Depression, Funderingar, Identitetssökande, Rädsla, Stress, Studier, Symptom, Tillbakablick, Utmattningssyndrom

För tre år sedan

I måndags var det tre år sen jag fick min kandidatexamen. Jag insåg det i söndags kväll och då hade jag måndagens inlägg färdigskrivet och tidsinställt, så därför skriver jag det här nu istället. Jag minns att jag hade mardrömmar veckan innan jag skulle hämta pappren, för jag var så säker på att någon skulle ha tappat bort något papper eller att det skulle fattas en enpoängskurs nånstans, eftersom det varit så hittills i min studiekarriär. När ett problem lösts kom nästa direkt på.

Så var det dock inte den 29 januari 2015, utan det kom ett mejl med vilken tid jag kunde hämta ut betyget och jag åkte efter det. Redan hösten 2014 gjorde jag mina sista kurser i svenska språket, och hade alltså endast gradun (Masteruppsats i Sverige) kvar i huvudämnet. Det var alltså meningen att jag skulle bli färdig 2016 enligt den här planen. Ett år senare än det var tänkt 2010 då jag började studera, men jag insåg faktiskt ganska fort då J dött att jag inte kommer att orka bli magister på fem år.

Jag gjorde inte så mycket för att fira, jag och en av mina närmsta vänner åkte skridskor och efteråt bjöd han mig på glass i hesburger. Jag hade en kurs i isländska som skulle ta största delen av fredagen efter (jag fick min examen på en torsdag) och därför blev det ingen större fest. Förutom på mitt facebookkonto då. Bilden på mitt kandidatbetyg är min mest gillade bild på facebook. Flera gillade min kandidatexamen än min förlovning. Jag kanske inte behöver säga att jag själv gillar förlovningen ganska mycket mera än nån universitetsexamen. Den här tiden var examensbilden också min mest gillade bild på instagram, men jag har en del bilder som gått förbi den här nu. Till exempel min luciabild.

IMG_2930
Blir sugen på att åka skridskor igen, men har världens förkylning nu så det får vänta någon vecka. Bilden är tagen samma dag som jag fick min examen.

Efter att jag hämtat ut pappren började det gå utför riktigt ordentligt för mig. Eller ja, det hade nog gjort det redan innan jul då jag lämnade in anhållan om betyg. Efter det kom jag liksom aldrig tillbaka till studierna. Kraften och orken efter snart fem år med 12-14-timmarsarbetsdagar och, som jag insett i efterhand, en allvarlig depression, var helt obefintlig. Jag kämpade igenom den där isländskakursen och fick igenom den med fint vitsord, men jag kan ungefär säga vad jag heter på isländska. Resten är borta. Jag skulle ju börja fixa på min graduuppsats den här våren, och jag fixade till och med sommarjobb åt mig. Sen sade sambon bara en dag åt mig att jag borde inte åka till Stockholm och jobba då jag ju redan var så slutkörd. Och då brakade hela jag sönder och utmattningen var ett faktum.

Ibland känns det som att jag har studerat i tusen år och som att jag aldrig blir färdig. Sen tänker jag på att jag faktiskt var sjukskriven i två år, och det här egentligen är mitt sjätte studieår och då känns det lite bättre. Sex år är inte så farligt för en magisterexamen (alltså svensk master då magister i Sverige är en lägre examen än i Finland). Speciellt inte då jag varit med om åtminstone en ordentligt jobbig grej alla år sen 2009. Och det som jag ju kom på under sjukledigheten var ju att jag inte vill bli lärare. Och med den insikten (som jag ju alltid haft, men inte vågat säga högt) var det som att en sten föll ner från mina axlar. Jag BEHÖVDE inte bli lärare. Och om jag inte blivit sjukskriven skulle jag ju högst antagligen ha studerat till lärare och sedan i yrkeslivet märkt att nej, jag vill se något annat än skolan i mitt liv. Och det är ju åtminstone en sak som var bra med min sjukledighet.

Planen är nu att ta magisterexamen nån gång i år, och jag känner mig faktiskt inte som världens sämsta människa fast det tog längre än planerat, konstigt nog. Jag tänker inte stressa med gradun utan den får ta den tid den tar att skriva, men i år vill jag bli färdig. Och då hörni, då ska jag på riktigt fira! Jag har faktiskt redan börjat planera vilken musik jag ska spela om jag ordnar fest då jag får mina magisterpapper. Men före det är det gradu som gäller. Och jag har börjat samla material till den så den är på gång.

Det här kanske blev ett lite annorlunda inlägg utan nån riktig poäng, men jag ville reflektera över årsdagen här. Sen har jag gått och blivit riktigt förkyld så det kan hända att vissa resonemang inte är helt glasklara. Igår när jag skulle skriva mejl tog det hur länge som helst att formulera mig, och sen när jag skickat mejlet märkte jag att jag skrivit samma sak två gånger i en mening. Kanske jag tänker klarare nästa vecka då jag förhoppningsvis inte har feber. På grund av förkylningen kommer det ingen video på youtube den här veckan, men det finns över 50 videor på min kanal så kanske ni klarar er.

Annonser

4 reaktioner till “För tre år sedan”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s