Depression, Funderingar, Identitetssökande, Panikångest, Skam, Stress, Trötthet, Utmattningssyndrom

Jag måste inte

I början av november var jag på en bloggträff i Helsingfors med några trevliga bloggare och representanter från Marthaförbundet och Kyrkan. (Evangelisk-lutherska kyrkan alltså, om jag inte skriver mera än Kyrkan är det ev-luth. jag syftar på här i bloggen). Det var väldigt trevligt att träffa bloggare vars bloggar jag läst, i verkligheten. De blir på något sätt riktiga människor på det sättet. Evenemanget var mysigt och väldigt bra ordnat, så jag är verkligen tacksam för att jag blev bjuden.

I spårvagnen på väg till järnvägsstationen där jag skulle ta tåget hem till Esbo diskuterade jag och två andra som deltagit i evenemanget om olika bloggar och vilken betydelse de har. Då kom vi in på min blogg och mitt syfte med den. Jag hade en gråtig dag den dagen, och hade svårt att hålla tårarna borta då jag fick höra en massa fint om bloggen, men det var viktigt för mig att höra. Så många gånger har jag funderat på om någon annan än jag faktiskt får något ut av min blogg, så det kändes skönt när någon annan kunde berätta att den behövs. Jag fick också väldigt fina kommentarer om specifika blogginlägg och också mina youtubevideor i helgen av mina vänner, superstort tack till er för dem! ❤

Anyways, tillbaka till den där spårvagnsfärden. Vi kom in på SVT:s programserie We Can’t Do It, och en av bloggarna frågade mig om jag hade sett det. Då svarade jag bara att nej, tyvärr, jag är inte där ännu att jag klarar av att höra andras historier om utmattning. Och svaret jag fick var bara ”men vad bra att du har insett det, det är viktigt att du tar hand om dig själv först” och jag blev förvånad, men också så otroligt lättad. Så länge skämdes jag över att jag inte vill höra andras historia om utmattning och liknande, ska jag vara ärlig skäms jag väl fortfarande lite över det. Det tas ofta som en allmän sanning att alla finner tröst hos andra med liknande erfarenheter. Så är det INTE! Alla är olika.

Den här kommentaren kom alltså precis då jag behövde den. Jag måste inte just nu. Om någon av mina vänner insjuknar i liknande måste jag lyssna. Men att lyssna på vilt främmande människors historier av utmattning då det bara ger mig ångest, det måste jag faktiskt inte. Och det är skönt att ha insett det.

IMG_3171.JPG
Gammal bild från 2013. Kolla så kort hår!
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s