Den där ena kommentaren

Jag lyssnar ofta på musik när jag åker lokaltrafik, till terapin eller musikinstitutet. Jag hade en podd- och ljudboksperiod förra då jag nästan inte alls lyssnade på musik, men nu har jag hittat tillbaka till musiklyssnandet.

I högstadiet hittade jag Green Day. Jag köpte deras skiva American Idiot och lyssnade sönder den. Jag hade väl lite småtröttnat på Celine Dion som var min absoluta favoritartist när jag var yngre, och behövde något rivigare. Säga vad man vill om Green Day, men rivigare än Celine Dion är de nog. Och jag blev riktigt besatt av Green Day, så där som man kan bli av sina idoler, i tidiga tonåren.

På våren i åttan (kan ha varit nian också, men jag tror det var åttan) skulle vi hålla föredrag i engelskan, om någon musiker eller ett band. Jag tror de skulle ha engelska som modersmål men är inte helt säker på det mera, det här är ändå över tio år sen. Jag och en kompis höll vårt föredrag om Green Day. Jag hade fått henne att lyssna på dem också så vi var väl ganska överens om att vi ville hålla föredraget om dem.

Så kom dagen då vi skulle hålla vårt föredrag. Vi höll det och allt gick bra vad jag minns. När vi var färdiga med vårt föredrag och skulle gå till våra sittplatser och lyssna på nästa föredrag, brister en av pojkarna ut i ”GREEN DAY SUCKS!”. Och alla skrattar förstås. Jag också, för jag känner mig som en idiot. Läraren försöker säga att det var en onödig kommentar och att det var oartigt. Men skadan är redan skedd.

Jag har aldrig tänkt så mycket på den där kommentaren, har väl försökt förtränga den, som många andra jobbiga saker jag varit med om. Men den påverkade mig massor. Jag är livrädd för att folk ska höra vad jag hör på för musik i bussen, och sitter därför med så låg volym det bara går. Om nån sitter bredvid mig får jag panik om jag vill byta låt, för då kan hen kanske se på min skärm vad för pinsam musik jag hör på. Också hemma får jag panik om sambon avbryter mig när jag kollar på youtube och jag inte hinner stänga av och gömma videon jag tittade på.

Nu är det ju flera orsaker som gjort mig så hemlig av mig, men jag tror den där kommentaren fungerade som något slags startskott. För jag minns att det var här nånstans jag började skämmas och lägga ner volymen på min ipod för att folk inte ens av misstag skulle höra vad jag lyssnade på.

Så människor, om ni funderar på om en kommentar kan såra, yttra den inte! För den kan såra och förstöra så mycket mer än man kanske först inser. Fast människan kanske skrattar åt din kommentar så är det inte sagt att hen inte blir ledsen. Det kräver enorm styrka av en person att våga visa sina riktiga känslor och åtminstone jag vågar oftast inte visa att jag blev ledsen av något.

IMG_8045

Jag är förkyld nu, men bestämde mig ändå för att spela in en youtubevideo den här veckan, och den hittar ni här:

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s