (min sista logopedikurs för den här gången). Jag har egentligen gått den här kursen redan, men då var den bara värd 2 studiepoäng (den är värd 5 nu) och dum som jag var då satte jag den som valfri kurs i min kandidatexamen, så jag kan inte få den med i min magisterexamen. Och jag vill ha logopedi som biämne till min magisterexamen och då måste jag ha 25 studiepoäng i det, och nu har jag väl 22. (Fast i praktiken är det väl 27, men fem av dem är ”fast” i min kandidatexamen) Som tur är logopedi det roligaste jag gått vid uni, så det gör egentligen ingenting att jag behöver gå om den här kursen. Och jag har också räknat att om jag får en trea eller högre i den här kursen så blir mitt medeltal i logopedi fyra, och det är inte dåligt. Det som är lite synd den här gången är att jag och N har femårsförlovningsdag på fredag, men vi får fira på lördag när jag kommer tillbaka istället bara. Det hade ju varit ett perfekt datum att slinka iväg och gifta sig, men det blir inte så nu. 

Borgå i höstskrud. Bilden är från Pixabay, men jag kommer säkert att ta några egna bilder på fredag eller lördag. Följ mig på instagram så ser du mina bilder! 

 

#30bloggämnen

Här är de tidigare inläggen jag publicerat i samma utmaning: 

Varför jag bloggar

Tio saker ni förmodligen inte visste om mig

Min största förebild

En söndagslista

Ett snabbt hej

Ett vlogginlägg

20 frågor och svar

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

Bloggande, Kreativitet, Lista, Svenskfinland, Tips

Bra bloggar i ankdammen

img_0288

Daniela did it again! Hon hittade på en ny bloggidé, nämligen en jättebra blogglista där hon hyllar andra finlandssvenska bloggare, och jag märkte att listan fick ganska stor spridning. Det tycker jag är fint, det är roligt att kunna lyfta varandra och jag vet hur mycket det betyder att någon annan uppskattar det man gör. Så jag tänkte givetvis fylla i listan också själv, så här lagom till helgen. Hoppas jag gör några bloggare glada!

Nämn…

1. En finlandssvensk bloggare som skriver exceptionellt bra:

Eftersom Danielas blogg är en av mina favoriter, som jag ofta tar blogginspiration ifrån, tycker jag att hon skriver väldigt bra. Jag håller inte alltid med henne i allt hon skriver, men man håller aldrig med allt nån annan säger eller skriver. Hon motiverar sina åsikter bra och så tycker jag att hon har en sån fin variation på inläggen. Och härligt med så regelbunden uppdatering!

2. En finlandssvensk bloggare som gör bra samarbeten:

Karolina på Karolinas kaos, och Malin Vesterback som skriver Malins driftigheter. Alltid bra utmärkt, och intressant innehåll också i övrigt. Inläggen känns aldrig reklamliga på dessa bloggar! Fint jobbat!

3. En finlandssvensk bloggare som skulle förtjäna mer uppmärksamhet:

Alexandra Sandbäck som skriver bloggen Soulmama Arts. Jag tycker hon skriver så fint och ärligt, och hennes konstverk är jättefina också. Kolla in henne!

4. En finlandssvensk bloggare jag önskar uppdaterade oftare:

Ideala Catariina. Jag gillar hennes sätt att skriva och hennes väg till att bli mamma var väldigt intressant att följa. Och konstigt nog fick jag inte panik eller dåligt samvete när jag läste hennes depressionskildringar, något som jag i princip alltid får av att läsa andras berättelser om depression och utmattning. Jag orkar oftast inte ta in det, men med Catariinas texter gick det på något vis.

5. En finlandssvensk bloggare som känns extra genuin:

Jag gillar tonen i Alexandra Sandbäcks texter och bilder. Bloggen och bilderna känns varma och äkta på något vis, och därför tycker jag att hon är värd mera uppmärksamhet, som jag redan nämnde. Jessica Nybackas blogg känns också väldigt äkta, och så skriver hon om så intressanta och viktiga ämnen.

