Avslappning, Depression, Ekonomi, Funderingar, Identitetssökande, Information, Jul, Kreativitet, Musik, Respekt, Social media, Stress, Studier, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom, Youtube

Rätten att ha ledigt

God jul på er alla! Hoppas ni får den julen ni önskar och behöver.

Det bästa med julen i mitt tycke är nog att jag har ledigt några dagar. Speciellt i år behövs det, då jag inte alls hade ledigt på sommaren. Något som tyvärr inte är ovanligt om man studerar. Ledighet är lyx som man sällan har råd med. Jag har haft tre jullov under mina sex år som heltidsstuderande, och VÄLDIGT lite sommarledigt. Visst, jag studerade sällan på själva julafton, men ofta hade jag deadlines typ den 2.1, som gjorde det omöjligt för mig att njuta av något slags jullov. Tiden gick åt till att skämmas över att jag inte skrev uppsats, och att stressa över när jag skulle hinna göra det. Det var ju bland annat det här som gjorde mig utbränd. Jag var aldrig ledig, och om jag var ledig så skämdes jag.

Så här har ni som arbetar med studerande, och regeringen, en julhälsning från mig: Studerande är också människor som inte bara kan arbeta året och dygnet runt. Annars blir de överansträngda och då kan det ta länge innan de igen kan vara effektiva samhällsmedborgare. I mitt fall tog det över två år innan jag kunde börja studera igen, och jag är inte helt återställd ännu. I maj är det fyra år sen jag blev sjukskriven för svår (utmattnings)depression. Så snälla, sluta skära ner på studerandenas stöd och tvinga dem att arbeta mera samtidigt som de ska studera allt snabbare. Det är PRECIS det som gör att studietiden förlängs och inte förkortas. Och i förlängningen vill färre människor utbilda sig när det är på det viset.

Och nej, studerande är inte lata. Det har vi inte råd med, så sluta sprid den lögnen vidare. Alla behöver tid för att återhämta sig, och det ska inte finnas prestationskrav för att få ha ledigt när det behövs. Sätt inte deadlines den sista veckan i december eller första veckan i januari. Alla förstår att ni inte själva läser uppgifterna då, så helt onödigt att tvinga studerandena att stressa när ni är lediga. Ja, också studerande kan förväntas planera sin tid, men sällan har de bara en kurs att ta i beaktande. Allt oftare har de alldeles för mycket att göra på alldeles för lite tid. Låt dem vara lediga ibland så studerar de faktiskt effektivare och gör färre slarvfel när det väl gäller! Så nu ska den här arkivförtecknaren och studeranden ta ledigt. Inte för att jag förtjänar det mer eller mindre än någon annan, men för att jag behöver det.

Tomasmarknaden vid Senatstorget i Helsingfors.

Ovanför hittar ni julaftons kalenderlucka. En sång som inte precis ber om ursäkt, och jag blev själv lite förvånad över hur mycket ljud jag kan få ur mig. Alla luckor i min julkalender är nu öppnade, men ni får förstås lyssna på dem som en julspellista ändå. Här kommer ni till spellistan med alla 24 julsånger:

Nu tar jag alltså semester från alla sociala medier, men jag önskar mig samma som Karolina i julklapp av er- att ni skulle gilla min blogg på facebook och/eller bloglovin’. Då hålls ni uppdaterade om när det kommer nytt här och på youtube, och det känns roligt för mig att få lite uppskattning också! Det skulle vara kul att nå 100 gillningar på facebook- och dit är det inte så långt kvar alls. Och när ni nu ändå är på gång med att ge mig somekärlek kan ni ju följa mig på instagram också. Vi hörs igen efter jul, troligtvis ännu på det här årets sida!

