Allmänt, Bloggande, Funderingar, Kreativitet, Okategoriserade, Social media, Svenskfinland, Tillbakablick, Utmaning

En måndagslista

Vi fortsätter med utmaningen #30bloggämnen. Malin publicerade i fredags en fredagslista, men som ni vet är det ju inte fredag idag, utan måndag. Så det är en måndagslista ni får läsa här på min blogg. Jag tycker det måste vara okej att lite anpassa en bloggutmaning efter den blogg man faktiskt själv har, så därför blir det lite små modifikationer på inläggen här.

(Förra) Veckans bästa
Luciakören, sånglektionen och det lediga veckoslutet. Jag har ju inte sjungit i kör på några år (sen 2015) och eftersom kören tidigare innebar en del stress trodde jag länge att jag aldrig mera kommer att sjunga i kör. Men det här är helt jätteroligt. Speciellt som jag leder det. Jag märker dessutom för varje övning att jag är en helt bra ledare och att jag absolut var värd det bästa vitsordet i musikteori. Jag har redan flera gånger fått höra att jag sköter det proffsigt, så det känns riktigt bra att jag tog mig an projektet. När jag hållit körövning är det som att min trötthet flugit långa vägar bort, och jag tror att mina korister märker det också. Show time är det den 12 december. 

Ända sedan jag började jobba där jag jobbar nu (i juni) har jag velat spela på flygeln i festsalen. Nu när jag är körledare får jag göra det varje vecka!

(Förra) Veckans sämsta
Tröttheten! Tidigare har jag inte haft problem med mörkret den här tiden, men i år har det påverkat mig negativt. Jag tror inte att det är bara mörkret som påverkat, säkert beror den största delen på att jag bytt jobb tre gånger i år, och varje gång har det varit nytt att lära sig. Och så mådde jag ganska dåligt igen där ett tag, och jag tror att tröttheten också är en efterreaktion på det. 

Veckans serie(r)
Jag tänkte först säga att jag inte hinner kolla så mycket serier just nu, men jag kom sedan på att jag ju kollar på Vår tid är nu på Arenan just nu. Den serien tycker jag mycket om, även om jag ibland funderar på hur historiskt korrekta en del saker är. Men det är väl egentligen ett bra tecken, att man börjar reflektera på saker efter att ha sett eller läst något. 

Just nu
Kom precis hem från jobbet, och pratar med N i telefon. Han är på väg hem från Åbo just nu. Om en stund tänkte jag passa på att spela in lite musik till min youtubekanal. Snart kommer det att komma en hel del material dit, men jag vill suga på den karamellen lite till ännu, så jag avslöjar mera på fredag. Men ni kan ju prenumerera redan färdigt så ni inte missar något!  Jag hade tänkt fira N som fyller år idag men han smet som sagt iväg till Åbo så det blir inte av just nu. Men vi åt tårta igår när hans föräldrar var på besök så han är nog nöjd så här.

Helgens planer
Jag ska till Borgå på kurs om rösten (min sista logopedikurs för den här gången). Jag har egentligen gått den här kursen redan, men då var den bara värd 2 studiepoäng (den är värd 5 nu) och dum som jag var då satte jag den som valfri kurs i min kandidatexamen, så jag kan inte få den med i min magisterexamen. Och jag vill ha logopedi som biämne till min magisterexamen och då måste jag ha 25 studiepoäng i det, och nu har jag väl 22. (Fast i praktiken är det väl 27, men fem av dem är ”fast” i min kandidatexamen) Som tur är logopedi det roligaste jag gått vid uni, så det gör egentligen ingenting att jag behöver gå om den här kursen. Och jag har också räknat att om jag får en trea eller högre i den här kursen så blir mitt medeltal i logopedi fyra, och det är inte dåligt. Det som är lite synd den här gången är att jag och N har femårsförlovningsdag på fredag, men vi får fira på lördag när jag kommer tillbaka istället bara. Det hade ju varit ett perfekt datum att slinka iväg och gifta sig, men det blir inte så nu. 