6. En finlandssvensk bloggare jag tror är en viktig förebild/inspirationskälla för många:

Tror precis som Daniela att Carola Ekman, eller Nordberg som hon heter nu för tiden,  nog är det. Och den titeln tycker jag hon absolut är värd. Jag tycker också Michaela som skriver bloggen #kuggeskriver gör ett bra jobb med sin blogg, och jag blir ofta ivrig av att läsa hennes texter. Jag blir alltid lite sugen på att skriva något skönlitterärt när jag läst hennes inlägg om skrivande, men än så länge är jag för självkritisk för att våga.

7. En finlandssvensk bloggare vars blogg ofta får mig att skratta/på gott humör:

Måste nog säga Daniela också på den. Som sagt är hon en av mina favoritbloggare och hon verkar trevlig och vettig! Marias blogg Tidstjuven brukar jag också bli lugn och glad av att läsa.

8. En finlandssvensk bloggare som har fin bloggdesign:

Jag gillar Julia Holmqvists bloggdesign lite extra. Ljus och fin, och jag skulle gärna få min blogg och hemsida att likna hennes.

9. En finlandssvensk bloggare som sprider ett viktigt budskap:

Här tänker jag vara fräck och skriva jag själv. Jag kommer knappast att dyka upp i någon annans lista ändå, så lika bra att sätta sig själv hit så får man vara med åtminstone en gång. Och Julia som skriver bloggen Grön i Åbo.

10. En finlandssvensk bloggare jag gärna skulle träffa:

Daniela! Ska vi gå på kaffe i Helsingfors någon dag? (Du behöver inte dricka kaffe 😀 )

img_0096-1
Mumin passar bra in i det här inlägget! 

11. En finlandssvensk bloggare som har en proffsig blogg:

Många. I jobbsammanhang blir jag förvånad över hur många duktiga finlandssvenska författare det finns, och som privatperson över hur många fantastiska bloggare vi har i vår lilla ankdamm. Jennifer Sandströms blogg är kanske den första jag tänker på nu, men i princip alla bloggar jag nämnt här tycker jag passar här.

12. En finlandssvensk bloggare som tar snygga bilder:

Sandra, Hanna-Madeleine, Jarina och Camilla som bloggar på Living with my camera. Alla har sina egna stilar men fina bilder visar de alltid upp!

13. En finlandssvensk bloggare som är väldigt trevlig irl:

De jag träffat irl är Sandra, Hanna-Madeleine, Julia (Grön i Åbo), Liisa, Malin, Jennie, Jonna, Sofie och Elin. Alla dessa är trevliga!

14. En finlandssvensk bloggare som sticker ut ur mängden på ett bra sätt:

Jag tycker Malin Vesterback gör det. Jag älskade att se hennes vlogg i bloggutmaningen hon gjorde, för där sade hon att hon är bra på många saker! Vilket hon är, och det var SÅ uppfriskande att höra henne säga det här, istället för det där typiska ”men jag gör bara det här för att det är roligt, jag är inte något proffs”. Det känns ibland som att det är obligatoriskt att förminska sig själv och sina förmågor om man är kvinna i Svenskfinland. Det gör inte Malin, för hon har ingen anledning till det! Och det är så bra!

15. En finlandssvensk bloggare som gång på gång lyckas imponera med sina blogginlägg: 

Jag tycker Ellen Strömbergs inlägg är jättebra, både de roliga inläggen och de mera allvarliga! Det senaste om Black friday är jättebra och intressant. Jag är själv en sån som stör mig på att folk är antingen eller- när det inte är så lätt. Det är inte länge sen jag själv var sjukskriven studerande med osäker ekonomi, och jag minns hur viktiga sådana här dagar var då. Då kunde jag plötsligt ha råd med den där dammsugaren eller tågbiljetten. Jag har fortfarande inte vant mig vid att jag har en någorlunda säker ekonomi åtminstone till augusti nästa år, och kommer ofta på mig själv med att undvika att köpa också sånt som jag skulle behöva, för att jag är van sen så lång tid tillbaka att jag inte har råd. Nästan aldrig är något bara bra eller dåligt. Och det tycker jag Ellen lyckas uttrycka väldigt bra i inlägget!