Avslappning, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Jobb, Okategoriserade, Rädsla, Respekt, Stress, Symptom, Tillbakablick

Saker jag lärde mig om mig själv i sommar

Förra veckan var min sista vecka som praktikant. Den här veckan är min första som assistent. Det kommer att vara min titel i september och oktober, sen får jag igen en ny titel i november, men den motsvarar mera det som jag gjort den här sommaren. Jaja, nog svamlat om det. Sommaren har givetvis varit väldigt lärorik på många sätt. Jag har gjort saker jag aldrig gjort förut, och enligt arbetsavtalet jag fick har jag klarat av mina uppgifter utmärkt. Men förutom att ha lärt mig nya arbetsuppgifter, har jag också lärt mig en del om mig själv. I dagens inlägg tänkte jag fundera lite på det här.

Hur dåligt självförtroende jag har

Ja, tyvärr. Jag trivdes som sagt bra på jobbet och hade jättetrevliga kolleger, men min tro på mig själv och mina förmågor var ju, och är fortfarande, helt noll. Nu i mitt nya jobb är jag också helt säker på att jag kommer att misslyckas och att alla kommer att vara besvikna på mig. Jag har så svårt att förstå att det är mig folk syftar på när de säger att jag säkert kommer att klara mig bra också på nya jobbet. Praktikplatsen jag jobbade på är min första arbetsplats (förutom bloggjobb då) efter sjukskrivningen, och de sista arbetsturerna jag hade våren 2015 var ganska ångestfyllda. Säkert är det här dåliga självförtroendet både en rest från förr, men också något nytt som kommit ur skammen att vara sjukskriven. Men, jag är alltså ingalunda färdig med varken terapin eller medicineringen– utan både mitt självförtroende och min självkänsla behöver stärkas rejält för att jag ska må bra.

Att jag ställer onaturligt höga krav på mig själv

Jag tillåter inte mig själv att vara nöjd över något jag åstadkommit– utan höjer ribban direkt jag klarat av något nytt. Det här nämnde jag redan i ett inlägg förra veckan, men det är något jag verkligen har insett den här sommaren. Jag har inte ens firat att jag fått jobb ännu, och då var jag i början av året helt säker på att jag aldrig mera kommer att få jobb någonstans. Att jag dessutom är svinarg på mig själv över att inte ha publicerat något inlägg på måndag utan det har dröjt tills idag, när jag precis börjat på nytt jobb, är väl bara ett till tecken på det här.

Att jag har obehag att fråga om hjälp– men att det här också gör mig väldigt självständig och tvungen att hitta på lösningar

Ja, eftersom jag är så säker på att alla tycker att jag är helt totalt dum i huvudet är tröskeln för att fråga om hjälp väldigt hög. Kanske lite lägre nu än den var i början av sommaren, men jag tar ändå hellre reda på något själv än frågar någon direkt. Det här har gjort att jag tvingats lösa en del problem, och hittills har det för det mesta gått helt bra. Det här obehaget att be om hjälp gäller alltså inte bara psykisk (o)hälsa för mig.

Att jag blivit bättre på att vila

En lite mer positiv sak så här som slutkläm. Innan min sista vecka som praktikant hade jag en extra fredag ledigt, alltså hade jag tre dagar ledigt i streck. Sist jag hade så mycket ledigt var vid midsommar- för ja, jag hade midsommaraftonen ledig trots att jag ”sommarjobbade”. På måndagen när jag var tillbaka på jobb efter den här tredagarsledigheten (alltså i augusti, minns inte riktigt midsommarledigheten) märkte jag att jag inte riktigt kom ihåg vad jag hållit på med på torsdagen när jag gått från jobbet. Jag hade alltså riktigt kopplat bort jobbet, och även om jag sovit lite för lite den natten så kände jag mig ganska pigg. Jag hade passat på att vila under min microledighet. Jag hoppas att jag ska kunna ta ledigt någon fredag eller måndag under hösten också, eventuellt i början av november då jag igen byter arbetsutrymme och -uppgifter. Och nästa år har ju jag faktiskt betald semester! Jag vet inte ännu riktigt om hur mycket ledigt jag kommer att ha i praktiken, men det klarnar säkert så småningom.