Borgå i höstskrud. Bilden är från Pixabay, men jag kommer säkert att ta några egna bilder på fredag eller lördag. Följ mig på instagram så ser du mina bilder! 

 

#30bloggämnen

Här är de tidigare inläggen jag publicerat i samma utmaning: 

Varför jag bloggar

Tio saker ni förmodligen inte visste om mig

Min största förebild

En söndagslista

Ett snabbt hej

Ett vlogginlägg

20 frågor och svar

Saker jag gör för att må bättre när jag är orolig

Allmänt, Bloggande, Funderingar, Identitetssökande, Information, Kreativitet, Lista, Min YouTubekanal, Musik, Sång, Skoj, Youtube

10 saker ni förmodligen inte visste om mig

Fredag! Och dag två i utmaningen #30bloggämnen. Tio saker ni förmodligen inte visste om mig är ämnet. Mina vänner vet ju säkert största delen av de här grejerna, men jag har utgått ifrån okända bloggläsare när jag skrivit det här. Så, here we go!

När jag är väldigt orolig över framtiden läser jag mycket horoskop. Jag tror egentligen inte på sånt, men när det känns som att allt är utom min kontroll är det skönt att lite ”veta” vad som kommer att hända. Det blir lite som ett sätt att få kontroll över situationen.

Om jag är t.ex. på en fest och funderar på att gå hem, kan jag inte bara gå utan måste vänta tills klockan är jämnt eller halv, kvart i eller kvart över. Att gå tjugo i känns helt fel. Om jag går jämnt eller halv är det lätt att komma ihåg när jag startat hemåt.

Jag är annars ingen frenetisk städare, och skäms otroligt över att jag är ”dålig” på att städa, men jag byter handdukar i badrummet ofta. Det här beror på att jag tvättar de små handdukarna ofta. Tvätta tycker jag om att göra, men är inget fan av att städa.

Jag gillar inte när folk jag inte känner skriver ”Hej Fredrica!” i mejl. Åtminstone inte i det första mejlet de skickar till mig. Om vi sedan skriver 10 mejl åt varandra är det mera okej. Jag antar att jag vill behålla något slags distans och sakta närma mig folk. Vilket jag tycker måste vara okej.

Jag har lättare att ringa och prata i telefon om jag får prata finska. Svenska är mitt modersmål, och jag lärde mig finska först i samband med skolan. Jag antar att det här har något med att det inte blir lika personligt och nära om jag pratar finska. För några månader sen hatade jag att överhuvudtaget ringa, men jobbet har kbt:at mig i det här så nu går det oftast helt okej.

Jag gillar inte nöjesfält. Jag kan inte ens gunga i en vanlig gunga utan att må illa. Min sambo gillar inte heller sånt här så det har inte varit något problem för oss.

Jag har haft hjärnskakning två gånger. Det här har inget med nöjesfält att göra, men ena gången faktiskt med en gunga. Den gången föll jag med huvudet före ur en gunga och slog i träunderlaget ganska ordentligt. Jag var fyra år gammal och vi var och hälsade på släktingar i Vasa. Resten av vistelsen var jag i stort sett sängliggande. Det var inte roligt. Den andra gången föll jag på skolgården när vi lekte på isen. Det här var i förskolan, alltså var jag sex år gammal.

Jag har mopedkörkort. Och vanligt b-körkort också men det tror jag att ni redan vet.

Jag tycker inte om min egen sångröst. Alltså, jag vet att jag sjunger rent och att jag har ett ganska brett röstomfång. Men jag tycker inte om hur min röst låter. Ni kan ju lyssna på min senaste youtubevideo och avgöra själva:

Men fast jag inte tycker om min egen röst älskar jag att sjunga och kommer nog inte att sluta med det. Snarare sporrar det här mig att öva mycket och utveckla mitt sjungande. Min röst kan jag inte ändra så mycket på, men klangen kan jag utveckla.

