Jag tror att jag har underhållit mitt utmattningssyndrom

Natten efter att jag kom hem från Tammerfors drömde jag ganska mycket. På morgonen när jag vaknade kom jag ännu ihåg att jag i en av drömmarna konstaterat att ”jag tror att jag har underhållit mitt utmattningssyndrom snarare än att bota det genom att vila.” Och jag tror faktiskt att det är ganska nära sanningen.

Första året som sjukskriven åkte jag en gång i veckan till Åbo för att gå på sånglektion. Sånglektionerna gav mig enormt mycket, men det var, förutom att det är uttröttande att resa mycket, extremt psykiskt tungt att vistas i Åbo så ofta. Jag har en lång lista med jobbiga minnen förknippade med den staden, som sköljer över mig varje gång jag är där.

Eftersom jag under en så lång tid förknippade vila med lättja, så har jag inte kunnat vila fast det egentligen varit meningen att jag ska göra det. Jag har istället startat en massa olika projekt för att jag ska kunna förklara ”men jag var inte lat, jag skrev ju en bok/gav ut en skiva/gjorde en massa youtubevideor” sen när min långa sjukskrivning kommer på tal. Samtidigt  skriker min inre kritiker  åt mig att ”om du orkar med sånt borde du ju orka jobba också, latmask”.

Balans låter så lätt, men det är nog bland det svåraste som finns. Men i alla fall, en stor orsak till att jag ännu är sjukskriven och mår dåligt är ju att jag helt enkelt känt att jag inte förtjänat vila, fast min kropp skriker att jag MÅSTE vila. Men tyvärr har jag en tendens att vara extremt envis, och när jag väl har bestämt mig för att jag inte får vila så blir det så, att jag gör allt annat än vilar. Och de dagar jag inte orkar upp ur sängen skäms jag förstås över. Tänk så förödande självhat egentligen är!

Jag läste annars en bra debattartikel på Expressen i lördags, som handlar om att man antar att alla har det jättestressigt hela tiden, och att det är självklart att man är lat om man inte har det så. (Speciellt bland unga kvinnor) Det här kände jag av väldigt tydligt under min studietid, om jag en dag på flera år inte hade program från 8-23 så skämdes jag otroligt och kände mig lat och hemsk. Den här stressnormen är också delvis orsaken till att jag fortfarande inte kan tillåta mig själv att vila.

IMG_7869

Och ja, bloggen ser annorlunda ut igen. Temat jag hade hade plötsligt ändrat en grej som jag blev irriterad på, så den ser ut så här nu. Ett tag i alla fall. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s