Depression, Funderingar, Hopplöshet, Skam, Social media, Stress, Symptom, Utmattningssyndrom

Jag känner igen tecknen

Jag kollar på klänningar på loppis, köper såna som är fina men som jag kanske inte ändå kommer att ha användning för. Tänker att jag kan använda dem till min YouTubekanal. Jag stressar som en tok över bloggstatistiken som varit lägre nu än i slutet på 2017. Undrar vad vitsen är med den då folk inte orkar läsa. De orkar väl inte med mig. Jag är väl ganska jobbig och störande sist och slutligen? Vilket leder till att…

Jag gör bdi och får 35 poäng. I december var det 28. (Som jag nämnt tidigare: 30 poäng och uppåt brukar räknas som svår depression) Nej, jag vet att en enkät med siffervärden inte är hela sanningen men den hjälper mig faktiskt att konkretisera mitt mående. Men ja, det var som jag misstänkte. Jag mår sämre igen. Alla tecknen fanns ju där. Jag är irriterad hela tiden och blir provocerad av nånting nästan varje gång jag scrollar genom facebook och instagram. Jag kan äta en smörgås till lunch och blir inte hungrig förrän nio på kvällen. Om ens då. Det har gått så långt att jag har kunnat äta skräpmat flera gånger i veckan och ändå gått ner i vikt. Jag sover oroligt, drömmer konstiga drömmar och vaknar hela tiden. Jag tycker jag ser konstig eller ful ut på alla bilder jag tar på mig själv. Jag grät största delen av gårdagen.

Jag vet inte riktigt vad det beror på den här gången. Undrar om det är tidig vårångest. Jag får ju tvärtemot många andra, vårtrötthet och -nedstämdhet, och får nästan panik när folk säger att snart är vintern slut. Jag är inget jättefan av vinter heller men jag vet att våren kommer efter vinter och våren gillar jag inte.

Ja, det är väl sant det där om att man inte kan prestera hälsa. Att det går som det går ändå, och att man ibland mår bättre och ibland sämre. 2017 gick nästan spikrakt uppåt för min del, och jag klarade av allt jag satte upp att klara av. Kanske det här bara är tillfälligt? Det är åtminstone inte 42 poäng nu som snittvärdet var 2016, men det är ändå svårt att inte känna sig misslyckad. Men det är ett av alla tecken på depression. Och som tur känner jag igen dem nu, och kan åtminstone försöka vara snäll med mig själv nu så jag kanske snart igen får må lite bättre. Av den här anledningen tar jag sportlov från instagram, och ska försöka undvika Facebook ganska långt också. Bloggen och YouTube följer med i den mån jag orkar. Men det blir ju mer tid för dem när jag undviker andra sociala medier.

IMG_9818 - Copy

Annonser

8 reaktioner till “Jag känner igen tecknen”

  1. Vet inte om det är till någon tröst, men jag känner mig också mycket lättare nedstämd på somrarna än vintrarna. Ingen aning vad det beror på, men känns ju onekligen som att det är nåt ”fel” på en som känner tvärtemot resten. Kram!

    Gilla

    1. Det tröstar absolut! Den här vårtröttheten har jag alltid känt mig så otroligt ensam om, och därför känt mig så galet ”fel” precis som du skriver. Kram!!

      Gilla

  2. Jag känner igen mig i mycket du skriver, men för mig är vintern den tid då jag sjunker in i depressioner. På våren lättar det alltid för mig. En tröst är att man vet att det alltid blir bättre. Ta hand om dig!

    Gilla

  3. Så tråkigt att du känner dig sämre. Men nu känner du igen symtomen och kan börja klättra uppåt igen. Vilken uppförsbacke du har, men du klarar det. Sluta med att oroa dig för att ingen läser din blogg m.m. Sånt är oerhört stressande. Bry dig inte om hur många som läser eller inte. Skriv för DIN skull, när du vill och kan. Skriv och gör saker som du vill göra för DIG. Att försöka få bekräftelse från andra är verkligen inte bra. Har du tänkt på att det är kanske dom det är fel på och inte du? Är det inte dom som går miste om en intressant, ärlig och öppen tjej genom att inte läsa? Jovisst är det så. Försök fokusera på dig och din rehabilitering i första hand. ( Ta nu inte detta som kritik, men jag vill gärna vara ärlig. Det är det jag önskar från dom som läser min blogg.) Lycka till och ta hand om dig!

    Gilla

    1. Tack för din fina kommentar! Den värmer, och jag tog den som en komplimang. Du skriver alltid så bra och genomtänkta kommentarer här på min blogg, tack för dem! Ha det bra!

      Gilla

  4. Så smart av dig att komma på att testa bdi. Jag tycker också att det testet hjälper att stämma av nuläget. Jag brukar tänka: ju högre bdi, ju högre grad av ”treat yourself” behöver jag. Vad får du endorfiner av? Varma duschar, vackra blommor, en liten promenad till biblioteket? Något helt prestationslöst behöver du få unna dig. Något trevligt. Spela TV-spel, se på en serie med en kompis? Känna dofter av något riktigt gott? (Tea tree-olja ger mig alltid lite lite endorfiner.) Du kommer klara det här!

    PS. En paus från bloggstatistiken kan också göra gott! (Även om jag vet hur svårt det är att motstå frestelsen att kolla…)

    Gilla

    1. Tack, och ja, bdi är bra för att få en konkret bild av var man är nu. Och du har en bra poäng med att man ska vara extra snäll med sig själv vid hög bdi! Och den där tea tree-oljan låter intressant, den skulle jag kunna testa!

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s