Jag googlade 10 saker ni inte visste om mig för att se vad andra skrivit i sådana här inlägg. Jag är just nu extremt trött p.g.a. jobbyte och därmed inte mitt kreativaste jag heller. Därför är det helt tacksamt med färdiga bloggrubriker, så tack Malin för den här utmaningen!

#30bloggämnen

Allmänt, Depression, Funderingar, Identitetssökande, Okategoriserade, Stress, Studier, Svenskfinland, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

Vilket år!

2017. Vilket år för mig! Det har hänt så otroligt mycket att jag inte riktigt vet var jag ska börja. Ni som inte gillar årsresuméer kan klicka er bort härifrån. Jag skriver det här inlägget för att kunna konkretisera året som gått för mig själv. Jag har behövt läsa min egen blogg för att komma ihåg, för jag är fortfarande ganska glömsk. Sen har det varit frågan om väldigt stora känslor det här året, och det har tröttat ut mig och i sin tur gjort tiden mera dimmig. Det här inlägget är långt, och för att det inte ska ta hundra år att läsa det länkar jag till tidigare inlägg för mera tydliga beskrivningar. Det blir ett bra sätt att fira ett produktivt bloggår tycker jag.

Ovanför kommer ni till min senaste youtubevideo, med lite glimtar från mitt youtubeår 2017.

I januari gick jag på kartläggande besök hos hen som senare blev min psykoterapeut. Och det här har inneburit de största förändringarna det här året. Inledandet av psykoterapi. Men också återgången till studierna och avslutet på sjukledigheten. Jag började också gå min första kurs via öppna universitetet i januari, och på så vis sakta återgå till något slags studerande. En massa gamla känslor blossade upp, och jag hade mycket problem med huvudvärk och magknip i början.

I februari började jag gå i kognitiv psykoterapi. Det kändes lite konstigt i början, men det har visat sig att det var bra för mig. I början blev jag dock mera nedstämd och depressionen gick åt det allvarligare hållet. Det berodde helt enkelt på att jag började prata om saker som jag hållit inne så länge, och känslor jag inte tillåtit mig själv känna kom upp till ytan. Men jag tror att jag behövde känna dem och märka att känslor inte är farliga.

I mars avslutades min tid vid akutpsykiatriska enheten i Alberga. Jag minns att jag grät när jag gick därifrån, eftersom de på psykiatrin var de första som kunnat hjälpa mig så att jag faktiskt började må bättre. Läkaren där var den första som skrev utmattning i utlåtandet, och den psykiatriska sjukskötaren jag gick hos var verkligen proffsig och det märktes att de tog sina jobb på allvar. Nivån på vården här var helt annan än den jag fått tidigare. Det märktes tydligt att de var specialister på sitt ämne. Detta märks också på min nuvarande psykoterapeut. Min årliga vårnedstämdhet kom som ett brev på posten, och jag räknar med samma våren 2018.

I april firade jag 4 år tillsammans med N, och jag började min resrumba med att resa till Tammerfors och träffa vänner. Jag insåg att jag varit utsatt för mobbning i lågstadiet och mycket började hända i mitt inre i takt med att jag vågade kalla det mobbning, och att jag så småningom insåg att det inte var mitt fel. Jag slutade med minipiller och satt in en hormonspiral och blev gladare väldigt fort. Aldrig mera minipiller! (Har migrän så kombinationspiller är fetnej även om jag nog testat såna back in the day) Spiralen har sina nackdelar också men fördelarna är så många flera, att jag vill fortsätta med den så länge behov finns. Wappen firade jag i Raumo med vänner. Min sjukledighet förlängdes över sommaren och jag kände mig som världens mest misslyckade människa på grund av det här.

IMG_6180.JPG
Från Wappen i Raumo.