16. En sak jag tycker jag gör bra med min blogg:

Jag skriver om ett viktigt ämne. Vi behöver prata mer om psykisk (o)hälsa, för stigmat finns fortfarande kvar. Senast i tisdags såg jag att termen psykiskt sjuk användes som skällsord. Troligtvis tänkte personen inte på att depression och ångest är psykiska sjukdomar, utan använde psykiskt sjuk i betydelsen galen. Något som INTE är okej, och långt ifrån sant! Jag tänkte skriva om det här tidigare i veckan men jag var för arg och frustrerad just då så det blev ingenting av det. Kanske det kommer senare.

img_1391.cr2-1
Vi har en lång väg kvar innan psykisk hälsa betraktas som en självklar del av hälsan. 

Det här inlägget tog tid att skriva. Det var inte svårt att hitta talangfulla bloggare, men att länka till alla tog tid. WordPress har dessutom uppdaterat sitt redigeringsverktyg och det har gett mig några gråa hår, så det tog också längre tid p.g.a. det här. Men det är fint och viktigt att kunna länka till bra inlägg och bloggare, och kanske hittade ni också någon ny bloggfavorit? Och om du inte fyllt i listan ännu- gör det! Och meddela gärna mig när du gjort det. Trevlig helg på er nu!

Bloggande, Depression, Funderingar, Hopplöshet, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Panikångest, Rädsla, Skam, Stress, Symptom, Utmaning, Utmattningssyndrom

November är alltid november

När jag studerade (alltså innan jag blev sjukskriven) var november alltid en riktig mardrömsmånad. Det var tusen deadlines, konserter, kvartettgrejer, julförberedelser, jobb p.g.a. sjukdom (jag jobbade alltså som vikarie), egen sjukdom… Ja, ni fattar.

Också i år är november ganska fullt med program för min del. Jag har nygammalt jobb, leder jobbets luciakör, borde skriva en massa texter hit och dit, har mina egna blogg- och musikprojekt på g… Och jag märker att jag är så tankspridd. Jag glömde BÅDE jobbnyckeln och hemnyckeln hemma en dag, och en annan dag glömde jag mina hörlurar på jobbet. Samma vecka. Jag är egentligen inte en glömsk person. Men jag blir glömsk och disträ om jag är stressad. Och nedstämd. Och jag är tydligen stressad just nu.

Det som jag tycker är jobbigt med det här är ju att det är så typiskt. Och ingen ens reagerar på att det alltid hopar sig i november och april. Det borde inte bli en hög med deadlines men det blir alltid det ändå, hur mycket jag än försöker planera, vila och prioritera. Och jag vill liksom inte prioritera bort mina egna projekt, för de är delvis de som just nu håller mig flytande. Luciakören är också väldigt givande för mig, jag tycker det är roligt att testa på att leda en grupp. Speciellt när det har med musik att göra. Men jag är så förbaskat trött. Fast jag tar pauser, vilar och avbokar allt som inte är viktigt. Allt är inte inom min kontroll. Det är inte bara jag som avgör om jag är fullbokad och det gör tyvärr att jag just nu känner mig ganska maktlös.

Och det mina vänner, är anledningen till att det kan vara lite skralt med uppdateringen här. Jag hade ju tänkt mig att det skulle komma inlägg mest hela tiden med tanke på bloggutmaningen (#30bloggämnen) jag påbörjade, men jag har inte sett några nya rubriker i utmaningen nu på en tid, så det blir väl som det blir med den saken. Jag vill försöka hålla bloggen vid liv, men förvänta er inga superinlägg just nu. Som tur är det snart december och då har jag semester första gången i mitt liv! Visserligen bara några dagar men eftersom julen i år är vardagar (måndag-onsdag) blir det ändå en och en halv vecka ledigt i sträck. Nu börjar det kännas att jag jobbat sen juni utan något extra ledigt.

Bloggande, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Musik, Sång, Skam, Stress, Symptom, Tillbakablick, Utmaning, Utmattningssyndrom

20 frågor och svar #30bloggämnen

Vi går vidare i utmaningen med en till lista, med 20 frågor och svar. Den här listan tyckte jag var ganska intressant, frågorna fick mig att fundera på ett och annat. Vissa frågor var sådana som jag inte vill svara på i bloggen, och om var vilken annan lista som helst skulle jag nog bara ha lämnat den obesvarad helt och hållet. Nu gjorde jag på ett lite annorlunda sätt, in the name of #30bloggämnen. Och herregud så många frågor om ens favoriter. Det är ju jättesvårt att välja (och ibland jobbigt att erkänna) favoriter bland allt som finns här i världen. Nåja, här har ni 20 frågor och kanske 18 svar:

1. Vilket var ditt favoritämne i skolan?

Musik, teckning och textilslöjd, och kanske engelska och franska. Konstigt nog var jag inget större fan av modersmål och litteratur, trots att det är det jag sedan började studera. Eller ja, svenska språket (och litteraturvetenskap som biämne). Och finska hatade jag. Nu tycker jag om finska men jag kände mig väl dålig då i princip alla andra hade finskan hemifrån förutom jag.

