Psykisk ohälsa tar inte hänsyn till vilken årstid det är

Kyrkan har någon #delaljus-kampanj på sina sociala medier. Egentligen tycker jag det är bra att också kyrkan uppmärksammar psykisk hälsa och uppmanar oss att ta hand om varandra, om det inte vore för den där uttjatade meningen om att höst- och vintermörkret gör oss nedstämda. Som att det skulle vara någon allmän sanning att psykisk ohälsa beror på vädret, och att ALLA mår sämre för att det är mörkt. Som att det skulle vara så enkelt. Att bara vädret blir bättre så mår man bättre. I mitt fall är det faktiskt tvärtemot. Jag får ett lugn över mig på hösten, och även om jag inte mått bra på väldigt länge mår jag oftast bättre på hösten än på våren.

Jag mår i allmänhet väldigt dåligt de allra första vårdagarna.  Mars brukar kännas som den längsta månaden på hela året och jag vill bara att den ska ta slut. När de första riktigt ljusa dagarna kommer vill jag bara ligga under täcket och gråta. Och det blir BARA värre av alla som kvittrar om att det är så häääärligt när det är vår. Men de gånger jag fått min vårdipp om vi ska kalla det så, har det ALDRIG bara berott på vädret. Det har alltid varit så mycket annat som påverkat. Våren har i princip alltid varit fullpackad med prestationsångest hos mig och har fått mig att känna mig otillräcklig. Och det har högst antagligen varit det största problemet.

Vi behöver kampanjer som synliggör psykisk (o)hälsa året runt.  För vi behöver bry oss året runt. Därför bloggar jag året runt. Psykisk ohälsa beror inte endast på mörkret. Man kan ha en svår depression i maj, man kan ha den i december, man kan ha den i juni. Psykisk ohälsa tar inte hänsyn till vilken årstid det är. Ja, visst, årstidsbunden depression finns, men till det hör också vårdepression. Och att det alltid ska tas som en allmän sanning att alla mår dåligt för att det är mörkt förminskar inte bara problematiken med psykisk ohälsa, det får oss vårtrötta att känna oss så fel. Varför mår jag dåligt när det är så ljust ute och fåglarna kvittrar? Det måste nog vara något fel på mig. Och varför ses alltid ljus som något positivt och mörker som något negativt? Jag åtminstone sover nog bättre om det är mörkt på nätterna.

img_7270

Bilden är från februari, men jag tyckte den passade till inlägget. Jag ser passligt bestämd ut på den tycker jag.

Jag funderade länge på om jag skulle publicera det här inlägget eller inte. Jag är ganska säker på att det inte var meningen att trivialisera psykisk ohälsa från början. Och kanske handlade det inte rakt ut om psykisk ohälsa, men det är det jag börjar tänka på av meningar som ”nu har vi (=alla) det tungt”. Men varje gång jag ser det där #delaljus så hugger det till i hjärtat på mig. Jag som precis råkat få må liiite bättre än vad jag mått de senaste åren blir ledsen. Som att jag mådde dåligt vid fel tillfälle. Det river helt enkelt upp gamla sår som precis börjat läka. Jag blev tvungen att avfölja evluth-kyrkan på instagram på grund av de där ständiga påminnelserna att nu SKA jag må sämre än vad jag mådde på sommaren. Då jag på sommaren ännu hade ganska många panikattacker. Jag är inte av med dem ännu, trodde jag skulle dö senast natten till söndag, men de kommer inte lika ofta och ”utan förvarning” mera.

Och på tal om gamla sår, här har ni ett jättebra inlägg om att så fort någon gör något hemskt så klassas hen som ”psykiskt sjuk” och det används som ett skällsord. Jag har inte orkat skriva det här inlägget själv för det gör så ont. Men tur att Robin orkade! Det är så viktigt så jag började gråta av lättnad när jag såg att någon skrivit om det.

Och snälla, klä inte ut er till ”psykpatienter” eller ”crazy cat lady” nu till Halloween. Och om ni gjorde det redan i helgen, gör det inte nästa år! Psykisk ohälsa är inget skämt! Och det blir bara mer stigmatiserat när vi skojar om det på fel sätt. (Jag ska försöka förtydliga det här i något inlägg)

IMG_6773

Min halloweenutstyrsel i lördags, en ängel. Jag hade kameran med men minneskortet var hemma, så det blev bara mobilbilder från kvällen. De flesta hade klätt ut sig och det var jätteroligt!

Ett litet tillägg: Jag blev kontaktad av en bekant som jobbar med kyrkan på sociala medier, och hen berättade, precis som jag funderade tidigare i inlägget, att tanken inte varit att förminska, eller ens direkt anspela på psykisk ohälsa, utan endast att få oss att hjälpa och tänka på varandra. DET är jätteviktigt! Jag låter det här inlägget stå kvar, eftersom jag flera gånger fått höra saker som ”Inte så konstigt att du mår dåligt då vädret är så här skit” eller tvärtom ”njut av solen nu, när du är ledig” (när jag alltså varit sjukledig för svår depression, utmattning och panikångest). Uppfattningen om att höstmörkret gör oss sjuka, och tvärtom, att vårljuset gör oss lyckliga, är alltså vida spridd, och jag ville förmedla att det inte är så enkelt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s