I maj var jag på BD:s 80-konsert i Åbo och det rörde upp en massa känslor som jag inte var beredd på. Jag har inte skrivit om det här i bloggen, eftersom jag bara inte orkat. Men jag hade som tur satt mig nära utgången ifall att jag skulle ha fått en panikattack. Som tur kom jag undan en sån. Jag lämnade in min sista hemtent för våren och fick intyg på mina studiepoäng (måste komma ihåg att fixa in dem i studieregistret på våren) Jag fixade också undan gehör 3 vid musikinstitutet, och jag fick det högsta vitsordet. Årsdagen för min sjukskrivning var i slutet av maj och jag mådde ganska dåligt den dagen.

I juni hade jag någorlunda ledigt från studier och annat. Ska jag vara ärlig minns jag inte riktigt den här månaden så bra. Men jo, jag var ju förkyld. I två veckor. Men det tar alltid länge för mina förkylningar att gå över. Och så höll jag ganska mycket på med youtube vad jag minns. Och från det jag kan läsa här i bloggen var jag ganska slut efter våren. Men det är inte så konstigt, så mycket jobbiga känslor som bubblat upp i samband med inledandet av studier och terapi, dessutom samtidigt. Det var nog helt nödvändigt för mig med en sjukledig sommar. Eller ja, tre såna blev det ju.

I juli hade min psykoterapeut semester. Och det märktes i mitt mående som var en berg-och-dalbana. Jag var både i Korpo, Toivakka, Nagu och Åbo (och förstås Esbo då) under den här månaden och det var kanske lite för mycket resande så här i efterhand. Jag hann inte vänja mig vid var jag var, och en del ångest bubblade ju upp i samband med det här.

Augusti var en jobbig månad. Det var också min sista månad som sjukledig och jag hade panik och mardrömmar inför den kommande studiestarten. Det var också egentligen på tok för mycket program för mig den här månaden. Det började med Majas operation, som rörde upp ganska mycket panik hos mig. Allt gick bra men jag var ju helt slut när jag kom hem. Jag hade sedan ganska många vänner på besök, vilket förstås var trevligt, och sedan åkte jag till Barcelona med brorsan. Resan var lyckad men jag var ju jättetrött efter hela den rumban. Och livrädd inför studiestarten.

IMG_9047.JPG
Den enda gången jag köpt champagne i mitt liv var i Barcelona, och på Lidl. 12,99 betalade jag.

September gick fort. Jag började studera, och på min födelsedag vistades jag för första gången i ÅA:s lokaler sedan 2015. Det gick bra även om jag varit livrädd inför det här. Årsdagen för J:s bortgång är ju i september, och den dagen är ju alltid för jävlig. I år hade jag dock insett att jag behöver fokusera på min egen sorg den dagen, och var utloggad från alla sociala medier den dagen. Något jag tror jag kommer att fortsätta med på sådana här dagar. Jag började också söka information och läsa artiklar och avhandlingar till min gradu och graduuppsats och jag köpte min kära sopranblockflöjt. (Numera har jag ju två blockflöjter, en sopran och en alt) Och bloggen fyllde ett år och jag reflekterade över det.

I oktober var jag förkyld. Ja, nästan hela månaden var jag sjuk. Inte mycket studier blev gjorda den här månaden just på grund av att den där förkylningen gjorde mig hängig och nedstämd. Men ganska imponerad är jag ändå över att det här var den andra, och också sista, förkylningen för i år. 2016 var jag förkyld ungefär 10 gånger, och åren innan, från och med ca 2005, har sett ungefär likadant ut som 2016 på förkylningsfronten. Faktiskt så är det helt sjukt att jag nästan varje dag i de där facebookpåminnelserna (alltså de där ”det här skrev du för x antal år sen”) ser att jag skrivit något om förkylning. Jag börjar på riktigt förstå det där om att kroppen är i inflammationsläge under en depression. #metoo-diskussionen började på allvar i oktober och det drog upp en del obehandlade känslor hos mig som fick mig att må dåligt. Jag skrev ett inlägg om det här och började prata om det jag inte skrev om i terapin.

