Tröttheten kom ikapp

Jag har haft program varje dag sen måndag förra veckan, och nu har jag inplanerat program ända tills söndag den här veckan (egentligen till onsdag nästa vecka, men fasta programpunkter till söndag, sen är det sånt som måste övas hemma på söndag och måndag, och sen program igen från tisdag) Om jag var frisk skulle det här inte vara särskilt alarmerande, men att jag som är sjukskriven för just det att jag tidigare haft för mycket program, börjar varningsklockorna ringa. Var det inte det här du blev sjukskriven för? skriker den där sura, dömande inre rösten. Och jo, den har rätt, på sätt och vis.

Igår hade jag klarat av det skriftliga provet i Gehör 3 på musikinstitutet, och det gick riktigt bra. Jag märkte efteråt att jag oroat mig ganska mycket för det här, eftersom jag hade ont i käkarna och huvudvärk, som jag har då jag stressat mycket. Tröttheten sprang också ikapp mig då. Jag var ju i Raumo över wappen, och blev trött, eftersom jag alltid sover dåligt borta. Jag höll ändå inte på att dö av trötthet ännu på tisdag, utan det kom först igår. Antagligen för att jag stressade över gehörsprovet.

Ja, vissa dagar har allt program jag haft varit 45 minuter eller en timme, men då måste vi komma ihåg att det också tar tid att ta sig till ställena för programpunkterna, och fort har tre timmar ändå gått. Och det där att alltid vara tvungen att åka nånstans kan också stressa en hel del. Speciellt om måendet inte är det bästa.

Men alltså nej, jag har inte riktigt någon aning om hur jag ska orka sitta på föreläsningar på fredag och lördag nu igen då jag inte haft en enda vilodag sen söndagen den tjugotredje. Men jag får väl åka hem och sova sen när det är färdigt, och förstås öva till det muntliga provet som sen hålls nästa vecka. Men det som är lite jobbigt att konstatera med det här är ju att allt alltid hopar sig på våren, och det är antagligen därför jag aldrig gillat våren. Och vi borde börja försöka fixa prestationer andra tider på året än december och maj, här har ni som jobbar i skolor och liknande något att fundera vidare på. Jag som är sjukskriven har kalendern fullproppad med program nu. Och det kan inte vara meningen med en sjukskrivning. Sen är det ju nog lite eget fel att jag bokat in mycket program nu, men det där med wappen i Raumo visste jag om redan i januari, och sedan har resten bara varit sånt som trillat in efteråt, och som jag tyvärr inte kunnat göra något åt. Och det är inte rätt väg att gå att säga åt mig att jag inte får ha hobbyer. Då gör man min rehabilitering bara längre och jobbigare. 

P.g.a. det här har blogginläggen varit lite halvhjärtade de senaste veckorna. Jag hoppas att ni har överseende med det. Om ni vill ha mera underhållning kan ni kolla på min senaste youtubevideo.

IMG_5204 - Copy.JPG
För ett år sen var jag på kurs i kraftgivande fotografi vid Pörkenäs lägergård. Den här bilden är från sista kvällen på kursen. Jag lärde mig ganska mycket om mig själv på den kursen och kommer kanske att skriva om den i något senare skede.
Annonser

En reaktion till “Tröttheten kom ikapp

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s