Man ska vila så blir man frisk

Förra veckans torsdag började min hals värka något otroligt. Jag satte mig ändå på träningscykeln för som ni vet, har jag haft förkylningskänningar i princip hela våren. Jag tänkte inte att det skulle bryta ut nu heller. Men där hade jag fel. Halsontet gick inte om mot kvällen så jag tänkte att jag säkert har en bekant bombförkylning på gång. 

Jag vaknade fyra på natten av att det kändes som att jag hade knivar i halsen och gick upp och letade efter något som skulle kunna lindra det. Det blev en burana, för jag skulle absolut inte ha kunnat somna om utan något som lindrat det onda. På morgonen när jag steg upp på fredagen var det ju förstås tillbaka, och nu hade snuvan börjat komma och täppt till min näsa. Jag tog en till burana och började också lokalisera nässprayen för att lite kunna lätta på nästäppan. Och sen låg jag på soffan och tittade på nån dålig tv-serie på Netflix resten av dagen. Det här är nytt för mig!

Jag har i princip aldrig kunnat vara hemma från något för att jag ”bara” är förkyld, utan har alltid gått till skolan/jobb ändå. Jag har helt enkelt trott att jag inte är tillräckligt sjuk för att bli hemma från jobbet om jag inte ”går me hovo ondä armin”. Varför jag gått till skolan/universitetet (ja för ÅA är visst INGEN skola!!!) sjuk är för att undvika kompensationsuppgifter. Ja, för dem skulle jag annars ha blivit utsatt för. När jag hade njursten tror jag att jag sedan slapp dem för då var jag så allvarligt sjuk. Men ni kanske minns att jag ju gick på föreläsning i njursten, och svimmade mitt under den. Läraren hade väl inte mage att ge mig en kompensationsuppgift för den föreläsning jag var borta från på onsdagen (svimningsföreläsningen var på en måndag) efter att ha sett i vilket skick jag var. Jag har också många gånger suttit på körövningar sjuk, eftersom det fortfarande fanns procentgränser (75% närvaro på övningar för att sjunga på konsert) när jag sjöng aktivt i kör. Procentgränser är inte enbart av ondo, de garanterar att kören som uppträder kan sin sak, men de gör också så att folk som egentligen borde bli hemma, t.ex. p.g.a. sjukdom eller stress (som ju bekant blir till en eller flera sjukdomar om den håller i sig tillräckligt länge) , dyker upp på övningarna.

Men i alla fall, att jag vilade den här gången gjorde att jag ganska fort märkte en skillnad i hur kroppen mådde. På lördag när jag vaknade kändes förkylningen ungefär som den brukar kännas dag fem med förkylning, om jag jobbat och studerat som vanligt. Jag hade fortfarande täppt näsa och ont i öronen, men inte så där som i fredags. På söndag blödde jag näsblod säkert fem gånger, så då började jag fundera på att bli hemma från terapin på tisdag, och eftersom jag fortfarande vaknade förkyld på måndag, så avbokade jag min terapitid på måndag förmiddag. Synd att jag missade den men det kunde inte hjälpas den här gången. Jag känner fortfarande av förkylningen, det brukar ta länge för mig att bli av med förkylningar, men normalt brukar jag vara i mycket sämre skick efter så här många (7) förkylningsdagar än vad jag är nu. Och nu kommer den nog att vara borta om nån dag. 

Det här är ett konkret exempel på vad vila är nyttigt för. Nu borde jag bara applicera det på mitt psyke också, jag är psykiskt trött, alltså borde jag få vila psyket så det hinner i kapp. Och det är den här sommarens allra viktigaste målsättning.

IMG_8283 test

Bilden är tagen förra veckan när jag spelade in introt och outrot till min senaste youtubevideo, så innan jag blev förkyld. Jag lägger en länk till videon i inlägget.