November innebar mycket jobb på graduuppsatsen, och förutom lite strul med datorprogram gick det ganska som planerat. Luciasåret hos mig revs upp på nytt, men jag började planera för min luciavideo på youtube som lite skulle läka det. Jag kommer att skriva om det här också, och varför lucia varit en så viktig symbol för mig, och säkert för andra också. #dammenbrister var den stora diskussionen i november, och mitt inlägg om #metoo lästes av många också i november.

December har inneburit mycket jobb och prestation. Jag lämnade in min graduuppsats och den opponerades, och dagen efter kändes det som att jag hade krabbis då jag var så trött och hade spänt mig så mycket för det här. Men den där uppsatsen som jag var så arg på är skriven nu! Såå skönt. Jag höll också min första föreläsning som bloggare och det gick bra. När jag sedan fick jullov, och därmed hade ”ledigt utan att det börjar på sjuk”, hade jag svårt att slappna av. Jag panikfixade hemma och fick blåsor i munnen av stress, aptiten försvann och jag hade svårt med sömnen. Jag hoppas att jag ska kunna återhämta mig någorlunda från det här, för på våren är det gradu som gäller.

Stora förändringar som året 2017 fört med sig är ju terapin och studierna. Och att jag gått ner 16 kg i vikt. För tro mig, det märks att folk gillar smala(re) människor bättre. Ingen häller upp lightlimsa åt mig utan att fråga mera, som de kunde göra för 16 kg sen. Butikspersonal ler åt mig. Och ja, jag känner mig snyggare än tidigare. Men det är ju bara för att jag är så jävla hjärntvättad. Den enda skillnaden på bilder från februari och nu i december är att jag är smalare. Annars ser jag ganska likadan ut. Jag har rantat om det här tidigare här i bloggen, och knappast var det sista gången.

Min depression är inte borta, inte heller utmattningen. Depressionen är nu på ”medelsvår” nivå, vilket är lindrigare än tidigare, och utmattningen var tydligen fortfarande (eller kanske igen?) på allvarlig nivå. Jag fick alltså fylla i formulär i början av december för att terapeuten och läkaren skulle ha lättare att skriva sina utlåtanden. De här formulären gav alltså resultaten jag tidigare nämner. (Utlåtandena ska fpa ha, och förhoppningsvis kommer de att fortsätta att betala terapin) Jag kommer att skriva mera om det här, för det är viktiga ämnen. Framför allt vill jag diskutera min utmattning och varför jag tror den fortfarande (eller igen?) är allvarlig. Men det tar vi nästa år!

Nu börjar det här inlägget redan vara så långt att det är dags att avrunda. Här nedanför finns två bilder som har med mitt musiklyssnande och instagram att göra. Det kan ju vara lite roligt. Hoppas ni har en bra nyårsafton så hörs vi mera nästa år igen!

Det jag tydligen lyssnat mest på på Spotify i år. Lyssnade en gång igenom en Celine Dion-lista, och tydligen var det tillräckligt för att hon skulle hamna i toppen. Men roligt att de valt den där bilden, det ser ut som att till och med Celine Dion är imponerad över mitt 2017.

img_0277.jpg
Mina nio mest gillade instagrambilder i år (och egentligen alltid). Mitt fejs är populärt, och bloggen, musiken och youtube. Tack för det. Kanske jag ska ta det som ett tecken och försöka sluta tänka att allt jag hittar på själv är dåligt? Trycker ni på bilden kommer ni till den på instagram och kan gilla den om ni vill.

Allmänt, Funderingar, Lista, Musik

Ämbarlistan

Bucketlists är populära just nu och Sevendays blogglista den här veckan är en lista i den stilen. För ett år sen skulle jag bara ha blivit stressad av en sån här lista, för jag tänkte att om jag inte åstadkommer det jag sätter upp blir jag såååå besviken. Jag är fortfarande rädd för att bli besviken, men jag tyckte det var ganska skönt att fundera på vad JAG vill med mitt liv i samband med ifyllandet av den här listan. Tidigare har jag bara levt mitt liv enligt vad andra har tyckt att jag ska göra. Nåja, här kommer min ämbarlista.