Nu är det sånglektion som gäller, och det är skönt ska ni veta. Något bekant i allt nytt.

cropped-cropped-foto-2017-05-19-18-02-58.jpg
En bit på vägen har jag kommit, men det är en lång bit kvar innan jag mår bra.
Avbrott, Avslappning, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Rädsla, Stress, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom

Första gången

I helgen var jag vid en väns sommarstuga i Åbolands skärgård. Jag brukar vara där åtminstone en gång per sommar, och när jag är där får jag vila från ångesten en stund. Under mina sjuklediga somrar har veckosluten här varit de bästa under hela sommaren. Det var alltså väldigt skönt att få åka dit igen och umgås med några av mina bästa vänner.

Tiden gick fort och vi bastade, simmade, pratade, åt och drack, sjöng och pratade lite till. Eftersom en i sällskapet snart fyller 25 firade vi henne, och jag hade blivit ombedd att dra ett litet uppträdande som en del av festligheterna. Det gick helt okej, med tanke på att jag ändå haft ganska lite tid för övning nu då jobbet tar en stor del av min tid. Jag fick till och med dra två extranummer så jag tror det var uppskattat.

Efter att vi sjungit och ätit tårta och diskuterat allt mellan himmel och jord började jag känna mig trött. Jag har ju väckning halv sju på vardagsmorgnar, och även om det är helt överkomligt så brukar jag bli trött före elva på kvällen. Den här lördagen hade jag sovit till åtta, men förstås kört en ganska lång bit, så när vi slutat med den ”officiella” delen av festen där vid ett på natten var jag ganska mör. Jag satt uppe och pratade en stund, och sen bestämde jag mig för att gå och lägga mig. Och det här är helt revolutionerande för mig!

I sådana här sociala situationer (också på läger och liknande när jag var yngre) har jag alltid varit en av de sista att gå och lägga sig, också om jag varit fullkomligt övertrött. Jag har varit fullständigt livrädd för att missa något roligt. Och ska vi vara helt ärliga har jag också varit rädd för att om jag går undan så börjar folk prata skit om mig. Jag har sådana erfarenheter från lågstadiet, och eftersom jag så länge förminskade problemet med mobbningen som det här faktiskt var, så hölls rädslan för vad folk skulle säga om mig kvar i mitt innersta. Jag har skrivit om det här förut, är ni nyfikna hittar ni inlägget här. Bäst att gå och lägga sig sist och stiga upp först då. Det har varit en av mina många strategier för att folk inte ska prata illa om mig bakom ryggen. Det och att alltid göra så som alla andra vill och inte alls bry mig om vad min egen kropp säger åt mig. Något som i sin tur inte hjälpt min självkänsla på traven precis.

Eftersom jag sov i vardagsrummet och det var ganska svalt utomhus förflyttade sig en del av gänget in till vardagsrummet för att prata vidare och lyssna på musik. Jag som är extremt ljud- och ljuskänslig och dessutom har svårt att somna borta hemifrån somnade ju inte, men det var ganska skönt att konstatera att jag inte är så intressant så folk skulle orka sitta och prata skit om mig. Åtminstone inte i det här gänget. Jag är ganska säker på att de trodde att jag sov, för när jag steg upp för att dricka lite vatten såg jag förvånade miner och en frågade om jag var vaken. Jag fick ju inte så mycket mera sömn än om jag skulle ha varit bland de sista att lägga sig, men jag tror att jag låg och vilade också hjälpte. I söndags var jag inte alls lika trött som jag brukar vara när jag gått och lagt mig sist. Och det tror jag berodde både på det att jag lyssnade på mig själv och att jag vilade fast jag inte lyckades somna så lätt, och också det att jag på riktigt märkte att bara för att jag inte är med så börjar folk inte automatiskt med någon felanalys i hur jag är eller beter mig. Jag tror jag behövde den insikten.

