Kapitel tre

Jag befinner mig i kapitel tre i mitt liv. Kapitel två började när J gick bort, eller närmare bestämt när jag fick veta att han gått bort, och tog slut när jag blev sjukskriven i maj 2015. Även om kapitel tre börjat väldigt jobbigt, och jag fortfarande mår ganska dåligt om jag ska vara ärlig, var kapitel två det absolut jobbigaste hittills. Det var så jobbigt att stora delar raderats ur mitt minne. Så jobbigt att jag fortfarande funderar hur jag klarade det. Så jobbigt att jag blev helt totalt utbränd av det och behövde vara sjukskriven i två år.

Varför jag pratar om kapitel i förhållande till mitt eget liv, är för att det är det mest konkreta sättet för mig att beskriva det på. Något drastiskt har hänt som gjort att allt förändrats men ändå ingenting. Därför pratar jag om kapitelbyte. För det är samma bok, mitt liv, men innehållet har ändrat drastiskt och därför har kapitlet bytts.

Jag är rädd för att förvänta mig för mycket av livet. De senaste två kapitlen i mitt liv har lärt mig att om man hoppas för mycket blir man bara besviken och olycklig. Egentligen lärde jag mig det här redan i kapitel ett men det förstärktes i kapitel två. Men om jag fick önska mig något skulle det vara att kapitel fyra i mitt liv börjar av en positiv förändring och inte en negativ. Att jag blev färdig magister, började jobba på något jobb jag trivdes med, gifte mig, blev förälder… Eller vad som helst. Helst inte något i stil med att N åker in på sjukhus och aldrig mera vaknar upp ur sin koma, men som den pessimist jag lärt mig att bli förbereder jag mig ändå för något sådant. Jag tänker att smällen inte blir lika hård att ta om jag förberett mig på den. Och därför vågar jag inte ännu släppa taget om rädslan. Kanske kapitel fyra börjar med att jag slutar vara rädd? Kanske jag borde satsa på det?

IMG_8045
Pessimist, ja visst!

Nu blev det här en flummig text, men som ett facebooktest jag gjorde förra veckan när jag hade tråkigt och var förkyld, vilket jag fortfarande lite är (erkänn att ni också ibland gör de där facebooktesterna fast man inte borde av orsak a och orsak b), så är jag tydligen en konstnärssjäl, och då kan det bli lite flummigt ibland. Jag uppfattas gärna som en konstnärssjäl. Allt annat är bättre än att uppfattas som grå.

Allsmäktiga facebooktestet har talat. Jag är en konstnär.

Och gissa om inte ÅA-mejlen var nere idag igen… Då jag skulle ha behövt läsa texter jag fått till graduseminariet i morgon via den mejlen. Jag har rantat om det här förr, här. Och tyvärr var det här inte den senaste gången det hände, utan mejlen har krashat flera gånger sen jag närvaroanmälde mig igen i augusti. Kul att studera, jo absolut!

Annonser

4 reaktioner till “Kapitel tre

  1. Hej Fredrica!

    Jag brukar läsa din blogg nu som då eftersom du skriver så öppet om ett viktigt ämne. Psykisk ohälsa, bland annat.

    Jag arbetar några gånger i månaden vid sidan om studierna som handledare åt unga personer som mår psykiskt dåligt, eller kanske behöver hjälp i att stöda en vän.

    Jag har även upplevt vänner nära till mig som mått dåligt, och har även haft svåra tider i mitt liv, men aldrig så att det skulle ha lett till en långvarig depression etc.

    Jag har märkt 2 saker när det kommer till psykisk ohälsa.

    1. Precis som du beskriver så har man svårt att ta in orden ”kämpa på” ”tänk positivt” ”de blir nog bra” ja, du vet nog vad jag menar..

    – vad rekommenderar du att man ska säga? Som kan peppa men som inte är dedär uttjatade orden som man inte vill höra om man mår dåligt.

    2. Många är rädda för att ta upp ämnet med den som mår dåligt om de märker att t.ex en vän/semi nära vän mår dåligt. Och väljer att ignorera det istället.

    – Vad kan vara ett bra sätt? Och ”när”?

    3. Folk verkar också vara osäkra på hur de kan finnas där, utan att det tar upp all deras energi/tid själva.

    – Hur förklara åt en som mår dåligt att man finns där men även kunna säga till om det blir för mycket, utan att denna person tar illa upp och börjar må ännu sämre.

    Dessa svar kan ju kanske vara väldigt personliga och du kanske tagit upp detta någon gång, men jag undrar om du kunde ta upp detta i ett inlägg eller så, tror många där ute kunde dra nytta av detta! Inklusive jag. 🙂

    Gilla

    1. Hej!
      Tack för din kommentar, väldigt viktiga frågor du ställer! Jag ska fundera på dem och återkomma i ett blogginlägg om dem, för de här frågorna förtjänar att få utförliga svar.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s