Och ja, glad midsommar! Vi gör inget speciellt i år eftersom svärföräldrarnas sommarstuga är upptagen. Men helt bra det också när jag varit förkyld. Ni hittar min senaste youtubevideo här. Och den blev också delad på Blogotekets facebooksida. Så kul när också youtubekanalen uppmärksammas! Då har jag lite lättare att inte skämmas så otroligt mycket över den. Att man ska skämmas över något man gillar att göra finns det ju ingen logik bakom, men det finns inte mycket logik i min depression heller. Kom ihåg att om du gillar det du läser här, eller det du ser på min youtubekanal så får du väldigt gärna gilla det på min facebooksida, det gör så att flera ser det och då hittar fler hit till bloggen och youtube. Och förstås, om du gillar något inlägg eller någon video lite extra, så får du gärna dela det 😉

Google Translate som låtskrivare

Jag hann som tur filma veckans youtubevideo förra veckan innan förkylningen bröt ut, och den var väldigt rolig att göra. Jag har alltså matat in min låttext till sången Carry Me In The Rain som finns på mitt bands skiva, i Google Translate genom de språk jag läst, och sedan satt den tillbaka till engelska, och spelat in den med den nya texten. Vill ni se hur det blev ska ni kolla in videon nedanför.

Google Translate som låtskrivare-

Midsommarlistan

Föga förvånande är veckans blogglista om midsommaren, och här är mitt bidrag till den. Förra veckans lista om musik gjorde jag som video, och den hittar ni här. Det verkade inte vara så jättepopulärt med den, så jag får se hur jag gör i fortsättningen med såna här listor. Jag är i alla fall förkyld nu så det blir en traditionell blogglista den här veckan.

  • Det här är planerna för midsommar: Inga alls. Först skulle vi till svärföräldrarnas sommarstuga i mellersta Finland, men den är upptagen nu så vi tar det säkert bara lugnt hemma istället. Helt bra det också, sambon har jobbat väldigt mycket på våren så skönt att ha honom hemma. Dessutom har jag varit ordentligt förkyld de senaste dagarna så helt bra att inte göra så mycket. Och jag är bjuden till min väns stuga i Korpo nästa helg, så då blir det högst antagligen mera program. Vi har ju en liten gård och en grill, så det blir säkert helt bra med midsommar här också. Och vi har ju bastu här också, och det finns inte på stugan.  Och det är säkert ganska lugnt  här om de flesta andra är på nån stuga.
  • Det bästa med midsommaren är: Att sambon har en extra dag ledigt.
  • Det sämsta med midsommaren är: Att det brukar vara ungefär lika varmt som på julafton.
  • En tradition jag inte bryter: Jag har inte riktigt några midsommartraditioner, har jobbat så många midsomrar också så det är ingen märkvärdig helg egentligen.
  • Ett måste på midsommarbordet: Typ grillmat. Champinjoner med Auraost är min spontana tanke. Gärna nypotatis. Och jordgubbar har blivit en ny craving hos mig, så gärna det också.
  • Tre tips för en lyckad kväll: Ha inte för höga förväntningar, ”överhajpa” inte en helt vanlig kväll, ha bra sällskap (allra viktigast) och ha med ombyte och varma kläder!
  • Jag firar/firar inte midsommar för att: Beror lite på om jag jobbar eller inte, och hur extremt utbränd jag är. Oftast firar jag nog inte så mycket mera. Det är så mycket som ska firas hela tiden så jag orkar inte med allt.
  • Ett starkt midsommarminne: För två år sen när jag varit sjukskriven några veckor och vi åkte dit till svärisarnas stuga och det kändes som att jag kunde andas första gången på väldigt länge. Sen när vi kom tillbaka till Åbo (för vi bodde ju där ännu då) kom den starka ångesten tillbaka igen. Förra året när vi efter att ha varit där på stugan åkte norrut och över gränsen till Sverige och sedan körde söderut och hem. Jag fick se sommarljuset i Lappland och Norrbotten, och en massa ställen jag inte sett tidigare, och det var fint. För fem år sen när jag var på min väns stuga i Korpo (samma som jag är bjuden till nästa vecka) och vi cyklade till hennes kusin och tittade på kattungar. Vi snubblade och hade oss (fast jag inte kommer ihåg att det skulle ha varit så mycket alkohol i bilden, jag hade jobb på Houtskär nästa dag) och själva cykelturen var lika rolig som allt annat. Jag var extremt trött på jobbet nästa dag men det gjorde ingenting.
IMG_4466.JPG

Från förra årets midsommarresa, den här är inne i Uppsala domkyrka. N har fotat det viktigaste som vanligt. Han är faktiskt född i Uppsala (men i huvudsak uppvuxen i Finland) så det var roligt att se den staden. Dit åker jag gärna igen. 