Avbrott, Avslappning, Resa, Tillbakablick

En vecka i Sri Lanka

Det här är inte ett typiskt inlägg på min blogg, men det har varit lite annat den senaste tiden. Jag var i Sri Lanka i lite över en veckas tid, och tänkte att jag skulle visa lite bilder och berätta om resan för er här. Sri Lanka har verkligen allt: stränder, hotell, berg, vattenfall, te, frukter, fisk, shopping och framför allt trevliga människor. Man hinner se mycket på en vecka, men verkligen inte allt.

Jag hade ipaden med ifall att jag skulle ha fått för mig att skriva gradu (har keyboard och programmen på den), men jag öppnade inte ipaden en enda gång under hela resan. Den var inlåst i safen på hotellrummet i princip hela resan. Wifi-koden jag hade gällde bara för en apparat så jag hade det på telefonen. Jag skulle nog ha fått en till kod ifall jag ville, men var allvarligt inte så intresserad av att skriva gradu i Sri Lanka. 2012 när jag var i Thailand gjorde jag ganska mycket studiearbete och ibland behöver man faktiskt paus från sånt. Också studerande behöver paus ibland. Vi är också människor.

IMG_0317
Jag fick blommor direkt vid flygplatsen av sällskapets bekanta. De höll i en vecka. Vasen är en avklippt vattenflaska.

En stor del av resan gick åt till vila, men mitt sällskap hade en del kontakter just i Sri Lanka, så vi fick se en del grejer man normalt inte ser som turist. Bland annat fick vi besöka två lokala hem, och äta riktig Sri Lanka-mat, vilket var väldigt fint. Maten var väldigt god på båda ställena och inte alls för kryddstark. Jag har bilder från båda ställena, men vet inte vad människorna tycker om att synas på bild här så de kommer inte upp hit. Jag vet att ni förstår.

IMG_0327.JPG
Ambalangoda. Närmsta samhälle till hotellet. Folk där kallade det village (alltså by) men i finska mått är det nog en stad, med ca 20 000 invånare.

En dag åkte vi via Hikkaduwa till Galle, alldeles vid den sydvästra spetsen av Sri Lanka. Vad jag kommer ihåg var det holländare och portugiser som byggt en stor del av staden, och det märktes. Åtminstone innanför murarna kändes staden väldigt europeisk. Vi var till och med in i en protestantisk kyrka, som kändes väldigt lik kyrkorna vi är vana vid här. I Galle var vi också in till sjöhistoriska museet och besökte ett tempel. Templet var väldigt vackert men inga foton fick tas så sådana finns inte.

IMG_0427.JPG
Galle, riktigt vid Sri Lankas sydvästra spets.
IMG_0439.JPG
Hikkaduwa strand. Här såg vi också ett par stora sköldpaddor.
IMG_0441
En skräcködla som stoppade trafiken mellan Hikkaduwa och Ahungalla där vi bodde. Här hann jag få den på bild innan den smet in i någons trädgård.

En dag var vi på ett långt äventyr uppe i bergen. Vi besökte ett annat tempel också och fick faktiskt se ett brudpar utanför. Det var spännande att se hurdana bröllopskläder de har där, för de är förstås lite annorlunda än det vi är vana vid. Bruden hade dock vit klänning precis som vi också har, men en massa guldutsmyckningar som inte är så vanliga här. Ingen slöja heller. Brudgummen hade något slags traditionell dräkt och vad jag minns var den lila, med stora axelvaddar och något slags hatt i samma färg och mönster som resten. Vi fick faktiskt fotografera dem och också vara med på bilder med dem, men som sagt har jag inte frågat om lov att publicera bilderna, så då gör jag det inte. Jag har blivit stenhård med det här och frågar hellre en extra gång om lov att använda en bild än att jag publicerar något som någon senare vill att jag tar ner. Men nog om det. Den här dagen såg vi också fyra olika vattenfall och rutshade faktiskt ner för ett. Det kändes som att åka pulka i vattnet och var nog en upplevelse. Inga andra turister hade hittat dit förutom vi, men vi hade ju kontakter så. Det var en jättelång dag, men inget jag glömmer helt direkt.