2. Din favoritdryck?

Kaffe är det första jag tänker på, men jag tycker egentligen inte att kaffe är godare än något annat. Men jag måste ändå ha kaffe för att slippa huvudvärk, så en viktig del av min vardag är det ju. Och sen symboliserar kaffet faktiskt paus för mig, vilket är en väldigt viktig sak i vardagen för att orka. Annars gillar jag mineralvatten, speciellt ”den där orangea” från Lidl.

3. Har du en favoritsång just nu?

Nynnar på Sylvias julvisa stup i kvarten så det är väl den då. Den är fin både på svenska och finska. Här är en av mina favoritversioner:

4. Vad skulle du ge (eller har du redan gett) för namn till dina barn?

Det tänker jag inte avslöja här. Delvis vill jag ”paxa” namnen, och sen ifall jag får barn och de faktiskt får de namnen är jag inte säker på om jag vill avslöja dem på bloggen. Jag tror i allmänhet att jag kommer att sträva efter så lite barnnärvaro på mina sociala medier. Om de sedan själva vill ha sånt får vi väl ta diskussionen när det är aktuellt.

Jag har nog mina favoritnamn och de är både såna som går i arv från betydelsefulla släktingar från både mina och N:s släktingar, och andra namn jag tycker är fina. Mitt namn har krånglat till det för mig hela livet, både stavningen (c istället för k) och att Fredrica är mitt andranamn men samtidigt mitt tilltalsnamn. Och vi ska inte ens börja fundera på hur dåligt Fredrica funkar på finska… Så inga långa, krångliga namn som bara funkar på ett språk och med ovanlig stavning för mina barn. Men sen vill jag kanske inte att de heter det allra vanligaste heller.

5. Har du varit aktiv inom någon sport?

Njae, egentligen inte. Jag har tränat fotboll något halvår, och simtränat 2-3 år. Jag tävlade inte i simning, och minns inte att jag skulle ha spelat matcher i fotboll heller. Jag är i allmänhet inte så sportig av mig. Det är roligare med musik.

6. Vilken är din favoritbok?

Alltså jag vet faktiskt inte. Min favorit i barndomen var Tove Janssons Hur gick det sen? Sen tycker jag också om Susanne Ringells bok Guiden. Jag stötte på den i mitt arbete på sommaren och var tvungen att köpa den på bokmässan då den såldes för fyra euro där. Jag gillar att den är lite svår att placera i en specifik genre, och att man kan läsa ett kapitel från vilken del av boken man just då har lust med. Och det skadar ju inte att den är fin att titta på. En fin guide till Helsingfors för den som vill bekanta sig med staden alltså. En gammal favorit och en nyare favorit. Jag läser fortfarande inte så mycket böcker. Jag har liksom inte kommit dit i min återhämtning ännu.

7. Vilken är din favoritfärg?

Förr var det röd, och bara röd. Men jag har på senare år börjat gilla mörkblå också. OBS! MÖRKblå, inte ljusblå!

8. Vilket är ditt favoritdjur?

9. Vilken är din favoritparfym?

Jag brukar inte använda parfym faktiskt. När jag sjöng i Florakören var det viktigt vid konserter att inte ha parfym då vi stod så nära varandra i körställningarna, och det fanns folk som var överkänsliga. Sen har det bara hängt kvar, och jag använder inte ens parfymerade hårsprejer eller hudsalvor. N tycker inte heller om starka lukter så av den orsaken brukar jag inte heller ha parfym. Plus att han har känslig hud, och jag inte orkar köpa skilda smörjor åt oss. Allt som heter hudvård är så förbannat tråkigt tycker jag.

