Vad har hänt på ett år?

Idag, den 29 september, fyller den här bloggen ett år. Jag hade ingen aning om att bloggandet skulle bli ett så viktigt uttryckssätt för mig som det faktiskt blev, och det går inte riktigt att i ord förklara vilken betydelse bloggen har haft för mig och mitt tillfrisknande, men jag tänkte försöka skriva ett inlägg om hur jag minns livet för ett år sedan, och hur det ser ut nu. En del har ändrats, även om jag fortfarande anser mig ha en depression som begränsar mig i viss mån.

När jag började blogga hade jag nog inte förstått att jag var sjuk. Så länge hade jag fått höra att alla andra också har det jobbigt och att jag inte ska gnälla, att jag börjat tro på det själv också. Att mitt tillstånd bara var normalt, att det hörde till med lite självmordstankar och mycket tvekan på sitt eget värde och sin kompetens, när man var ung. När jag började blogga, och skriva om alla symptom jag fortfarande hade, efter över ett års sjukskrivning, och visste att jag snarare förminskade dem än överdrev, började jag inse att jag inte skulle behöva må så här resten av livet.

Låt INGEN säga att du gnäller eller överdriver när du berättar hur du mår! De lever INTE ditt liv och vet inte allt du går igenom.

Den största skillnaden från förra året är ju att jag inte är sjukskriven mera. Men nej, depressionen har inte försvunnit. Jag hoppas jag i något skede ska kunna bli frisk från den, men eftersom den fått gro och frodas obehandlad så länge, kommer också tillfrisknandet att ta tid. Och det bästa jag kan göra är ju att låta det ta tid, och försöka vara snäll med mig själv. Även om jag fortfarande har svårt att se varför jag skulle vara värd respektfull behandling.

Sjukskrivningen innebar mycket skam som jag inte hade kunnat förutse. Jag minns att jag länge väntade på dagen då väggen skulle komma så jag skulle slippa kämpa i motvind. Då hade jag ingen aning om hur mycket jag skulle skämmas över att jag blivit utbränd och sjukskriven för psykisk ohälsa. En värdelös jävla studerande dessutom. (Som studerande upplever man sig ofta som samhällets parasiter, eller åtminstone jag) Så, den skammen har jag lite sluppit nu när jag igen är heltidsstuderande.

Men det är jobbigt att förklara varför jag inte är färdig med studierna ännu. För tyvärr känner jag mig ännu misslyckad och som att jag halkat efter alla andra då jag lät det gå så långt att jag blev utbränd. Men nu vet jag också att väldigt mycket var utom min kontroll. Studerande kontrolleras så hårt från alla håll att det inte är konstigt att de blir utbrända bara för att kunna anpassa sig efter alla regler. Och sedan gnäller folk på att de är lata. Jag personligen känner nog inte många studerande som jag skulle våga kalla lata!

Även om mycket kan ses som att jag är i bättre skick i år än för ett år sen, är osäkerheten fortfarande min ständiga följeslagare. Jag VET att jag inte är sämre än någon annan, men jag FÖRSTÅR det inte ännu. Och känslan av otillräcklighet kom ju tillbaka så fort jag började studera igen. Det leder till ganska starka panikattacker ibland, då jag försöker närma mig studerandet ur ett annat perspektiv än tidigare, men inget egentligen ändrat vid ÅA. Jag är inte ännu av med självskade- och självmordstankar. De kommer inte varje dag som för ett år sen, men slår ner ganska ordentligt när de kommer. På ett sätt var jag beredd på dem, på ett sätt inte.

Men, vi kan alltså konstatera att jag mår bättre än för ett år sen, men har mycket jobb kvar innan jag är frisk. Om jag nu nånsin ens blir frisk. Jag är glad att jag började blogga, utan bloggandet skulle jag nog inte minnas något från förra året, och kanske skulle jag ännu vara sjukskriven utan det. Jag kommer absolut att fortsätta blogga om (min) psykiska (o)hälsa, för det behövs, åtminstone för min egen skull.

Jag fick också mitt första samarbetsförslag till bloggen i tisdags. Eller ja, det var frågan om grejer i utbyte mot bilder och omskrivande på bloggen och instagram så kanske mera bloggåveförslag. Jag tackade nej, för det passade inte riktigt ihop med resten av min blogg men det kändes ändå lite roligt att nämna det här.

Också på min YouTubekanal är det jubileum på gång, veckans video är nämligen en samling lärdomar jag fått av att ha bloggen och kanalen, kolla in den här nedanför:

Vill du gratulera min blogg på födelsedagen kan du gilla min facebooksida! Där missar du aldrig ett nytt inlägg eftersom WordPress delar dem automatiskt när de publicerats här.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s