IMG_0533.JPG
Alltså det här stället. 1500 (?) meter över havet och det var här vi rutshade ner för vattenfallet.

En annan sak som var lite häftig var att jag fick träffa och prata med sångerskan Brigitte Pinter. Jag tog faktiskt bild med henne också, men samma sak här, frågade inte om jag får publicera den, så dessa bilder hålls också på mitt minneskort och dator/telefon. Om du är min vän får du se. 😀 Sen hann jag också sjunga lite karaoke, och fick titeln ”star of the night”. En äldre man kom också fram till mig och sade ”That was exquisite” efter att jag sjungit Lascia ch’io pianga. Så det kommer nog en version på den på min youtubekanal i något skede.

Ännu en solnedgång 😀
IMG_0544
Och här har ni en bild på mig också.
IMG_0598 - Copy.JPG
Jag heter Utrica på singalesiska. En bekant skulle göra ett silverhänge åt mig med mitt namn, men det blev lite fel. (Vi frågade flera vad det stod, och det står tydligen Utrica eller Otrica) Men iofs brukar jag ju säga att jag heter Anna på finska också då jag annars får förklara ganska länge vad jag heter. (Anna är ett av mina namn på riktigt också så jag ljuger inte) Men jag kan heta Utrica på singalesiska. Det är ändå nästan Fredrica. Och smycket är ju fint så jag tänker använda det.

Det här blev ett lite annorlunda inlägg, men jag tänker att det är trevligt för mig att komma tillbaka till det här inlägget när jag vill drömma mig bort till Sri Lanka. Hela resan går ju inte att sammanfatta i ett enda blogginlägg, men det ”viktigaste” finns med här. Kommer jag på något mera som hör ihop med bloggen i övrigt kommer jag förstås att skriva om det, men här var nu en snabbsammanfattning av min resa.

Avbrott, Avslappning, Skoj, Tillbakablick

Glada Wappen!

Ja, då var den dagen här igen. Wappen, valborg, vad man nu vill kalla det. Jag är hemma! Efter nästan ett dygns resande var det härligt att äntligen komma hem. Här är så lugnt. 😀 Egentligen skulle jag vara i Raumo nu redan, men som ni vet var jag i Sri Lanka förra veckan så jag är hemma idag och far till Raumo och mina vänner i morgon istället.

Hos oss blir det nog bara att ta det lugnt, jag är så glad att få vara hemma med mitt eget kök, och att kunna dricka kranvatten ❤️. Kanske grillar vi, men jag tänker inte stressa över att jag inte firar wappen så jättemycket i år. Jag var på vårdis i Åbo alla år från 2008 (kanske 2007 till och med?) till 2015, så det är jag färdig med. Kanske ska jag kolla på sången från Åbo, men annars blir det nog lugnt. Jag har insett att det är okej att inte göra så stor grej av alla helger om man inte orkar. Det kommer nya storhelger hela tiden, och om man känner för det kan man ju fira en helt vanlig onsdag också.

Senare i veckan kommer det lite bilder och tankar kring min Sri Lanka-resa, men jag måste få vänja mig vid finska tiden och att vara hemma först. Glada wappen på er och så hörs vi senare i veckan!


En snapchatbild från förra året. Den rosa hårfärgen är ett filter.
Avbrott, Avslappning, Bloggande, Resa

Semester

Hälsningar från Sri Lanka! Jag är här lite random med en familjemedlem den här veckan. Så jag får åtminstone en vecka sommar i år också. Förra året fick jag fyra dagar, i Barcelona i augusti då sommaren var så dålig där hemma. Jag har påbörjat blogginlägg men jag tror de får vänta till nästa vecka med publiceringen, så det blir också bloggsemester för mig den här veckan. Ska nog mest ta det lugnt så jag orkar bra på sommarjobbet sen!