10. Din favorithögtid?

Jag tror faktiskt att det är julen. För några år sen hade jag säkert tyckt att alla är lika jobbiga. Jag gillar julmusik och speciellt väntan på julen med alla konserter och fester. Haha, nu lät jag som världens festprisse :D. Men jag gillar faktiskt väntan på julen mera än själva julen. Så egentligen kanske advent på den frågan då. Påsken är bara jobbig för jag gillar inte våren som årstid. Och nyår är också lite jobbigt.

11. På en skala från 1-10 – betygsätt din barndom!

Nej, det tänker jag inte göra. Det blir för personligt för att jag ska göra det här i bloggen. Och det säger väl redan för mycket.

12. Har du rest mycket utanför landet?

Mycket och mycket. En del nog. 18 länder har jag besökt om man räknar mellanlandningar. Fast det kanske man inte gör? Mest reser jag nog inom Finland, och det gör jag ganska ofta.

13. Talar du några främmande språk?

Engelska förstås, och så har jag läst franska i gymnasiet, och italienska och holländska på uni. (Och danska, norska och isländska också.) Holländskan minns jag ingenting från då jag redan var så inne i stressmolnet som brände ut mig, men franska och italienska kan jag nog prata lite. Kurserna jag gick i de andra nordiska språken var lite mer fokuserade på förståelse, så jag pratar helst inte danska t.ex. Isländskan gick jag dessutom våren 2015 precis innan jag blev sjukskriven för svår (utmattnings)depression, så där har inte mycket fastnat. Sen pratar jag ju nog finska någorlunda flytande också, men som den språkvetare jag är kallar jag inte finska för främmandespråk, utan det är mitt andraspråk. Jag har lätt för språk och därför har jag läst så många. Holländskan var en kurs jag gick egentligen bara för att få studiepoäng på ett lätt sätt.

14. Har du några syskon?

Ett yngre.

15. Vilken är din favoritbutik?

Typ Lidl. Faktiskt. Och Prisma, där finns allt. Jag gillar inte riktigt att gå i butiker. Loppis är däremot roligt!

16. Mac eller PC?

Det beror på vad jag ska göra. Jag har en del musikprogram (och iMovie för mina youtubevideor) på min mac, men sen gillar jag också PC. Och det finns säkert motsvarande program till PC, men jag är van vid mac i dessa sammanhang. Sen gillar jag ju nog min IPhone. Jag har inte haft någon annan typ av telefon sen jag fick min första i studentpresent 2010.

17. Har du en favoritrestaurang?

Nå hese! Så med andra ord, nej. Jag tycker om att gå på restaurang men jag och N brukar oftast gå till olika ställen om vi går på restaurang. Men hese är bättre än mäcken!

18. Vad tyckte du om skolan?

Jag gillade skolan, men det var ofta lite för lätt för mig, så när jag började studera vid universitetet hade jag ingen som helst studieteknik. Det här gjorde sen att jag kände mig dålig då jag inte automatiskt fick de högsta vitsorden, och en del i min depression beror säkerligen på det här. Jag såg länge mina prestationer och höga vitsord som mitt värde som människa, och då blev det jobbigt när vitsorden plötsligt inte var bara fyror och femmor. Jag har fortfarande problem med det här i viss mån.

19. Har du någon favorityoutuber?

Jag gillade Therese Lindgren helt massor förut men jag kollar inte så mycket på henne mera. Helen Torsgården är också en gammal favorit som jag inte riktigt kollar så mycket på mera. Egentligen kollar jag inte så mycket på youtube överhuvudtaget för tillfället, jag tror det påminner för mycket om min sjukledighet och hur jag mådde då.

20. Vilken är din favoritfilm?

Alltså dessa favoritfrågor. Jag hatar dem. Jag har så svårt att svara på dem. Men filmer som haft stor betydelse i mitt liv är nog kanske ändå Titanic och Så som i himmelen. Så det är väl de filmerna som gäller då. Drama for the win!

He va he. Kanske ni lärde er nånting nytt nu då? Jag lärde mig iaf att jag tydligen nu för tiden kan välja ut favoriter, något jag inte riktigt kunde förut. Kanske jag ska skriva om det här i december när utmaningen är avklarad? Utmaningen fanns ju till som första blogghjälpen, så om den inspirerar till andra inlägg visar det ju att den fungerar. Vi hörs igen i morgon men ännu har jag ingen aning om vad jag skriver om då.