När får man sluta kämpa?

Jag får ofta höra att jag ska kämpa vidare. Det är faktiskt en väldigt vanlig kommentar på min blogg och också i verkliga livet. Och jag vet ju att folk menar väl. Men jag känner alltid så att jag gör ju inget annat än kämpar. Varenda dag är en kamp. En kamp för att orka vidare.

Det jag undrar är när livet ska sluta kännas som en ständig kamp. När ska jag bara få vara utan att det känns som att jag går i motvind? När försvinner den här dimman till depression? Kommer den nånsin att försvinna helt?

En till sak som jag också får sagt till mig väldigt ofta är att jag inte ska ge upp. Ofta till och med i kombination med att jag ska kämpa. ”Kämpa på och ge aldrig upp” typ. Varför ses det som något fult att ge upp? Ibland måste man ge upp saker som inte fungerar. Jag gav upp mitt förra förhållande och lämnade exet. Och i den situationen var det bästa jag kunde ha gjort just det, att ge upp. Jag gav upp Stockholmssommaren 2015 för jag var allvarligt utbränd. Jag vågar inte ens tänka på vad som skulle ha hänt om jag åkt dit och jobbat i det skick jag var i då.

Jag vet att man ofta brukar mena självmord när man talar om att ”ge upp” i samband med depression. Men det enda en sån omskrivning gör är att skuldbelägga lite till, varför känner jag att jag vill ge upp när det är så fult och fegt? Det måste vara för att jag är så dålig. Och så känner man bara en större lust att dö, i stället för att få en större lust att leva.

Och nej, jag tänker inte be om ursäkt för att det här inte var ett positivt inlägg. Vi behöver läsa annat än ”det var så roligt och bra och jag mår tipptopp” ibland. För vi mår inte tipptopp alltid. I mitt fall är det ganska sällan det är tipptopp. Jag tror tyvärr att jag har en mera nedstämd period just nu också, men jag hoppas det går om ganska fort. Som tur kan ju terapeuten gripa in och säga till om hen märker att det blir värre. Att jag fick vara frisk en hel dag från min förkylning innan den kom tillbaka, gör ju också att det känns lite hopplöst just nu. Men det var ju det att jag inte hann vila tillräckligt innan jag hade obligatoriskt program. Och sen blev jag rejält stressad på fredag och lördag förra veckan.  Och depression och stress sänker faktiskt immunförsvaret.

Förra veckan, innan terapi och Åboresa. En mobilbild för ovanlighetens skull, då jag haft lite sämre med inspiration till att fota den senaste tiden. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s