Noll självförtroende

Jag har noll självförtroende när det kommer till mina studier och speciellt till min gradu och den tillhörande uppsatsen. Så fort jag börjar arbeta med den tänker jag att nä men det här är ju bara skit. Så fort jag läser någon annans uppsatser tänker jag att jag kommer aldrig att kunna skriva något lika bra som det här.

Jag behöver kanske inte säga att det här begränsar mig när jag ska studera. Det stör och begränsar och gör att jag, hur mycket jag än får gjort, känner att det inte räcker till för jag är för dålig på att skriva uppsats. Och så förminskar jag mina prestationer enormt. Jag ska försöka förtydliga det här.

Förra veckan fick jag inte mycket gjort på graduuppsatsen då jag var förkyld. På måndag skrev jag en sida, det tog kanske en halvtimme. Det var mest inledande information som jag behöver ha med i uppsatsen för att kunna vara så tydlig som möjligt. När jag var som mest stressad skrev jag tiosidors uppsatser på två dagar. (I det är det medräknat planeringsstadium och litteratursökning och läsning, jag vet, nu när jag ser på det i efterhand är det ju helt sjukt att det ska vara så stressigt) Och jag har fortfarande den där bilden i huvudet att jag ska skriva min graduuppsats på fyra dagar. (Den ska alltså vara 20 sidor lång) Det kommer jag ju inte att behöva göra, och jag har redan (om än väldigt flummigt och med många frågetecken) tre sidor text. Med innehållsförteckning och titelblad blir det fem sidor. Och hur jag än tänker så känns det inte som att jag gjort något. Sambon sade strängt åt mig att ”Du har ju skrivit en sida idag” när jag förklarade att jag inte fått något vettigt gjort, och också terapeuten tittade på mig och förklarade att en sida är inte ingenting.

Förra veckan hade jag läkarkontroll för bland annat att kolla upp läget angående mina studier och min medicinering. Läkaren och jag var väldigt överens om att jag ska fortsätta med mina mediciner åtminstone så länge som jag studerar, eftersom en medicinnedtrappning annars också är väldigt ansträngande, och graduarbetet är annars också ett ordentligt projekt. Men det vi var oense om var hur mycket jag gjort. Jag har, som ni vet, lyckats läsa en doktorsavhandling, en annan bok, några artiklar och håller på med en annan bok just nu, för att se om jag kan använda dem i mitt arbete. Det tyckte läkaren var en jättebra start. Och jag bara sitter och tänker att ”men jag har inget att visa min handledare nästa vecka”, och känner att jag inte fått något alls gjort.

I tisdags var jag på seminarium och handledning. Och det gjorde faktiskt att det blev lite bättre, eftersom jag faktiskt vågade säga att jag åkt fast och vågade ställa frågor. Helt slut blev jag ju, eftersom jag hunnit förbereda mig på att få höra att jag inte åstadkommit något. Och det blev ju inte alls så utan fick höra att det var en bra början och att det säkert blir helt bra till slut. Det jag tycker är ganska intressant här är ju att min självkänsla lite har fått chansen att repa sig, men självförtroendet fortfarande är på noll efter att jag blev utbränd. Förut har det alltid varit tvärtom, att självkänslan varit extremt låg men självförtroendet har varit helt okej i perioder.

IMG_4670

Och nej, det kommer ingen YouTubevideo på min kanal den här veckan då jag varit riktigt ordentligt förkyld och också haft en del annat program. Men i morgon har jag tänkt att vlogga så den kommer upp på torsdag nästa vecka. Och jag nådde nu 40 prenumeranter på min kanal, kanske vi kan nå 50 innan årets slut? Vad tror ni? Min kanal hittas för övrigt här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s