532253_3989459608698_600279508_n

Här är en söt en från midsommaren 2012

Och psst, tack för 60 likes på min facebooksida! Roligt att den växer och att folk gillar min blogg, musik och youtube.

Varför ”har du glömt att ta din medicin?” inte är ett roligt skämt

Triggervarning för inlägg som behandlar starka känslor och självmordstankar! 

Sen jag slutade med minipiller har jag ibland glömt att ta min antidepressiva medicin och den medicin jag sover på. Eftersom det är noga med klockslaget när man tar minipiller (eller åtminstone på det märket jag tog) var det lätt för mig att alltid ta alla mediciner vid samma klockslag. Eftersom minipillren har veckodagar utmärkta var det lätt att kolla efteråt om jag var osäker på om jag tagit medicinerna. Nu har jag inte den där stenkollen mera. Visst, jag försöker ta medicinerna vid samma klockslag som tidigare, men ibland minns jag inte om jag tagit dem eller inte, och ibland glömmer jag helt bort dem.

Och om jag glömmer bort att ta medicinen så märker jag det ganska fort.  Om jag glömt att ta min medicin vill jag en timme efter att jag borde ha tagit den dö. Och det är inte ens nån sån där svag ”jag orkar inte vakna mera” utan snarare ganska utstuderade självmordsplaner. Allt känns helt åt helvete och jag vill bara gråta. Livet känns helt meningslöst och hopplöst och det kommer aldrig nånsin att bli nånting av mig.

Faktum är att så här var det i princip dygnet runt när jag blev sjukskriven. Bara att jag var så slut så jag skulle inte ha orkat göra något åt det. Och konstigt nog var det inte för att jag var ”så ledsen” som det var så här, utan för att jag var så avtrubbad och egentligen inte kände nånting alls. Så här kändes det ungefär till att jag bytte till den antidepressiva medicinen jag tar nu i slutet på 2016.  Jag kunde inte titta på lampkroken utan lampa i vardagsrummet, utan att tänka att jag hänger mig där så slipper jag leva mera. Och sen en massa arga tankar om att ”men gör det då jävla fegis, istället för att bara tänka på det, ingen tror på att du mår dåligt om du inte ens försöker” och sen började jag stressa över om jag skulle komma ihåg att dra för gardinerna så grannbarnen skulle slippa se mig. Jag fick prova fyra olika mediciner innan jag hittade rätt, så jag vet tyvärr vad som kan hända om man inte har rätt medicin (total känslokyla, ilska och irritation dygnet runt, ökat sötsug som lett till viktökning, för att nämna några av de biverkningar jag upplevt). Men ändå tog jag medicinen, för allt som lite ens kunde lindra mitt mående försökte jag med. Och till slut, när jag testade min fjärde medicin hittade jag rätt.

Medicinen har fått bort de allra starkaste självskade- och självmordstankarna. Jag hade faktiskt kunnat vara död utan den. Visst önskar jag ibland att jag skulle slippa vakna nästa dag, men det är inte närapå lika starkt som innan. Och nej, jag är inte frisk för att jag tar medicinen, men förutsättningarna för att jag ska kunna bli frisk med kombinationen av medicin och terapi, är större än om jag endast gått i terapi, eller om jag endast tagit medicin. Medicinen har gjort det möjligt för mig att börja i terapi, utan den hade jag mått för dåligt för det.

Därför är skämt som ”nån har visst glömt att ta sina mediciner idag” om någon blir irriterad eller ledsen, inte ett dugg roliga. För även om just DU inte är i behov av antidepressiv medicin så finns vi som behöver den för att orka leva, precis som folk med somatiska sjukdomar behöver sin medicin. Dessutom skvallrar sådana här skämt om ett människoideal med ett väldigt klent känsloregister, dvs. att man helst inte ska känna så mycket annat än poooooositiva känslor. Att skämta om antidepressiva förstärker dessutom bara det stigma som fortfarande finns kring dem. Och det är faktiskt 2017 redan.  Vi borde ha kommit längre. Och det finns saker som är roliga på riktigt utan att kränka någon!

Ungefär så här färgglatt var mitt liv innan jag började ta den medicin som fungerar för mig.