Innan jag dör…

Hit vill jag resa: USA, Frankrike, England, Ryssland, Grekland, Indien, Kina, mera av Polen och Estland, listan kan göras hur lång som helst…

Det här vill jag äta: god mat. Alltså jag kommer inte på något speciellt just nu. Helt på riktigt.

En artist jag vill se live: kanske Celine Dion eftersom hon var min barndomsidol och hon ganska långt inspirerade mig till att börja med musik. Jag är dock ingen egentlig konsertbesökare, och gillar speciellt inte stora arenaspelningar. Får så ont i öronen och blir stressad av den enorma folkmängden.

Det här vill jag uppleva: Att inte vara rädd. Det kan verka tragiskt, men jag har insett att rädsla har varit den känsla som styrt största delarna av mitt liv, så att bli av med den där ständiga rädslan skulle vara mäktigt för mig. Att känna att jag är tillräcklig och det jag gör är tillräckligt.  Att gifta mig och ha familj. Att få jobba med något jag brinner för och som stärker mig.

Ett språk jag vill lära mig: spanska och tyska, kanske ryska också (har läst franska, italienska och holländska men aldrig tyska, spanska eller ryska)

En sport jag vill prova på: Öh jag vet inte, är nog ganska ointresserad av sport.

Här vill jag bo: Jag trivs bra här i huvudstadsregionen och skulle kanske inte helst flytta bort härifrån. Förstås kan det ju hända att man får jobb nån annanstans och då blir man tvungen att flytta. Så egentligen är den här frågan lite svår att svara på.

Den här boken vill jag läsa: Simone de Beauvoirs Le Deuxième Sexe (jag har den på engelska men har inte haft tid att fördjupa mig i den ännu, men i något skede ska jag försöka mig på den)

En kraftansträngning jag vill klara av: föda barn 😀 Inte riktigt ännu, men kanske helst innan jag är 30. Har ju redan träffat rätt man så den delen är ju fixad.

En utmaning jag ska klara: bli magister från ÅA så det kapitlet i mitt liv en gång för alla blir avslutat. Alltså ÅA-kapitlet, inte sagt att jag aldrig mer skulle studera.

Ett äventyr som jag vill vara med om: Skulle vara kul att interraila eller bila runt i Europa. En av mina vänner (ja, du S ifall du läser det här) var med sin sambo på interrail i våras och hon visade bilder från resan åt mig, och då blev jag nog själv också lite sugen. Jag har åkt mycket bil i Tyskland, Danmark, Sverige och Finland men det skulle vara kul att också se lite mer östliga delar av Europa. Tror med mitt sällskap (alltså sambon) så är en bilresa mer trolig, men det skulle vara kul.

Det här vill jag äga: En flygel. Det är faktiskt det första som jag kommer på. Jag har inget behov av att äga mitt hem åtminstone ännu, speciellt inte som jag inte vill flytta från huvudstadsregionen, och huspriserna här är helt sjuka. Att köpa en lägenhet först bara för att ”jag vill äga mitt hem” för att sedan behöva sälja och köpa nytt när familjen blir större innebär bara extra stress som jag gärna undviker p.g.a. att jag redan varit utbränd en gång. Jag bor på hyra tills jag är nöjd med antalet familjemedlemmar och inte mera studerande. Och jag äger redan en bil.

img_5592

Ett jobb jag vill prova på: Jag tror jag skulle gilla att ha ett eget företag. Jag kanske inte skulle kunna leva endast på mitt eget företag, men det skulle vara roligt att kunna fakturera mina musikframträdanden helt på riktigt, och att eventuellt få beställningsverk i form av sånger som ska skrivas. Wink wink ifall ni behöver någon som sjunger och spelar på er fest. 😉

Ett mål med min hälsa: att slippa bli utbränd på nytt. Att jag ska kunna ta mig själv och mitt mående på allvar innan jag igen sitter med svår depression vid nån läkarmottagning. Att lära mig att känna igen varningstecknena när de ännu är bara varningstecken.