Om ni saknar mig kan ni ju följa mig på instagram! Vet inte hur aktiv jag kommer att vara där men uppdaterar säkert lite nu och då. För bloggens del hörs vi igen nästa vecka!

Avslappning, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Musik, Panikångest, Stress, Studier, Symptom, Utmattningssyndrom

Att prestera eller inte prestera

Förra veckan skrev jag ju att jag är i en svacka just nu. Det här beror på flera saker men jag kommer inte att fördjupa mig i dessa orsaker nu. Jag har diskuterat det med terapeuten och vi har kommit fram till vad det här kan handla om, och hur vi ska gå vidare kring mitt mående.

På mitt inlägg om att jag mår sämre fick jag många stöttande kommentarer, tack för dem! Speciellt kommentaren från Liisa fick mig att fundera vidare på det här med prestation och vad som är prestation och vad som inte är det. Liisa hade en bra poäng i att när man mår sämre bör man satsa mera på att vara snäll med sig själv och att göra sånt som man blir glad av. Sånt som är prestationsfritt.

Prestationsfritt är nyckelordet här. Och jag började ju genast fundera på vad jag tycker om att göra och vad som är prestationsfyllt och prestationsfritt i mitt liv. Och jag kom på att det är väldigt lite i mitt liv som faktiskt är prestationsfritt. Det som ger mig mest energi och glädje är ju N och musiken. Men särskilt musiken är ju ganska långt ifrån prestationsfri för mig. Just nu jobbar jag ju på mitt första nivåprov i sång, och med pianot har jag också oftast en idé om vad jag vill kunna spela och under vilket tillfälle. Jag hoppas att jag i något skede igen kan ta pianolektioner. Gitarren och blockflöjten är inte heller fria från prestation hos mig.

När jag mår dåligt blir det också en prestation att vara en bra sambo. Jag kan göra precis allt till en prestation om jag är på det humöret. Trots allt har det alltid varit det det enklaste sättet för mig att få garanterad uppskattning, att prestera. Om jag ritar en fin teckning blir mottagaren glad. Om jag är snäll och inte säger emot trots att jag inte håller med, blir ingen arg. Det finns relationer i mitt liv som är kravlösa, men de är få.

Men jag tror som sagt Liisa har en poäng med det här med att ibland inte prestera. Så hela gårdagen låg jag på soffan och kollade på Netflix. Telefonen var i ett annat rum och jag var som sagt utloggad från både instagram och Facebook. Och det var skönt. För sociala medier är verkligen inte prestationsfria för mig, och jag tror det är bra att jag erkänner det. Både för mig själv och för andra som kanske känner likadant.

Att vara helt utloggad från instagram förra veckan var också skönt. Jag tror jag behöver längre pauser från some ibland. Jag orkade till och med testa en festfrisyr i fredags för att tvånget att det blir perfekt så jag kan lägga upp det på instagram inte fanns den här gången. Jag tror jag har skrivit om min frisyrmani i något inlägg tidigare, men för er som inte vet så hör det ihop med att jag gick upp mycket i vikt på kort tid p.g.a. stress, och kände mig ful vilket ledde till att jag lade ner enormt med tid på att min frisyr på olika fester skulle vara perfekt.

Pianospel är långt ifrån prestationsfritt för mig, men ger mig ändå mycket. 

På grund av migränanfallet jag fick förra veckan blir den här veckan ganska arbetsdryg. Jag kände av onsdagens migrän ännu på lördag, så det blev inte så mycket gjort förra veckan. Men ibland är man sjuk helt enkelt. Och jag får väl försöka balansera den här veckan med många pauser så jag orkar, och ta det lugnare igen nästa vecka. Och sänka kraven till att det inte måste bli perfekt, utan det behöver bara bli godkänt. Men det är svårt att sänka kraven då man är van att ställa dem högt.