Musiken i mitt liv- musiklistan som video

Eftersom jag har börjat få in en bra rutin på min youtubekanal tänkte jag att jag svarar på veckans blogglista om musik som ett videoinlägg. Musik är en stor del av mitt liv, och i musiken har jag mitt hem. När jag var som mest avtrubbad av depressionen och opassande mediciner, och inte kände varken sorg eller glädje, kunde jag sätta på nån musik jag gillade, och gråta till den. Tårarna kom inte utan tonerna, och ändå var de väldigt viktiga. Ofta när jag hör dikter som andra tycker är härliga och djupa, kan jag undra var tonerna är. För tonerna säger mig så mycket mer än orden. Men musik är också så mycket annat än bara toner och rytmer. För mig är musiken känslor, äkta känslor utan hinnor av ”jagärokej” ovanpå. Med musik kan man uttrycka sådant som man kanske inte skulle våga säga med bara ord. Här är mitt bidrag till musiklistan:

cropped-img_6075.jpg

En bild från när jag och bandet spelade in vår skiva 2010, jag har sällan varit så stolt som när vi gav ut den i april 2011. Nu håller jag på och spelar in en soloskiva, ni kan följa med det äventyret på min youtubekanal

Jag kommer knappast att göra alla sevendayslistor som videor, men några favoriter ibland, och andra kommer att få vara som blogglistor. Jag tänker mig att det blir mera variation både bland listifyllarna och med min blogg och youtube, för jag tycker om båda sätten att uttrycka sig.

Och nu kom dunderförkylningen jag ”väntat” på  hela våren. Jag har alltså varit halvförkyld några dagar åt gången i princip sen februari. Det här ser man extra tydligt i mina vloggar på YouTube, i varenda en säger jag att ”jag tror att jag håller på att bli förkyld”. Nu bröt det ut. Vilken tur att jag redan filmat nästa veckas YouTubevideo då!


Och min blogg blev delad på Blogotekets facebooksida. Ibland ser jag hur mina blogginlägg delas på olika sidor och jag blir lika förvånad varje gång. Tänk om det faktiskt finns något värde i det jag skriver?

Tänk om det inte är sant?

Jag har så länge jag kan minnas haft en känsla av att jag är lite sämre än alla andra. Lite mindre värd. Därför har jag också trott att mina känslor och upplevelser inte är lika viktiga som andras. Därför har har alltid kört över mig själv för att göra andra människor lyckliga. Sagt  ”ja, ja” och ”jag håller med” för att undvika gräl.  Tänkt att det inte gör så mycket om jag lider lite bara alla andra har det bra. 

Det här att jag är lite mindre värd än alla andra har jag sett som något slags universell sanning. Det bara är så, och alla vet om det. Det här har lett till att om någon behandlat mig illa (vilket har hänt en hel del, jag blev mobbad i lågstadiet och i förskolan, och även andra människor än dessa har behandlat mig respektlöst) har jag bara tänkt att det beror på att jag är så dum, dålig, hemsk, äcklig eller vad det nu kan vara. Att jag helt förtjänat det för att mitt människovärde är lite lägre än alla andras. 

De senaste veckorna har jag börjat inse en hel del om mig själv och mitt liv. Jag har i terapin börjat fundera på om det här kanske ändå inte är sant. Och även om det är skönt att börja förstå att också jag är värd lika mycket som alla andra, att jag är lika bra, är det sedan jobbigt att börja inse hur orättvist behandlad jag faktiskt har blivit många gånger. Hur elaka folk faktiskt varit mot mig flera gånger. När jag börjar förstå att jag inte förtjänat att bli kallad fula saker blir behandlingen jobbigare att acceptera. Men jag börjar också fundera på om jag inte bara behöver acceptera allt mera. Att jag, om jag nu är lika mycket värd som alla andra, också förtjänar att bli behandlad med respekt. 

Mina bästa loppisfynd- video

Jag fortsätter på miljölistan från förra veckan med en video om mina tio bästa loppisfynd. Loppis är verkligen ett roligt och förmånligt sätt att uppdatera sin stil, och chanserna till en unik stil är större när man fyndar på loppis. Kolla gärna in videon på min youtubekanal och prenumerera om du inte redan gör det!

Mina bästa loppisfynd thumbnail

Och ja, jag vet att det bara är tisdag idag. Men det kommer en liten överraskning senare i veckan så håll utkik!