En person jag vill träffa: Den enda jag kan tänka på just nu är att träffa min morfar på nytt. Jag har en del saker jag skulle vilja diskutera med honom, som jag är ganska övertygad om att ingen annan skulle förstå. Det är ju tyvärr inte möjligt då han gick bort för över två år sen, men om det skulle vara möjligt. Och förstås J också, men med honom upplever jag inte att något blev osagt på samma sätt som med moffa.

En restaurang jag vill äta på: Min sambo vill äta på Gordon Ramsays restaurang i London. Själv har jag ingen jag kommer på sådär direkt så det får väl bli den då. För då måste man vara i London och dit vill jag nog nån gång åka.

En känsla jag vill få känna: frid och lycka. Att vara nöjd med mitt liv.

Det här vill jag skapa: musik, musik och musik. Och kanske skriva en bok. Och säkert ännu mera saker som jag bara inte kommer på just nu.

cropped-img_6075.jpg

 

Allmänt, Depression, Okategoriserade, Psykoterapi, Skam, Stress, Tillbakablick, Trötthet, Utmattningssyndrom, vård

39 poäng

Jag kanske har nämnt att läkare ofta har en att fylla i en enkät när de ska bestämma graden av depression. Jag har alltid prickat svår depression med råge på den där blanketten. Bdi heter den. Den finns på svenska på bland annat Mielenterveystalo om man nu skulle vilja testa sig. Om man får höga poäng kan det ju vara skäl att söka sig till en läkare för ytterligare bedömning och för att få hjälp.

Nåja, i höst när jag var med i en studie vid Helsingfors universitet, där de skulle undersöka olika behandlingar av depression, fick jag fylla i den där blanketten på nytt. Då landade jag på 42 poäng. Det här var i november 2016. Tror gränsen för svår depression här är 30 poäng.

I februari började jag i terapi, och mitt mående blev ju som sagt värre till att börja med. Problemen jag försökt undvika flöt upp till ytan och jag fick svårt att vara. Att jag dessutom samtidigt börjat småstudera var inte heller lätt, för många dåliga minnen kommer just från studierna. I slutet av april slutade jag med minipiller och satte in en hormonspiral och i och med det steg mitt humör lite. Jag har också fått konkreta övningar av terapeuten, och de har haft lite oväntade effekter (bra effekter alltså)

Så jag fick panik en kväll, ”Jag har inte varit ledsen på nästan hela dagen idag, då är det onödigt att jag är sjukskriven för depression” så där som jag ofta tänkte i början av min sjukskrivning, att om jag inte hade ångest 24/7 så hade jag inte depression och skulle kunna jobba. Och det här skapade ju bara mer ångest. Så när jag var som mest hysterisk över det här (kan nog ha haft något slags tvångstankar när det gäller det här) fyllde jag i blanketten flera gånger om dagen för att säkerställa att jag hade ”tillräckligt” svår depression för att vara hemma. (Vadå strävar efter högsta poängen?)  Nåja, jag bestämde mig för att kolla läget, och se om något ändrat sen sist jag fyllde i bdi. Och det hade det. Jag fick 39 poäng den här gången. Det är tre poäng mindre än i november. Det är fortfarande svår depression, och vissa dagar är jag verkligen helt nere och känner mig sämst i hela världen. Men det är tre poäng mindre.

Så ja, terapin hjälper. Och medicinen hjälper. Men det går långsamt. Ibland är det bättre, ibland sämre. Och det ska få gå långsamt, jag är så in i Norden trött på att ha bråttom. Jag har rusat hela mitt liv, och det ledde mig rakt in i väggen. Och den vill jag inte slå i igen, för det gör så otroligt ont, och tar så länge att återhämta sig.

img_5645